jag vet att det är valborg



och jag vet att ni kommer kolla på min pappa och den lilla dreadarn på haraberget
att galne gunnars ljud kommer vara under all kritik men att det ändå känns som vår

jag vet att ni kommer sitta på mina altaner
ni kommer blanda hela hallen full med converseskor

jag vet att det kommer vara fint väder först men börja regna sen
och ni kommer som vanligt tagit för tunnt på er

jag vet att ni kommer gå till parken
mogendans och mogen dans med den ypperliga twisten av dj nords senaste (års) hits

jag vet att ni kommer kunna hala upp sånna som går i sjuan ur varje busken där utanför
att de kommer ha kräkts men fått sina första kyssar och ljuga att de minns dem imorgon


jag vet att ni kommer ha en fin kväll
känna att lite mer för varje år växer man i från det 
att antagligen är det dags att lämna över nu

och jag vet att jag kommer sakna det

nerd deluxe


det är knappt att jag tror det själv, men min kille står as we speak, i kön på mediamarkt som har nattöppet. det har han gjort sen han slutade jobbet vid nio och det kommer han göra tills nån gång efter midnatt.

där står han och trängs med andra pojkar i för stora skor. de tittar ivrigt mot kassan, ser nån anställd som fipplar lite med några lådor och tänker att däri, där i ligger dem.

det är helt vansinnigt det som händer inanför mediamarkts dörrar inatt. ett spel som släpps som jag fått förklarat för mig att man kan göra allt i. allt. tillexempel kan man surfa på internet och bestämma en blinddate. man kan köra bil för fort och så kan man krascha den och kanske åka i fängelse. ja och alltså det är bara ett axplock av grejer man kan göra på det här spelet. så där står de och köar.

jag vill även förtydliga att de köar i flera timmar, i stockholm har de tältat i veckor utanför butikerna, bara för att de vill. de som inte vill köa kan nämligen köpa samma spel till samma pris vilken annan dag som helst.


han är söt min kille. jag har funderat på lite olika grejer att köpa till honom när han fyller trettio nu till hösten.
vad tror ni om ett svärd?
nåt med powerrangers kanske?
är det ute med bmx?

world, hold on


jag kan inte fatta hur det går till. men alltid så löser det sig. visst gör det det? jämt så löser det sig.

jag var lite ledsen nu i helgen eftersom bibblan och han i marseille och tandläkarna och alla de där hela tiden rånar mig. jag hade inga pengar kvar och det var ju bara den 27e.

men nu.
nu är det måndag, såklart. den bästa dagen. och då fixar sig allt. jag går till biblioteket och de säger du men nej ursäkta oss det har blivit nåt fel här. jag ringer tandläkaren och de säger nej det är ingen fara du behöver inte betala, alla kan glömma. jag ringer skattverket och de säger klart du ska ha extra.

nu börjar det se ut som nåt igen.
bara kurslitteratuen på några tusenlappar kvar då. och de dubbla hyrorna,, och jajajaja

men kanske ett glas vin iallafall, blir det nog ändå i maj,
vackra, vackra maj.

easy like sunday morning


ni vet hur jag är på söndagar. svårläst. ängslig. alltid med kniven mot strupen.

livet går hårt åt mig dessa dar.
jag konfronteras nu dagligen med det faktum att jag är vuxen. eller borde vara, och konsekvenserna vuxna måste ta för sitt handlande. eller ickehandlande.

till exempel glömmer jag g till tandläkaren, jag glömmer lämna tillbaka böckerna och jag glömmer vakna upp i tid en söndagmorgon.

det är skönt att göra det, låta livet hända. det är väl så jag vill egentligen. reda upp min egen skit. hursomhelst så har jag inte råd med en enda kladdkaka den här månaden. inga glas vin. inte en endaste liten tshirt. jag får vända trosorna in och ut. 

och då är det ändå min månad. maj, med blommor i håret.

köpstopp, har ni haft det nån gång?

statistk? check

livet ja, det är tillbaka. igen. statistken och jag är vänner nu. tre tog det till i natt men sen var allt cool. lärarn med gravidmagen och jag har blivit sånna bundisar nu ska ni veta och talar med en lätt sarkastisk ton till varandra. lite sådär internt. det gillar jag. plus att han är professor och muchos framgånsrik och så vansinnigt slarvig med sina papper. han tvingar oss att häfta allt med minst tre klammrar i kanten, annars tappar han bort sidorna. håller inte ordning på sitt kontor alls. gud vad jag gillar det.

