back in business
är jag nu efter pausen på kusten och om ni bara visst vad jag har fått uträttat idag! man kan säga att det går i en rasande fart nu. mailboxen med en sisådär tjugo nya låtar att repa in har jag och till på köpet har jag satt alla växjös musikerbutikskillar i arbete. jag ska nämligen köpa mig en egen tamburin. och ingen skittamburin här inte. nej jag har två krav på den och det har jag nu gjort klart för alla som har en muiskbutik i den här stan.
den ska vara 1: snygg och 2: dyr.
eftersom folk i vanliga fall har andra krav, som typ att den ska vara prisvärd eller billig eller så, så hade ingen av de där killarna en aning om vilken tamburin det var jag letade efter. men de är helschyssta och har nu tagit mitt nummer för att när de sonderat tamburinterrängen ringa tillbaka till mig. kan bli mycket bra det här.
och så har jag träffat min producent och smidigt planer och käkat bland annat grillad aubergine som väl var sådär god. och sen har jag gått på annat grillgalej med två andra härliga killar jag känner. plus att jag har mailat säkert tio döviktiga mail och lämnat in ett antal avgörande papper till ett antal avgörande personer som ännu inte gått på semester.
och så har det ringt. det ringde en lärare. som är den lärare som jag enskilt sett mest upp till under alla mina miljarders dagar i skolan. han är författare och ledarskapkonsult och känd i hela sverige för att han är så smart och så ringde han mig för att säga att han tycker att jag har talang och att jag har framtiden för mig. vilken jävla grej av honom att göra.
hail to the people.
och imorgon ska vi, fotografen, webbadministratören och jag, åka runt i det här sommarsmåland och fota till den nya hemsidan. det är hemskt roligt allt sammans. hail to the people.
den ska vara 1: snygg och 2: dyr.
eftersom folk i vanliga fall har andra krav, som typ att den ska vara prisvärd eller billig eller så, så hade ingen av de där killarna en aning om vilken tamburin det var jag letade efter. men de är helschyssta och har nu tagit mitt nummer för att när de sonderat tamburinterrängen ringa tillbaka till mig. kan bli mycket bra det här.
och så har jag träffat min producent och smidigt planer och käkat bland annat grillad aubergine som väl var sådär god. och sen har jag gått på annat grillgalej med två andra härliga killar jag känner. plus att jag har mailat säkert tio döviktiga mail och lämnat in ett antal avgörande papper till ett antal avgörande personer som ännu inte gått på semester.
och så har det ringt. det ringde en lärare. som är den lärare som jag enskilt sett mest upp till under alla mina miljarders dagar i skolan. han är författare och ledarskapkonsult och känd i hela sverige för att han är så smart och så ringde han mig för att säga att han tycker att jag har talang och att jag har framtiden för mig. vilken jävla grej av honom att göra.
hail to the people.
och imorgon ska vi, fotografen, webbadministratören och jag, åka runt i det här sommarsmåland och fota till den nya hemsidan. det är hemskt roligt allt sammans. hail to the people.
vila här.
se på det här nyllet. det är så jävla lugnt. jag kan inte fatta hur lugnt det är. men det är det. det bryr sig inte om prestationer. har inga planer för framtiden eller allt som ska göras. det bryr sig inte så mycket om något faktiskt. tänker att alla får ta ansvar för sig och funderar bara över salta vindar, hav och sol. eller typ gräs, klippor och allt det där som inte går att kompromissa med. som man ändå inte har en chans emot.
det är väldigt fräckt och spännande det som händer nu. ni har hängt med va? hela livet skiftar fot här. jag vet fortfarande inte vad jag ska göra i höst. och jag tänker låta det bero. jag tänker låta det bara bli. låta den komma. innan dess kommer det att gå stormar över mig. allt händer nu. idag åker jag tillbaka till småland och gör iordning allt det som ska göras iordning innan den här sommaren kickar igång rejält, med första spelningen med marcus fagervall på måndag.
livet. livet. livet.
en midsommarnattsdröm
om det är någon som undrar över hur en riktig midsommar ska gå till, är det läge att fråga oss. i år bestämde vi nämligen oss, hela skaran, för att gå all in. vi skulle helt enkelt göra allt. och så gjorde vi det.
