sariskt

läser idag att aftonbladets relationsexpert Eva Rusz skiljt sig för andra gången.

vet att det är så fel, men känner ändå att det finns en liten mänsklig seger i det. i att man inte kan vara expert på kärlek. och i att det gör såklart lika ont i henne som i alla oss andra.

men det visar på det viktiga i att alla de där som säger sig sitta på hemligheten, är lika handfallna som vi andra. att psykologexperter och sexeperter och till och med dr phil är samma som vi. alla vi som vet att kärleken är enkel, men tvåsamheten svår. människor är inte pusselbitar. inte alls. vi passar aldrig perfekt ihop.

det vet alla som försökt. men ändå kan vi liksom inte hålla oss. så vi fortsätter att gräva små gropar i våra egna kroppar där som våra partners buktar ut. forsätter att bygga upp de hål där det fattas. vackert.

och ibland när han sover så lägger jag mitt huvud tätt tätt mot hans. hisnar över hur nära de är utan att jag kan nå dem. alla hans vackra idéer. alla hans nya sätt att se det. allt det enkla, som jag inte förstår.

och så somnar jag,
älskande.