idag innan seminariet talades om upprori klassen. han hade fått nån annan tjej att börja grina och så hade en hel bunt med arga ministatsare klagat till chefen för att han vart för hård mot dem. så jag drämde till med det idag, att du verkar ha vaknat på fel sida, men nu håller du dig på mattan Karl. i skinnet. be nice. det är bara siffror det här.

han svarade rått men hjärtligt, att sara ta det inte personligt, eftersom ni ändå inte bryr er om statistik kommer jag kristisera er rätt hårt.  
sen sa han moaaaaaaaaaaahaha, varsegod att börja.

efteråt undrade han varför alla hade sina presentationer på overhead, och när vi berättade att det var uppgiften garvade han och sa att nu åker jag hem och tar en bärs. trevlig helg.
och visst ja, snygga tabeller.

skivspill


köper jag ibland. det är svinfina grejer som blivit över när de skurit upp typ kött och sånt. man kan hitta allt möjligt smått och gott och så kostar det alltid ungefär sju kronor. tydligen är det lite luffigt att köpa skivspill. jag menar, varför? så gott att knapra på en fredagskväll, men ack så dåligt rykte.

idag när jag och min vän baronessan var i äffaren och jag hade glömt mina dolars sponsarde hon mig med fem och sjutti för några bitar överbliven lufttorkad skinka, bara jag lovade att tala om för kassörskan att skivspillet minsann hörde till mig.

och det gjorde jag.
vilket kap.

framförhållning


jag gick ner till skolan nu för att lägga den sista handen vid mina fina fina statistiska tabeller inför presentationen imorgon. de jag jobbat med hela veckan. skulle bara slå upp och kolla en grej i boken, bara för att vara på den säkra sidan. och där ser jag det. skräcken.

de har tagit mina exempel. exakt. våra slutsatser är samma. sifforna. tabellerna. hypoteserna. till och med de där koefficienterna jag glömt vad deheter, de är samma.

skulle jag lämnat in det här imorgon skulle det bli plagiat direkt. man får sex månaders avstägning för sånt.
undrar om de hade gillat min ursäkt att jag faktiskt inte öppnat boken.

så jag börjar väl om då.


tänker på det här på två sätt nu. lite dråpligt är de allt. sent och jäkligt att göra om.
men fan va jag är bra. jag har ju utan att läst boken, fattat allt. gjort rätt. med bara egna hjärnan. nån hade kunnat fråga mig och jag satt med facit hela tiden.

statistik, va, vilket skämt.

maja ville veta..

och hon är så söt. har ni hört att hon fått nytt jobb? hon är grym går en ljus framtid till mötes och förresten har jag henne att tacka för en del.

hursomhelst. skippa det här om ni inte gillar en massa fjantiga kedjegrejer i bloggar, okej?


Tre namn som jag går under


nyllet 

grannen 
bollkänslan


Tre saker som skrämmer mig:


döden
gammal mat
folk som snyter sig
 

Tre saker jag har på mig:


breda leenden
otvättat hår
lite för tunna kläder


Tre sanningar:

lokalsinne saknar jag totalt och är därför expert på att gå vilse
ibland förstår jag inte vad min kille säger på skånska, men drar mig för att erkänna det
jag har ovanligt böjbara leder


Tre saker jag verkligen vill ha:

barn
lön
bra minne


attacksommareffekten



herregud jag glömmer bort att det är kväll

det började gå bra

statistiken, riktig bra alltså 
men sen så kom det här avsnittet:

produktmomentkorrelationskoefficienter


och det är inget jag har hittat på heller.

så är vi, fastän många, ett och samma bröd.

image60


det finns en radda människor som jag ser upp till och lyssnar till när de pratar. ni har dem säkert ni med, de man litar på. de som man inte helt vet varför men som man ändå vågar luta lite mot.

stefan einhorn skrev boken konsten att vara snäll. en av de i särklass smartaste skildringarna av mänskligt handlande jag stött på. där han talar om just konsten, och vikten, av att vara snäll. och snäll är det absolut finaste jag vet, när folk är. det är ju härligt när de är intelligenta, karismatiska, osjälviska. men snäll är finast.

