sariskt

tänkte jag. och så äkte jag till köpenhamn och sa det till några som bestämmer över mig. ni vet att miljön är inget vi ärvt av våra föräldrar, utan något vi lånar av våra barn.



demonstrationståget var en mäktig upplevelse. ett sällsamt skådespel. kan möjligtvis ha varit det smartaste jag gjort. fick tillbaka tron, helt och fullt, på demokratin och samhörigheten. här gick jag och hundra tusen andra (i sverige sa man tiotusentals, i danmark hundra tusen. har ju alltid varit ett fan av sensationer) och kände att vi hörde ihop och att vi bryr oss. fastslog att vi sitter i den här soppan tillsammans. själv råkade jag ju näst intill snubbla in i festligheterna men där fanns människor som åkt tåg och flyg över halv jordklotet för att gå med. för att visa världens mäktigaste män att vi valde er. glöm inte att det var vi som valde er. och att vi är samma.

här fanns hundra tusen som visste att en extra person antagligen inte skulle göra varken från eller till i det stora hela, men som höll det för högt för att låta bli.

så jävla vackert.