you havn't found it baby, thats for sure
den här förmiddagen delade jag med oprah och anna som ringde in lite kärlek då och då när hon fick tid över mellan alla kluvna toppar. jag antar att kristofer kände igen mitt nummer när jag called his house eftersom han faktiskt vände pannkakan och svarade. om världen vill väl så kommer han hit imorgon. annars så blir det en tisdag fylld med patriklåtar i saraversioner och det kanske inte är så illa det heller. när han sjunger your smiling eyes vet han vad han sysslar med och det är en ära att få blanda lite inspiration med den mannen.
frågan är om man ska handla idag eller hålla tillgodo med ja.. nästan inget. frågan är oxå om man ska städa/söka jobb/ hitta en ny hobby/ träna/tvätta eller var jag ska göra av min nyfunna tid utan att go bananas. idag har det tagit mig till nya, oanade höjder och om ett tag är det jag som käkar ciabattabröd jag själv bakat. det är en ständig balansgång mellan madness och klarhet det här livet.
efter en toppenhelg i lund lyser solen igen över växjö och mig. även om det är svinkallt så vet jag att världen luras när den försöker övertyga oss om att våren är långt borta. det är simpelt, people. fråga bara er själva när klockan slår fem om det fortfarande är ljust.
everything I ever praied for
fredag morgon och jag vaknar av att någon frågar om jag är glad. kissnödig tänker jag och inser att det är verkligen nåt som inte står rätt till på min toalett. en mystisk lukt av avlopp sprider sig där inne och alla borde veta vid det här laget att lukter inte är min starka sida. min vaktmästare KG får alltså ett nytt uppdrag och har jag tur hinner han klämma in det innan han ska hem till barnen och postkodsmiljonären med chips och garlicdip.
pengabrorsan andas lundell men okej jag köper det. storebrorsan och jag tar vårt förnuft till fånga och åker till lund, skaffar oss nya r och har jag riktigt tur kan jag använda dem på låten som producentpatrik skrev och sedan övertygade mig med. hursomhelst så ska hanna och robin bli den här helgens kungapar och om de bara visste hur glad jag är att snart ses vi. och att de har riktiga täcken pour tous ger dem minst ett plus extra.
om exakt 26 minuter rusar min granne in här och jag kan då inte längre undvika det faktum att vi bannemig ska åka och köpa choklad.
yes dear, klart jag är glad
Det här kan vara min natt
if you'd like to buy my flowers, just go ahead now.
det är tisdag och jag faller mer och mer in love med ljuset på morgonen eller funderar på att skaffa en skyffel/ bygga en iglo/ kolla råttfällan i lådan under spisen men skippar alltsammans eftersom det finns risk att nåt läskigt händer. jag vet inte när det är dags att lära sig skriva med stora bokstäver och jag vet inte heller om det finns åldergräns för hur länge man får sova tills kroppen själv bestämmer att hundrametersloppet som är den här dagen nu ska börja.
jag tar några danssteg ut, någon skickar en bild som inte riktigt gör mig rättvisa och frågar när det finns chans att få se mig igen. och isådant fall var. ingen-aning-håll-utkik svarar jag fast vet att det egentligen kommer vara tvärtom och att jag kommer låtsas se förvånad ut när jag oerhört berkänat springer in i honom runt hörnet vid pressbyrån. livet liksom bara ligger där och ler lite i mjugg, solen trycker all sin energi rakt in i mina öron och molnen viskar var sak har sin tid.
min bästa vän och jag anar ugglor i mossen men bestämmer oss för att ägna våra dyrbara minuter tillsammans som panka och lyckliga åt att diskutera framtida jobb och tänkbara saker att en lördagsförmiddag kasta i themsen.
mina lampor sprack, en ny termin började och med den, jag.
Triss i ess
och här var det liv i luckan.
I'm poor but I'm kind
alltså den här dagen.
den kunde fan kvittat.
jag slog en knut på mig själv, cyklade med vinden i ryggen och solen faktiskt, i ögonen, men känslan i magen om att något inte riktigt var som det skulle och visst skulle den ha rätt. som alltid. nån som viskade med tårar i rösten att ibland är det vi gör helt enkelt bara inte nog. och även om vi vill.
så vill vi inte nog.
jag tyckte det lät extra sorgligt eftersom ögonen såg så sorgsna ut och alltså jag har funderat på det där och visst är det sant och det enda jag kunde säga var att det är faktiskt inte min stil att hålla på och deppa.
något som definitivt är min stil är att vara ute i sista sekunden. det har blivit något av min specialité med åren. nu tillexempel när klockan är trött och min lägenhet fortfarande ser ut som.. ja..
grannens dammsugare nynnar nånting i min hall om att allting är så fantastiskt när det är gjort. kom igen sara, gör det bara. jag skriver en post it lapp som ska tvinga mig och klistrar upp den på kylen bredvid de andra som säger fina saker att tänka på när man tillexempel hittat en ny rynka eller känner att håret inte riktigt är till sin fördel.
anledningen till att det ska vara rent här när jag slår upp ögonen imorgon är för att jag väntar finbesök och min pappa säger ofta att det handlar om respekt, det där med att ha det fint, om inte för sig själv så iallafall för andra då.
så, anna och emelie, för er.
nu jäklar, gör jag det.
Keep your trees to yourself, Per
Salladsskålen står på bänken och vore jag inte snart tjugo år skulle jag slickat rent den. Nånting händer i världen när mitt tak flyger av, min mammas ben är avsevärt brunare än mina och på teve tapetserar de om larsåke wilhelmssons vardagsrum i beige.
ibland undrar jag vart min granne, han som en gång i luciatid bjöd mig på glögg har tagit vägen. går det att på tjugonio kvadrat liksom.. försvinna?
igår hade jag och sj ännu ett hårt bakslag. och det förhållandet som redan var på svaj. fyra timmar för sent kom jag hem. det där med stormar har sin charm så länge man antingen sitter inomhus eller möjligvis är ute och tänker ungefär i samma banor. visst man kan göra roliga frisyrer men när det börjar flyga trän är det dags att diskutera business.
häromdan var jag lite lessen i ögat eftersom fjärilarna i min mage håller på att slumra till. samma dag hörde jag att björnarna även de gett upp och somnat tillslut, tänkte djur som djur, och blev genast lite gladare. senare tog jag mitt förnuft till fånga, gaskade upp mig och köpte en ny klänning. Numera skyller jag all världens sorger på vädret och har börjat tänka på att inte låta vattnet stå på när jag borstar tänderna.
okej okej nu är det vinöppning. återigen blev det onsdag i växjö och ikväll ska mina nya finaste killar spela åttiotalshits tills även jag inser att det är vinter och slår igen de trötta bruna.
Om att skaffa blogg
Det sägs att det är som att skaffa ett litet, litet minibabyprojekt.
Ja, so I've heard.
NU var det iallafall tid att skaffa en egen blogg, för att ha nånstans att skriva ner de där som händer så att man minns och skulle ni råka halka in i saraland för en stund så säg hej och jag fixar te med hjärtan i.
välkommen