nu har einhorn skrivit en ny bok om medmänniskor. den lägger sig som ett litet plåster på mina små sår varje kväll. däri finns historierna om just människorna runt oss. effekten vi har. skyldigheterna. vad som händer när vi håller upp en dörr. lånar ut en tjuga. kramar om.

ja tycker att ni ska kolla upp honom, stefan, en av mina hjältar. han är cancerdoktor och räddar liv till frukost och tror inte att människor föds goda utan att det är nåt vi lär oss. praktiker. visionär. han skriver böcker inte främst för att få mig att somna lättare utan för att jag ska vakna lättare. för att göra smartare val. le bredare. känna mig mindre liten. oavsett mina avsikter trots allt hjälpa till.

ta i
bara lite till

jag sysslar en del med statistik

nu för tiden. det är så så tråkigt att klockorna stannar och fötterna somnar och hela klassen skaffar sig porslinsögon. vad somhelst bara vi slipper se eländet

och jag har surat nu ett tag för jag kännt mig dålig när jag inte fattar nåt. det är alltid när det är matte och ekvationer och så som jag inte fattar. det är bara en massa koder och man kan inte diskutera med dem. de kompromissar liksom inte. låter sig aldrig nånsin övertygas av typ att man är snygg i håret eller pratar med myndig mörk röst eller ens har glasögon.


kan ni nåt om statistik? gillar ni diagram? sambandsmått, effektparametertabeller och sånt? jag har lärt mig lite nu. jag kan göra snygga tabeller. men jag gillar det inte. inte alls.

ibland funderar jag på vilka som faktiskt skrev boken. förundras över att den överhuvudtaget finns. fem hundra sidor med statistiska mått. vad de är bra för. vad de säger. siffror. streck. hänvisningar hit och dit och så alla termerna. gud alla dessa termer som inte går att använda någon annan stans och som så tydligt skriver fyrkant i pannan på författaren. de måste gillat det. de måste haft inget annat de hellre ville göra. bra skriva statistik. läsa i några år först såklart, men sen skriva om det. de skrev och skrev och de blev alldeles till sig när de hittade nån ny kurva och så skrev de lite till.

jag vill ringa dem och fråga om det känns bra nu. om det gick över. om det blev sommar hos dem också. om de hittade nåt roligare tillslut. jag hoppas det innerligt.
innerligt hoppas jag det.

it better be



det är bättre nu, det är det.

jag blir bara så nedstämd för att vi pluggar en massa skit. samhällsvetenskapliga metoder. ni bryr er inte om det och inte jag heller. det är statistik och det är statistik och det är formler och det är källor och det är bara en massa skit. till på köper har de tagi fel väg och gjort kursen svinsvår och gett oss, som de säger, incitament att verkligen klara oss. på svenska betyder det bissarra mängder extrajobb om man kuggar. de försöker skrämma fram vår motivation och det enda som hörs är djupare suckar. 

så för att väga upp, man får inte låta dem komma åt en, ska jag nu ta med mig mina starkaste ben och sakta gå genom stan med monica zetterlund. sen ska jag ta min andning till yogaklassen och när den lugnat sig ska vi grilla en stek med kärlek och knäcka en cognac i kvällssolen. jag och min sambo. julia och jag. som om det är vår sista kväll. och så ska vi komma på att det är det inte och därför dansa den natten iväg.

  

nu kom jag på att..

image59

climbing the walls

det är en sån där dag när jag behöver er

en sån dag när huvudet har tryck på play. allt spelas upp där inne. scen efter scen. livet. det som var. det som kommer. statister, huvudroller, alla de jag håller nära virvlar i mitt huvud. jag har solen i ögonen och jag kan inte låta bli vitsipporna i backarna vid sjön. alla som hukar sig ner för att plocka vårtecken blir barn. så nära marken är det ingen skillnad. där nere knyter sig våra små händer runt blommorna som om vi hade inget annat för oss än just det.

tänker sommar. tar av mig jackan. glömmer tiden.

det är en sån dan när jag saknar er. när jag saknar er som vet. ni som vet, bara för att ni vart med. inte för att jag visat er. inte för att ni frågat eller för att jag berättat, utan bara för att ni vart där. ni som skulle kunna säga vad var det jag sa, men låter bli.

aldrig kan man få ta sig ett nattligt snack i fred

image58

youre the inspiration


i små lägenheter finns vissa problem. hög hyra, futtiga kvadrater och dålig förvaring kan man leva med. det värsta är ändå toaletterna med den dåliga isoleringen.

