sariskt

imorse skulle jag vara på möte klockan tio. det må inte säga er något.
men för mig i dess dagar är det alldeles hutlöst tidgt.

jag och min älskade vaknade som två grottmänniskor 09.30 och slet oss upp ur sängen. vi pratade i sömnen, gick i sömnen, snubblade över sladdar och gick in i stolsben. vi utbytte förvirrade blickar och konverserade endast med hjälp av dova ljud och pekningar. båda två berusade av den tidiga morgonen.

ja det sannerligen är en härlig duett vi utgör. han med sitt kvällsjobb och så jag med.. ja mig själv.


när han sen åkte till jobbet och jag skrivit klart nån liten sak jag var tvungen att fixa, gjorde jag det oundvikliga. sov middag. vaknade av en trevlig hicka, och inser med lite dreggel rinnande längs min vänstra kind att jag är sen till stan för biodejt med en hel uppsättning fullt friska, normala människor.
 

visst skulle du också anställa mig?