det var den längsta och vackraste dagen på året och vi lyckades pricka alla rätt. hela listan, midsommar 1.0
det var sommar och sill och västkust och nubbar och visor och fullt med folk och barnskratt och måsskrik och tävlingar och tipspromenad och havskluck och jordgubbstårtbuffe och midsommarstång och lövad brygga och långbord och kransar och allt annat som jag glömt nu eftersom festen självfallet inte slutade trots att midsommarnatt för länge sedan blivit midsommardag.
det var helt enkelt komplett.
precis, som det skulle vara.
torsdag den 16e juni
var dagen före midsommar och dagen då hela liv stod och vägde. dagen när tre personer i Lund satt med min framtid i sina händer och betraktade jämförde funderade på mina möjliga prestationer. på potential, kompatibilitet och känsla.
och inte det att jag hade blivit så värst ledsen om det inte hade gått. om de bestämt sig för att det inte var för mig, det där. tvärt om hade det varit trampolinen för allt annat som man kan hitta på. som 22 år. som nyutexad. som mer eller mindre fri fågel i världen.
men visst ville jag komma in. prestera. bevisa. allt det där.
och så fick jag tillslut mailet. som skulle komma att förändra allt. det definitiva beslutet på vilken riktning den här hösten skulle ta.
men där stod
reserv.
reserv 4, stod det.
jag var helt enkelt 34e bäst och jag har ingen aning om hur jag värderar det. jag antar att det är bra. jag antar att man ska vara glad. men om man har hundra eller hundra tusen bakom sig spelar mindre roll, när det fortfarande är 33 framför.
så nu väntar jag igen. väntar passivt ända till augusti på huruvida de som var bättre än mig väljer att utnytta sin plats eller ej. kanske gör dem inte det och så är jag back on track. kanske gör dem det och jag får göra annat.
och annat, kan väl vara nog så bra.
måndag!
är den finaste dagen, det är den. att den har så dåligt rykte, det tycker jag är tråkigt. man är härlig på måndagar. har hopp om det. kan få mycket gjort, igen.
idag på jobbet fördrev jag tiden på ett mycket intressant sätt. jag filurade länge och väl på, hur man skulle kunna skriva upp och strukturera, allt man vet. det måste ju någon ha gjort till en början. sokrates eller newton eller vem det nu var som skrev det första lexikonet. han måste ju börjat så.
"okej, vad vet jag?"
tänk på det lite. så ska ni få se på det härliga att när man sitter och fnular på ett litet register över allt man vet, så berättar någon plötsligt något som de gjort i helgen eller så hör man på radion att nån president sagt nåt nytt eller så sjunger man med i refrängen på en låt man inte visste att man kunde.
och så måste man revidera dokumentet: allt man vet.
och då inser man vad som händer med en, vareviga dag.
man bara växer och växer och växer.
jag får ett sms
från en som är en gammal lärare och en ny kompis till mig, och som råkar blivit chef där nere i lund. han har nu sprungit in i hon som har hand om urvalen och skickar mig smset:
"träffade Immi förut. hon log lurigt och sa att hon mindes dig mycket. du verkar ha gjort intryck, hoppas bara det var positivt."
hualigen.
jag klarade alla proven. gick vidare ur den första tuffa gallringen på prestation och fick sen träffa lilla journalistjuryn som under bara några dagar träffade sjuttio pers. och mig minns de mycket väl. haha! kommer jag inte in nu, vet vi då alla att de helt enkelt inte tycker om själva mig.
tack, michael.
ni är härliga!
ni tror iallfall på mig.
jag hade antagligen inte varit speciellt mycket utan det. men det vet ni såklart redan.
och angående den här lundaresan ja.
jag steg upp klockan fyra. bara det liksom. sedan åkte jag fyra timmar tåg för att ta en promenad till stället där min untervju skulle hållas. en promenad som var "omöjlig att gå fel" på. men som jag väl lyckades gå ungefär så fel som en vilsen yrvaken tjej på vift kan gå. men jag hade tiden och kontakterna på min sida och kom med lite hjälp fram i tid.
och så gick det,
sådär.
helt ärligt. lilla klumpen av intehelthundra i magen växer i mig. vi får se hur det här går. jag vill så gärna. hoppas så mycket. men det är ju faktiskt helt och fullt möjligt att trettio andra var bättre än mig den här gången. kanske är det så. kanske inte.