jag har svinsvårt för det där, toalettljud. därför har vi en liten mapp här nu på tobbes dator med låtar som passar sig att spela högt när den andre är på toa. specielt dagen efter är den mappen läglig att plocka fram.

idag spelar jag chicago, kommer ni ihåg dem?
vilken sekund som helst kommer tobbe ut nu och då kommer han fara likt en projektil mot volymenknappen. tänk om nån utanför ska tro att han lyssnar på sånt.

image is everything


real fighters get bruised

vaknade häromdan med ett litet märke på armen.

image57

förresten


vill jag säga några grejer nu, till några.
några som jag saknar.

malin
hallå, när kommer du hit? jag vet att din vårgarderob vill ha mig. den behöver mig. den längtar efter mig. och jag längtar efter dig så get a grip, okej?

åsa och jennie
hur svårt ska det vara att matcha samman dessa kärriärkvinnors scheman med mina, på nåt sätt? jag behöver er och jag vill att vi ska lösa det här nu på nåt vis. kommer ni till henån? kommer ni till larsa när han spelar en ynka spottloska från min nya lägenhet? kommer ni till jul?

emil, min storebrorsa alltså, a.k.a den förlorade sonen
lever du? eller han läser ju såklart inte, men är det nån som hört nåt från honom sen typ, nyår?

makrillmackornas undergång

idag har jag har gjort nåt oerhört oväntat och ätit min gamla kycklingsallad för första gången på years. den smakade som på gamla teleborgsvägen, gott och nostalgiskt. ni vet kanske, att jag pundar ut totalt på diverse grejer under vissa perioder. jo det har vi nog pratat om.

första året i växjö åt jag det i princip varje dag. den är ju så vansinnigt god den salladen och jag längtade efter den varje dag när jag cyklade hem på min rosa superhoj upp för vansinnesbacken mot vattentornet utanför mitt hus. förövrigt samma hus där taket sedermera blåste av.

jag testade salladen idag eftersom mitt nuvarande insnöade käk, de varma makrillmackorna med vitlöksås och annanas, inte smakat som det ska två dagar i rad nu. de har varit ljuvliga varje dag sedan julas och så vips händer nåt. det är samma sak varje gång, en epok som går i graven. det hände med kycklingsalladen, det hände med de stekta äggen och de hände med den turkiska yoghurten.

för att gå vidare måste man sörja dem lite, tänka på alla fina stunder man haft tillsammans och så. makrillen och jag.


vad blir det nu?

Hej! Marseille!

image56


det känns som längesen nu vi hördes av. jag var bara en sväng i frankrike. och det var en salig resa det. vi gjorde precis det vi tänkte. gick i solen, åt baguetter med brie, drack rosé, köpte skor. allt sånt.

marseille brukar man prata om lite så på halvkant. den är lite ruff. härlig tyckte jag med alla gränderna och alla höga höga stenhusen som är tusen år minst och står kvar som då, men lite ruff, absolut. oborstad. 

mer rustik än glamourös. mitt på huvudavenyn ligger butiker som nån snickrat ihop själv och som säljer allt de kan tänka sig. det ska gärna vara i plast och det ska gärna vara åt fanders för dyrt. två cola kostar förresten närmare 80 kronor. madness.

på tal om rufft så tog det tog förresten bara 20 minuter i stan innan vi var rånade. det vare väl lite sådär. då var det mitt i natten och vi hade inte ens hittat hotellet och jag ville mest grina och tobias ville mest att alla fransoser skulle hålla sig rejält i skinnet framöver. men tusen spänn fattigare och med en manlighet som möjligen fått sig en törn intog franska rivieran en betydligt värmare attityd mot oss. i dagsljus var alla var hur chill som helst och jag snackade franska som ett rinnande vatten som inte en sate verkade fatta ett endaste ord av.


nu är jag iallfall tillbaka. sverige är kallt mot mig, verkligheten vill inte riktigt kompromissa. jag sitter med min tomma börs i den ena handen, tentorna, b-uppstasen,visdomständerna och resan till madrid om en månad i den andra.

om jag blundar luktar det medelhav igen. ni vet storstad och så som det bara känns när det är varmt och så alla de där ljuden och typ lite hundskit här och var. min lilla hand i hans stora. det är en skön känsla ändå. där dagarna löser sig.

fin resa det här. mycket fin resa.

