sariskt

när det kommer till musik för mig är det det enklaste som finns. det mest simpla jag håller om i det här livet. det enda jag vet helt säkert med.

ni pratar ofta om smak, om musiksmak. folk frågar mig vad jag gillar för sorts musik och jag svarar alltid bra låtar. jag gillar bara bra låtar. inte hiphop eller soul eller nåt sånt, inte indie ens. jag gillar bara det som händer med kroppar när man plussar på musiken.

för mig är det mina enklaste val. lyssna, känna och så är det bara så. de växer sällan. krymper nästan aldrig.

av den enda anledningen att jag sysslat lite med musik rent teoretiskt när jag var liten kan jag se små mönster i vad jag tycker om och kanske varför. jag skulle kunna säga att jag fastnar för meoldier där subdominanterna färgas med nior och inte fäljes av en tonika. men det är irrelevant. det handlar om känslor, så klart.

jag sitter nu och tar ut låtar vi ska spela den sjuttonde, och jag vill ha er hjälp. ´

tänk er ett gammalt café med snirkliga tapeter och plyschsoffor, lampor med spets och varmt dämpad belysning. en måndagkväll med höstvintern utanför och varma tekoppar inomhus. och så en gitarr och en sångerska. sånna sånger, som du skulle vilja höra då. enkla, finstämda, ärliga.

det ska hålla på i en timma ungefär och vi behöver kanske någon sång till.
ge mig nu era bästa tips och så spelar vi dem, för er.