Vackra, Snälla, Lagom tjocka Karlsson
finns inte mer. eller så är det tvärt om, att han finns mer, nu. jag vet inte. jag vet inget om det där egentligen mer än att stefan är föräldralös nu och fler med henne.
Hanna, skrev egentligen det som skulle skrivas om det här. så fantastiskt fint. om morfar och mormor som dansar i himmelen. om tysta telefoner och luciatåget som aldrig blir av.
själv läser jag böcker om kärlek och lyssnar på snygga pianon. hamnar i luriga diskussioner med mig själv om ursprung. om bakgrund och tillfälligheter. sammanhangen som är större än summan av sina delar.
anledningarna till att vi finns till.
jag tänker på morfar som skrattade inifrån när man sa att han inte var riktigt klok och som taktiskt erkände för alla oss små när vi frågade, att bara vi var hans favorit. på morfar som alltid sa att han var ensam och att jag borde klippa mig. nu har vi löst det. jag har blivit stor och korthårig och i himmelen får man ha keps och snusa hur mycket man vill. i himlen får man vara kär igen.
så ha det fint där uppe, hälsa mormor och håll koll på mig.
natti.
Sara, det är du som skriver fint. Jag sitter här med tårarna rinnande över kinderna. Jag hoppas innerligt att mormor och morfar dansar så det står härliga till. Hoppas också att de har ett stort snuslager där i himlen. Jag vet hur det känns. Lund har aldrig känts så långt bort som nu. Kom igen, vi drar hem! Stor kram!
Hej Sara! Vad fint ni skriver om morfar. Visst ar det jobbigt att inte vara hemma nar nagot sant har hander. Jag gjorde iallafall en liten ceremoni for morfar har i Thailand och det kandes fint. Det ar svart att forsta att han ar borta och det har nog inte riktigt gatt in att det inte blir nagra fler luciatag osv. Jag ringde morfar precis innan jag skulle kliva pa planet till Thailand och det ar jag sa glad for nu. Det trostar lite nar man inte kan vara hemma. Vi far horas nar jag ar hemma igen, kommer sondag kvall, sent. KRAM!!
Hej! jag saknar dig och du skrev sa fint om din morfar. jag ar jatte ledsen att jag inte kan prata med dig nu! jag ar beklagar verkligen. jag blev alldeles rord har nu nar jag sag! ta hand om varandra oh ta hand om dig! massa kramar och pussar din bastis
Karlsson...har gett mig så mycket minnen...och igenom dem lever han hos mig idag och alla dagar framöver.
Det ni skrivit om eran morfar berör djupt in i min själ och ni som han lämnar mig inte oberörd.
Mina tankar är med er alla.
Klappa och pussa Stefan från mig.
Kramar Fredrika