"folk går hursomhelst bananas totalt på den här festen"



det här är den sjukaste morgonen nånsin. jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.

igår var min plan att vara cool och i princip nykter i min rosa peruk. man vill inte bli full sån. därför drack jag en flaska champagne under ungefär tre och en halv timma. thats it.

idag vaknar jag upp och minns absolut ingenting. allt är totalt svart. det är en av de värsta känslorna, när inget minne existerar. jag minns inget av festen. att jag kom dit möjligtvis. sen att de bar mig hem. 
men alla mina pengar är kvar. och alla säger samma när jag ringer dem idag.

du var helt vansinnig. jag har aldirg sett dig sån. inte klok, men ingen såg dig dricka nåt.


vad hände
och hur


?


jag tänker knark
sen tänker jag att det kanske är att skylla ifrån sig
men idag är jag arg och ledsen och jag vet inte varför

har det hänt er nån gång på en flarra champagne?

studio 54



nu ska jag iväg på fest. världens hallaballå är det på campus ikväll. festen vars biljetter folk köade för från klockan tio till klockan sex på eftermiddan. studio 54 heter den som den gamla trendklubben med alla kändisarna och allt knark och allt sex på 70 talet. ni fattar säkert. kanske har ni sett filmen, kanske var ni där. folk går hur somhelst bananas totalt på den här festen.

förra året hade de burar och strippålar inforslade på dansgolvet. iår ryktas det om sängar.

jag har på mig rosa peruk


hej!




ps. monogami är min melodi. ds.





det nya... svarta?


sedan jag flyttade till växjö har jag märkt en mycket underlig sak. här är det är populärt att gå med blindkäpp. jag ser dem överallt. de går över gatan och de står runt hörnen och de går på bussen och de köper kläder.  men de är inte blinda. jag lovar att de inte är blinda. de duttar bara lite med den där käppen, lite här och lite där. sen struttat de vidare på sin vandring. det kan ni tänka er att de gör mig oerhört forvirrad, alla dessa käpparna. 


eller är det så att man kan vara lite blind? selektivt blind, så där så att käppen är ett komplement till glasögon? fast de brukar inte ha glasögon, när jag tänker på det. kanske är en indikation på att de faktikt är blinda ändå, onädigt med brillor i det läget menar jag. men de ser högst oblinda ut där de går. kan det vara så att jag helt enkelt inte fattar att de är blinda eftersom de är så skickliga allesammans, käppbärarna?


ëller kan det vara nåt trendigt, är det dags att skaffa en kanske?

open up and say ah

ni vet att jag ska till frankrike va?
på söndag ska jag dit. till rivieran. det är mest ett finare ord för kusten. franska kusten låter fint nog ändå, dit ska jag. jag hoppas på den kusten. jag hoppas att jag ska få gå i solen och jag hoppas att jag ska köpa många nya sjalar. sen hoppas jag att jag inte bara beställer ostron och sånt för att jag inte fattar var det står och ingen kan engelska. jag gillar ju inte ostron. och så är det dyrt.


idag är jag på ett strålande humör. det händer. då är jag glad och hoppar när jag träffar människor. jag är så glad därför att jag fick så mycket beröm på seminariet idag. de bryr sig inte så mycket om beröm längre i skolan. mest  pratar de om strukturer och missförstånd i dispositioner. men idag är jag så glad för att han med gravidmagen sa att du verkar vara den enda här som riktigt har fattat. kanske säger det mer om honom.

jag var i studion senare och såklart gick det bra. det gör det när man hoppar och är på ett gott humör. idag slog det mig hur roligt det är att sjunga. jag vet att ni tycker det oxå, att ni oxå älskar att sjunga. gör det mer. det är skoj och det är nyttigt och man gör roliga ljud. det tänkte jag på idag, att här står jag och gör olika roliga ljud på band.
sen tänkte jag att nån ska ju göra det oxå.
 

freak on the loose



det händer ibland att när jag promenerar från punkt a till b och inte har något annat för mig, låtsas prata i telefon. jag har egentligen inget närmare försvar för det, mer än att det fördriver tiden. det började väl ni vet nattetid när man inte vill verka ensam och utsatt. man ser upptagen ut. eller iallfall som man har nåt för sig. hursomhelst.

inte nog med att jag faktistk utför denna i sig rätt tvivelaktiga handling, så har jag nu insett att det fått förödande  konsekvenser. nu har jag börja glömma av att hålla telefonen vid örat och kan då helt utan anledning säga de mest triviala sakerna rakt ut i luften. som om nån sagt nåt till mig där jag går alldeles ensam.

jahaa.. men har du pratat med honom om det då?
kan jag säga rätt som det är. 


