sariskt

sen har jag klarat den här månaden med. jag fick ett brev tillexempel från en tidningsprenumeration som sa att de inte litar på mig. det tyckte jag var lite edgy gjort av dem. du kan nog inte hantera den här sortens prenumeration sa dem, så vi avslutar den åt dig. riskbeteende på mig alltså.

det är lurigt att leva som fattig. och framförallt är det dyrt. speciellt när man inte inser att man är så fattig som man faktiskt är. som min mamma så fyndigt sa när the beloved two hade varit på bio "vi vill så gärna tro att vi är rika. vi hade passat så bra som det. vi vill tillexempel alltid ta VIPpaketet på bergakungen, men så får vi sansa oss" 

igår övertresserade jag och min egen beloved allt vi hade och gick på fina italienska resturangen. det är sånt man ska göra tänker jag. när man kan. när det fortfarande känns som man unnat sig jordens grej för att man får i sig lite vettig mat.

vips en dag kanske det är helt naturligt.

hua.

jo men man ska kanske skippa det där med att bli rik, ändå.