sariskt

man måste börja nånstans. jag vet, också jag.

idag har jag tackat ja till min plats i urvalen till jornalisthögskolan i lund. accepterar du din plats som reserv? frågar de mig och jag svarar ja. fast jag ljuger. det är en lögn. för det gör jag inte alls. jag hatar det. hatar att vara reserv. vad jag kunde förstå på dem så är jag tredje reserv nu och inte fjärde. jag kan ha fel, men vad spelar det för roll.

jag är ändå in case of. 

och jag funderar på att skita i det. säga samma sak tillbaka. att hörrnini lund, ni är min backupplan. bara ifall att, man vet ju liksom aldrig och skulle det vara så, så är ni väl helt ok.


hepp!

i framtiden är det dags för mig att hoppa lite högre.

ta i
bara lite till.

för en ordinarie, vill man vara.
det vill man.