är det här början på slutet?

när det är jobbigt



igår var en sån där dag när jag var skitsur för jag hade mens och för att jag var skitsur för en sån sak och för att jag var kinkig för jag hade ont i magen och mådde illa för jag var kinkig fast det är onödigt.

och så hade jag en massa plugg som inte ville bli bra och så var jag på yoga klockan sju (!) och blev tvungen att erkänna att jag gillade det. sen somnade jag ju självklart eftresom sex är en för tidig tid för mig att gå upp, och vaknade mitt på dagen och var sur för jag hade sovit bort allt när jag hade så mycket att göra.

och sen så kommer han hem, den där bättre hälften, och så musslar han med nåt och säger ligg du där lite under filten bara så fixar jag lite här. och så stänker det och prasslar i köket och olika saker flyger hit och dit men landar aldrig på golvet eller tillexempel på tröjan som när jag gör det.

och så vips hade han bakat till mig. en chokladkaka. grädde fanns oxå.
till mig.

robin!



han är det finaste idag. han berättar direkt från spanien att det finns en hemlighet med deklarationen. ljuvliga, ljuvliga deklarationen. om man jobbar där man inte är skriven kan man dra av nåt. jag förstår inte det där men det härliga är att han är ekonom och så säger han hela tiden att jag hjälper dig sara.

det är tråkigt dock att jag redan deklarat. jag gjorde det samma dag jag fick den.
går bra det här.

skrattar bäst som skrattar sist


idad var jag hos tandläkarn. som jag har dragit på det ska ni veta. alltid har jag haft världens sämsta tänder och hej och hå det är inget att göra åt har de sagt, borsta på bara och lägg undan allt du kan för framtiden. vissa har det bara så, synd för dig.

så jag var skiträdd att jag skulle ha tolv hål och såg siffrorna gångras framför mina ögon. men nej nej så farligt är det inte alls sa han, nygren hette han till på köpet. rätt blekt exemplar dock om ni frågar mig. du har skött dem väl nu sa han och så log han och så log jag och så kändes det som om solen lyste lite vackrare. inget behövda lagas.

men du har tre vidsomständer som har växt fel här, det kan inte du hjälpa, men vi måste ändå ta ut dem. när han sa två tusen fick jag en akut torrhet i halsen och mina ögon började se i kors. sen log han igen och lade till

ja, per styck.




skröt jag nyss om tio tusen?

ja just det ja, det gjorde jag.

vad har ni emot mitt fisktryne?

image55

nu har jag gjort det. till skånes öppna slätter for vi för att träffa mammor och pappor och hela halva stan och så nån extra släkting på det. jag och svärmor hit it off direkt eftersom vi hade på oss likadana tröjor. jag vet inte vad det egentligen säger om min smak, eller hennes, men det började bra. och det slutade bra med. eller sådär, ja hjärtligt var det. kramigt, skrattigt. vi åt mammas mat och vi fick allt fixat för oss och de var precis så söta som man kunde tänka sig. jag tänkte att det är bäst att passa på här nu och äta upp sig. det gillar mammor. på morgonen fick vi nybakta bullar som är iofs helt underbart men ett sånt jädra ljug. bullar tror man att man har hängt med på vad det är men så inser man att på skånska betyder det bröd.

har jag berättat en annan gång när det var en farsa som var militär och tyckte inte alls att jag hade nåt med hans arma barn att göra? bara tanken på att jag hade nåt litet hårspänne i hans lägenhet gav honom rysningar. han var definitionen av yrkesmilitär, lite rultig, lite rödlätt och mycket maktbenägen.  pekade med hela handen. läste om krig på kvällarna och lärde småkillar att bita ihop på förmiddagarna. så arg han var på isidan. han summerade vår första dejt med att deklarera klart och tydligt:

 jag har minsann varit gift i tjugo år och det enda jag lärde mig av det är att det finns inga som helst likheter mellan män och kvinnor, what so ever.