isåfall löser vi det då. jag hittar på något annat så länge tills jag kommer in nästa år. eller året därpå. eller när det nu blir. fast just nu vill jag bara komma in. bara vara en av trettio. klara mig. vinna. och allt det där.
men ja.
vi får se.
jag hade antagligen inte varit speciellt mycket utan det. men det vet ni såklart redan.
och angående den här lundaresan ja.
jag steg upp klockan fyra. bara det liksom. sedan åkte jag fyra timmar tåg för att ta en promenad till stället där min untervju skulle hållas. en promenad som var "omöjlig att gå fel" på. men som jag väl lyckades gå ungefär så fel som en vilsen yrvaken tjej på vift kan gå. men jag hade tiden och kontakterna på min sida och kom med lite hjälp fram i tid.
och så gick det,
sådär.
helt ärligt. lilla klumpen av intehelthundra i magen växer i mig. vi får se hur det här går. jag vill så gärna. hoppas så mycket. men det är ju faktiskt helt och fullt möjligt att trettio andra var bättre än mig den här gången. kanske är det så. kanske inte.
isåfall löser vi det då. jag hittar på något annat så länge tills jag kommer in nästa år. eller året därpå. eller när det nu blir. fast just nu vill jag bara komma in. bara vara en av trettio. klara mig. vinna. och allt det där.
men ja.
vi får se.
och förresten
kom jag att tänka på att de som jobbar kväll på mobitec är där fem timmar, men tjänar som åtta timmar efter som de har OBtillägg.
man kompenserar alltså deras obekväma arbetstid.
och de jobbar mellan 15.oo och 20.00
jag ska vara där, fräsch som en nyponros 07.00
VEM TÄNKTE HÄR?
man kompenserar alltså deras obekväma arbetstid.
och de jobbar mellan 15.oo och 20.00
jag ska vara där, fräsch som en nyponros 07.00
VEM TÄNKTE HÄR?
imorgon
ska jag till lund. tre prov down, one to go.
en endaste intervju återstår och sen kanske det blir journalist av mig. det vet man inte. det kommer självklart bli tufft, när det nu bara är sjuttio hårdingar kvar. de sjuttio hårdaste hårdingarna de kunde hitta och förti till av oss ska väck.
men jag ska väl försöka mitt bästa. inte mycket mer man kan göra.
och jag är nervös igen. fast inte så mycket för intervjun som sådan, utan för själva att hitta dit komma i tid hinna med tågen och så. hua. i alla lägen, vill man inte vara jag. ofta vill man det, men inte alltid.
jo men vi får se hur det här går.
jag söker väl igen. och igen och igen och igen tills det går.
fina bitar är iallafall att jag fått flott vägbeskrivning av hanna och att jag redan hunnit bokat in möten med både studierektorn där nere och med min bästa producentpatrik som så lägligt råkar vara i stan.
och skulle det nu gå i stöpet så är det ju ändå rätt härligt i lund.
speciellt i jämförelse med vanlig arbetsdag.
för att inte tala om nu då,
med skattebäringen brännandes i fickan.
en endaste intervju återstår och sen kanske det blir journalist av mig. det vet man inte. det kommer självklart bli tufft, när det nu bara är sjuttio hårdingar kvar. de sjuttio hårdaste hårdingarna de kunde hitta och förti till av oss ska väck.
men jag ska väl försöka mitt bästa. inte mycket mer man kan göra.
och jag är nervös igen. fast inte så mycket för intervjun som sådan, utan för själva att hitta dit komma i tid hinna med tågen och så. hua. i alla lägen, vill man inte vara jag. ofta vill man det, men inte alltid.
jo men vi får se hur det här går.
jag söker väl igen. och igen och igen och igen tills det går.
fina bitar är iallafall att jag fått flott vägbeskrivning av hanna och att jag redan hunnit bokat in möten med både studierektorn där nere och med min bästa producentpatrik som så lägligt råkar vara i stan.
och skulle det nu gå i stöpet så är det ju ändå rätt härligt i lund.
speciellt i jämförelse med vanlig arbetsdag.
för att inte tala om nu då,
med skattebäringen brännandes i fickan.
