sariskt

alltså det ordnad sig, det gör det alltid. sa lillebror. han av alla.

jag hade något slags bryt igår. jag la mig platt på golvet och sa att här blir jag nu, med någon annan röst. jag skämdes i förväg för hur jag skulle berätta för alla er att jag inte klarade det. skämdes så jag rodnade för att jag hade gett upp så nära.

du väljer, sa pappa, skilj bara på vad du är och gör. men ett öppnat fönster fläktar skönt bara ett tag.

så bestämde jag mig för att inte göra det. på att göra färdigt istället. att bita fast skithårt och det är där jag är nu.

ni ska se mig. jag har inte sovit på en vecka och jag har exakt femton timmar kvar nu. min kropp är grym. den vägrar äta och den vägrar sova och den spritter av energi. den sjunger och den skriver så att det glöder. femtio sidor nu snart. jag överdoserar allt som brusar och det funkar skitbra.
 
imorgon ska jag lämna in det här. det kommer bli rätt så bra ändå. inte tipptopp, men okej.

jag jobbar på det där med att tycka om det. på att leva som jag lär. på att verkligen tycka att det räcker.

för det gör det.