ser ni förresten statoils nya grej? godismugg. jag blev så uppspelt när jag såg den att jag blev alldeles till mig inne i butiken. kunde inte hålla mig. det ska skåne till för sånna roligheter alltså.


imorgon börjar en ny vecka. jag hoppas på den. tänker att det kommer antaligen att hända fina grejer. nästa helg betyder nya föräldramöten fast mina den här gången. vi tar allt när vi ändå är inne i det där att ta i hand, le sitt finaste och säga ni har verkligen gjort ett bra jobb med den där ni.

tio laxar i en laxask



sa jag tio tusen?


jo just det ja, det gjorde jag.

your eyes are emeralds

klockan är ett och jag är ensam, i min egen lägenhet. det känns som längesen men det är helt klart för mig att det här är mitt element. mitt sätt att tänka klart. att det är bara här min kreativitet ligger. mitt sätt att koppla in och koppla bort. koppla av. kalla det meditation, kanske.

jag jobbar hårdare nu, det gör jag. putsar lite mer noggrant. kanske är det till ingen nytta, kanske är det min nya biljett rakt in det jag inte vet. jag tror att det kommer bli bra. och det är inget jag hittar på. jag funderar på det i att alltid vara glad. att alltid vara positiv. att jag själv kan störa mig på det. att det inte känns som riktiga kroppar om de inte är lednsa ibland.

funderar på min egen fascination över skillnaderna. inte på positivism alls, utan på kontrasterna. myntsidorna. på mörker och det sköna i också det. på att andas ut i en verklighet som inte alltid är rosa.
 
jag har ingen aning om tentan mer än att jag kämpade tillslut och att jag satt till morgonen. kroppen är så härlig när jag skriver hemtentor sista dygnen, då stället den in sig på krig. blir inte hungrig, inte trött. kan jobba hur hårt och länge som helst. det händer att jag får för mig att jag är trött, men alltid visar det sig bara vara inbillning och jag blir lika fascinerad varje gång. sen när det är inlämnat tar det en stund, och så stänger den ner. lampa för lampa släcks. så smart uppfinning va, och jag är så glad att jag har den. så glad att den är min. fina fina kroppen.

förresten fick jag tio tusen tillbaka på skatten. kändes väl ja, som en dunk i ryggen. som bra jobbat sara, here's for trying.

nu: promenad
snart: kärleken i att han smyger sitt tystaste in efter spelkvällarna för att inte väcka. glädjen i att jag alltid vaknar.


lights will guide me home

image54


jag funderar nu igen, på framtiden. tänker anastelle wieslander, som tidigare skrev en av sveriges mest intressanta bloggar. och att hon kallar sin kille det, Framtiden alltså. det är fint. jag kallar min Bias.
ikväll är fint. jag har filurat på växjös gator under mitt spetsparaply. räknat droppar, tänkt att det är en sång de spelar. tänkt på mina egna sånger. de som föds nu och de som ska födas. 

och på tiden som jag alltid hinner med. jämt. även om jag är sen. jämt det med. det slår så sällan fel. är jag sen är bussen också det. slår det om till sommartid och världen snattar en timme i tid, ger den tillbaka den i flyt. det jämnar ut sig. förr eller senare. alltid.
det tror jag på.

vad tror du på? 

jag täner att god på engelska blir gud men skiter i det och tänker att det som är gott är gott.  jag var på föreläsning häromdan med systrarna graafs morsa. även om det var mycket om gud så var det så mycket vackert där. så mycket gott där. så mycket om att lägga handen över pannan och säga det löser sig. det blir bättre. så mycket om att hjälpa till. rätta till iallafall nåt av det som gått snett. viljan i oss att när vi ställt till, ställa till rätta.

jag tror att det är inne att vara snäll. det är de nya ipodarna 2002. det är uggboots 2003. eller när det nu var. tillsammans med utsvängda jeans är det helt enkelt snyggt nu att vara snäll.

meh


nu får ni skärpa er, pepparkaksdeg. det är ju makrill.

stressigt i livet. vackert men stressigt. krönikor hit tentor dit träningar föreläsningar sjungsjung sjung och fester. hurra hurra. kläm in lite kärlek därimellan och smaka av.

nu är det fikadejt i stan med två vackra flickor.

bussen går om tre minuter.
det är på gränsen man ska leva
på gränsen


depserate housewife

image53