HEJ
jag jobbar!
mobban, ändå. trots allt. iallafall.
fast bara åtta dagar och två redan gjorda.
kli innanför huden och tryck över bröstet är det och den ständiga diskussionen i skallen åtta timmar om dagen hur mycket våra löner egentligen kostar.
enda botet:
springa
så det ska jag göra nu.
ska på sofias examen nu
det ska bli roligt eftersom jag inte har nån egen.
men kom att tänka på obama, som ju ger mig rysningar på ryggen av hur himla bra han är. nu och lägger fina klappar på mellanösterkindar. mycket smart och shysst mot mina barn och alla de andra som ska leva här sen.
och har ni inte sett filmen när han drar de mest dräpande och ironiserande skämt om den politiska eliten, en amerikansk president kanske nånsin kommer att göra?
do it.
men kom att tänka på obama, som ju ger mig rysningar på ryggen av hur himla bra han är. nu och lägger fina klappar på mellanösterkindar. mycket smart och shysst mot mina barn och alla de andra som ska leva här sen.
och har ni inte sett filmen när han drar de mest dräpande och ironiserande skämt om den politiska eliten, en amerikansk president kanske nånsin kommer att göra?
do it.
kandidat? check.
Hörrni, det gick bra. alltsammans gick bra.
det är klart och okejat och bara nu att hämta ut en snygg kandidatexamen.
numera är jag samhällsanalytiker och välfärdsutvecklare med inriktining statsvetenskap.
examinatorn sa det luriga idag på opponeringen att jag var bättre än min prestation.
det gjorde mig lite ledsen tills jag lugnat mig och insåg att det visst är okej.
det är nämligen sant.
nu är det hursomhelst slut.
och dags för annat.
när jag spelade häromdan, hemskt roligt.
om folket vill så bygger folket landet
imorgon opponeras min uppsats. jag ska försvara den med alla näbbar och klor jag har. som vore det mitt barn. som vore det mitt livsverk. jävla idioti det där. men så är det.
och sen ska jag på möte på länsstyrelsen och bli klappad på axeln av en integrationsdirektör. först tillrättavisad, självklart. men sen klappad på. och sen är det verkligen, verkligen över.
och det blir mycket sentimentalt stenhögt lundellspelande hos mig dessa dagar. pappas fel kanske, vad vet jag. politikens fel kanske. och kanske är det pappas fel det med. vad vet jag. men jag hörde folket bygger landet på radion och fan va bra han är. statsvetaren i mig röstade förresten redan häromdan. för att inte glömma. för att inte missa. vore tjänstefel nu, trots allt.
men idag för första gången sa läraren på kompisarnas opponering,
vi statsvetare.
jo men så sa han.
vi statsvetare.
och efter tre år i politikerskolan inser jag hur lite jag visste om politik när jag började. hur jag kände mer än tyckte. och efter tre år i politikerskolan inser jag att jag vet ännu mindre nu.
men det är okej. det funkar för mig. jag håller mig lung nu ett tag tills jag ska till lund och blinka mitt finaste med ögonen så att jag får lära mig skriva också.
och sen
sen tar vi tag i det här, deal?
och sen ska jag på möte på länsstyrelsen och bli klappad på axeln av en integrationsdirektör. först tillrättavisad, självklart. men sen klappad på. och sen är det verkligen, verkligen över.
och det blir mycket sentimentalt stenhögt lundellspelande hos mig dessa dagar. pappas fel kanske, vad vet jag. politikens fel kanske. och kanske är det pappas fel det med. vad vet jag. men jag hörde folket bygger landet på radion och fan va bra han är. statsvetaren i mig röstade förresten redan häromdan. för att inte glömma. för att inte missa. vore tjänstefel nu, trots allt.
men idag för första gången sa läraren på kompisarnas opponering,
vi statsvetare.
jo men så sa han.
vi statsvetare.
och efter tre år i politikerskolan inser jag hur lite jag visste om politik när jag började. hur jag kände mer än tyckte. och efter tre år i politikerskolan inser jag att jag vet ännu mindre nu.
men det är okej. det funkar för mig. jag håller mig lung nu ett tag tills jag ska till lund och blinka mitt finaste med ögonen så att jag får lära mig skriva också.
och sen
sen tar vi tag i det här, deal?