mina coacher
i mitt liv tänker jag att det nästan alltid är gott. och det är sant också. det är verkligen gott att vara jag. alltid varit egentligen.
det är såklart däför att jag inte gör det här på egen hand. jag står inte på egna ben, som det ju är så viktigt att man gör nu för tiden. jag tror inte på det.
ensam är inte stark, bara ensam.
jag har hundra coacher. sånna som hjälper mig med olika saker. nån hjälper mig tänka lite smartare, nån hjälper mig vara lite snällare, nån hjälper mig lära mig spika upp hyllor, nån hjälper mig sjunga, nån hjälper mig skriva, nån hjälper mig träna, nån hjälper mig tänka mer på mina relationer, nån hjälper mig tänka mer på mig själv och så där rullar det liksom på.
it takes a village to raise a child.
men okej. nu har jag även en koordinatior. DIANA! hon kan vara det bästa som har hänt mig och min framtid för tillfället, den här diana. det är hon som fixat så att jag ska få göra ett kick-ass- examensarbete på riktigt nu, det är hon som fixat så att jag kanske ska få jobba i receptionen på växjö kommun, och det är hon som nu fixat, att jag ska få en mentor.
en mentor! en coach till alltså. och ni ska veta att det är inga dåliga folk diana känner. jag ska prata mer om min mentor sen när det är hundra. men det är alltså en riktigt mäktig mentor diana fixar åt mig. och så ska vi ses sju gånger nu innan jag slutar skolan och prata om livet och framtiden och hon ska lära mig allt om hur man beter sig när man är vuxen och kvinna och bigshot.
milda makter!