sariskt

eftersom min föreläsare ser ut och beter sig som om den mening han just påbörjat blir den sista i hans liv, skippar jag honom och lär mig själv istället. han är så fruktlöst tråkig att mitt inre dör i hans närhet.

istället har jag suttit i tre timmar och lyssnat på talen från rebulikanernas konvent i usa. ett tag var jag tvungen att dra ut min kille och fråga om det var på riktigt.  och det var det, sa han.

det talas en del om obama nu för tiden. om att det vore härligt med en black dude in the oval office och så. huvudsakligen tycker väl jag att det vore härligt med en demokrat där.  eller åtminstone nån som hajjat att fria ekonomiska marknader mycket sällan bryr sig om människor. tråkigt tycker jag, att det inte verkar bli så. kom ihåg var ni läste det först.

att republikangrabbarna var hala visste jag. men att det var så här illa har chockat mig fullständigt. inför extatiska anhängare, i en arena in the size of globen, talar de om hur amerika är the worlds most inportant nation in history. mycket har de hunnit med då, tänker jag, på två hundra år. 

men republikankillarna säger att de är världens hopp, och de enda som kan rädda den här planeten. härligt för en nation som på lista efter lista över välfärd, ständigt placerar sig omringad av u-länder.

och sen trippar hon in, Sara Paulin. den unga fembarnsmodern som är ett så utmärkt val av vicepresident när chefen är man, 72, vit, krigsveteran, och killen vars bild finns bredvid definitionen av konservativ. 

hon är uppfriskande, intelligent, förtroendeingivande och mycket handlingskraftig. hon är minst sagt retoriskt brilliant och hon är, inte att underskatta, strålande vacker. hon har mig på kniven ett tag. tills hon börjar prata om irak. vi tar inte ens upp det här. hennes son ska förresten dit nu i nästa vecka. råkade bli elfte september. och allt är bara så.. köpt.

de talade om faror, repiblikanerna. om hoten. Ryssland. Kina. och Islam.
och om den enda lösningen, ett starkt ledarskap. när de gör om bibelcitat, så att man verkligen ska fatta och säger att There is a time for politcs and then there is a time for leadership, kokar arenan bokstavligen över.

de skriker och hejar på. de sjunger, gråter, kastar sig handlöst i bönerop och jag blir rädd på riktigt.

bara vi kan rädda den här världen nu, säger dem. ni gör bäst i att välja rätt.


och jag har sett det förut.

bara att då
var det i
svartvitt 

och på tyska.