sariskt

i fredags gjorde jag min sista dag på borås tidning. det är alltid ledsamt. dels för det självklara ledsamma i att lämna, och dels för den kyliga osäkerheten i att inte ha en aning om vad man ska syssla med efter helgen.

jag vet inte hur många som frågat mig och hur många gånger jag sagt att jag inte alls oroar mig för framtiden.
men när jag igår fick min sista lön och den var tre tusen spänn blev det ändå läge att tänka tanken:
vad gör man, egentligen, när man står helt utan plan b och man bara förutsatt, grundat på en överlagg rätt bra feeling, att allt ska ordna sig?

jag tänkte och tänkte och kom fram till absolut ingenting alls.


och så igår ringde de från radion.



det ordnar sig.

Eftersom tidningen får så mycket böcker under ett år, plockar en liten jury, varje gång jul nalkas, samman ett litet bokpaket till var och en av alla de anställda och sparar på så sätt in på julklappskontot. Istället får man en hel bunt med fina olästa böcker, valda att passa en själv.

Jag väntade med spänning på vilka böcker de skulle välja åt mig. Som det ultimata kvittot på hur man tolkat mig och min person.

Och resultatet?



Den smickrar sönder mig, den där bokhögen!
Jag önskar verkligen att jag var så cool, som kvinnan som läser de här böckerna.
Att jag i själva verket inte läser böcker ligger dock närmare sanningen.

Men jag menar:

En stor tjock bok om kristisk granskning av Sverigedemokraterna
En fin biografi om Barbro Alving, superjournalist, urfeminist och grundare av tidskriften Bang.
Berättelser från det verkliga livet i Gaza.
Boken om Carrie Bradshaw, innan sex and the city.
En  bok om en gammal svensk arbetarklasshjälte.
En roman om kärlek, passion och en kvinnlig kämpe som vägrar passa in i samhällets normer.
och så en liveskiva, Jul i folkton, med min favorit Sofia Karlsson.


Vilken underbar juklapp! Och vilken härlig människa det är som läser allt detta!
Fullt med lager, karaktär och intellekt.

(ps! om ni blir extra sugen på någon av böckerna är det fritt fram att önska sig i julklapp!)

Själv fastnade jag extra för en av mina kollegors hög, när jag såg boken längst upp
"De 100 pinsammaste felskickade sms:en ever".

kärlek är den här tandbordsten på hotellrummen.
när han gått upp för att packa iordning inför utcheckning. och istället för att be mig komma upp och borsta så att han kan packa ner tandkrämen, ge mig fem minuter till.

det var en vacker sommar som gick. den sista sommaren innan allt blev som det skulle. sista sommaren allt var som det alltid varit. och jag kommer att minnas den,

så här.




men för någon vecka sedan var vi och lämnade den stora presänningen till marinan där båten vilar över vintern.
kunde inte låta bli att bli sentimental när jag såg den där på torra land.



de där fendrarna som hängde kvar i luften. man ser på knoparna att jag hängt ut dem och björn sedan fått knyta om en av dem snabbt, snabbt, när vi la till vid kajen här.

då på den sista resan, i oktober. i oktober när havet är som finast. när jag gillar det kanske bäst. när alla andra lagt upp, åkt hem, stängt luckorna. lämnat kvar kanske lite nötter eller kryddor eller vad det nu kan ha varit som låg kvar i nån låda längst in. lagt in flytvästar och simfötter och lagt locken på alla ekolod och radars och st'ngt av strömmen till radion.

när vi plockar ut alla filtarna. alla varma jackor. när vi äter skaldjur som för första gången på månader inte ruinerat oss och när vi sover ensamma i naturhamnarna i nollgradiga höstnätter. och när det som värmer, är havet på andra sidan plasten.

jag lever just nu i den fränaste tiden hittills. allt börjar här. men det blir för kluddigt att reflektera över alltsammans riktigt ännu.

vissa saker vet jag.
plötsligt har det dykt upp några grejer jag längtat efter.

en väldigt fin bil, till exempel



här gick jag helt och hållet på Annas rekommendationer. "nissan är det coolaste man kan ha i Usa."

och en lägenhet som ska heta vår. vår lägenhet. vår egen.
den kommer ligga i skogen, fast i stan. ibland råkar saker och ting liksom bara bli himla bra.

det är väl egenetligen det jag är utbildad till. det jag borde kunna. skriva om.. politik?

nu sitter jag på samhällsredaktionen i borås och väntar min första budgetpresskonferens. jag har kikat lite på de politiska konstellationerna i borås.. och... ja. jag fattar ingenting. absolut ingenting förstår jag av det jag läser.

här har man haft maktskifte. nu är majoriteten röd istället för halvblå som den var tidigare. men de rödgröna har inte majoritet i kommunfullmäktige... fast i kommunstyrelsen... och jag fattar inte hur det går ihop.

jag frågar någon.

får svaret snabbt.

- man har dealat lite med platser i nämnderna istället. någon fick den någon fick den. oavsett block. överskridande.

jag fattar ingenting.

vem bestämmer då?

ingen verkar veta.

kanske inte ens de själva.

men snart är jag där.
och ska fråga!
ställa till svars!
granska makten!

nu kör vi!

efter att vi nu flera gånger i rad i familjen ringdahl/nygren fått hemska beståene med efter de filmer som visats i mina föräldrars hus, tog björn, som ju är en handlingens man, saken i egna händer igår när han fick gå på en akutrunda till videobutiken för att köpa godis till mig.

han passade då på att ta med sig två filmer hem som var var lite mer i vår nivå.


nämligen

Upp och Monsters inc.

om gymnasiereformen som ska komma igång nästa år, för att få folk att komma i arbete lättare.

ett av deras smarta drag är att skapa fler yrkesutbildningar. mycket bra.

men samtidigt höjer man betygen för att komma in. fler godkända ämnen kommer krävas.

suck suck suck suck suck.


för det är ju det som blir helrätt, att bara pluggisar kommer in på linjer man väljer för att man vill jobba, och inte läsa.



toppen, verkligen.

det finns flera saker som slår en när man, som jag gjort nu ett litet tag, jobbat som nattredigerare.

1. reportrar... gosh. de vill verkligen inte göra det lätt för redigerare.

2. svåra ord: i går. i stället. och några till. brissant, tillexempel. vad är det för ett uttryck egentligen?

3. eftersom man jobbar mellan 13.30 och 23.30 har man härliga mornar för sig själv. då skulle man kunna läsa tigningen. men det har man ju redan gjort. dagen innan. att leva före sin tid, har sina sällsamma stunder.

4. frihet under ansvar.


sista punkten är den som gäckat mig mest.

det där med att man är den sista personen som ser sidan innan den går till tryck. "skicka sidan sara." "ok. ska bara fixa en grej..."

någon form av skriftlig tourrettes kommer över mig varje gång. blir så oerhört sugen på att skriva nåt infantilt som typ könsord i versaler längst upp på ledarsidan.
det skulle vara fullt möjligt.

men ja.
man besinnar sig.