sariskt

och det är den här mannens förtjänst.





Per Eriksson är rektor på lunds universitet. Han är alltså chef för hela karusellen där nere. och min nya stora hjälte. 

jag kunde inte ha hamnat mer rätt än nu. livet kunde inte ha serverat mig finare än så här. fråga mig inte hur det gick till men om exat en vecka ska Per först ge mig en rundtur på universitetet för att sedan visa mig lägenheten som han ordnat åt mig att bo i framöver.

mitt nya hem ligger en ynka promenad från stationen och har inte mindre än tre rum. så länge jag lovade att stänga av tvn ordentligt varje kväll, inte klirra de fina vinglasen samt att hålla mig borta enstaka helger då lägenhetens rätta ägarinna, Pers dotter, är där så fick den bli min, sa han.

och jag tänker, på riktigt att nu blir det inte bättre.
nu blir det inte bättre.

när som helst vänder livet nu. det bara måste vara så att snart tar det stopp även för mig.

och må så vara.

men nu.
nu nu nu,

är jag lyckligast i, ja åtminstone hela södra sverige.


på fredag är det jag som packar mina kläder, mina egna vinglas och låter skånehösten kyssa mig på kinden. måndagen som kommer börjar skolan och jag kan inte bärga mig.


nu nu nu

bilr det åka av