ringa upp framgången, säga: jag har inte tid med dig nu



hörrni nu har jag kommit på att människor väldigt ofta tar mig för en tävligsmänniska.

kan vi inte bara stryka det nu?


Jag är ovanligt dålig på att tävla. jag klarar det inte. klart jag gillar att vinna men det är mest uppståndelsen, och inte själva vinnandet som kittlar mig. 
den som ger sig, som tycker synd om motståndare som förlorar, den är jag. som ger upp halvvägs på gymet när det bli jobbigt. som springer varken längre eller fortare i spåren nästa gång. jag har det bara inte i mig.


vinnarskallar skrämmer skiten ur mig. människor med självdiciplin, målmedvetenhet.


jag däremot, är en vinstmaximerare.






sjuk skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback