sariskt

angående grabbar ja. jag älskar dem.
verkligen. jag vet inte hur jag ska beskriva de på något annat sätt. ja jisses vad jag gillar dem. ibland har jag helt seriöst funderat på vad de ska med oss till. och varför inte mänskligheten bara stannar här och nu och alla män tar sitt förnuft till fånga och i fortsättningen bara blir ihop med andra karlar.

en jag gillar skitmycket är min egen. och det är ju praktiskt. han är många gånger väldigt sådär typisk, typisk man. tyst. smart. lång. han gillar tjejer med utsläppt hår och så tror han att jag snackar sport när jag frågar hur det känns.

han är sådär ni vet som inte gärna klagar. en typisk ihopbitare.

men nu.
nu har han gått och blivit förkyld.
gudars.

och så har han i en närkamp med en högtalare skurit upp en tå. och så har han bitit sig i läppen. hårt alltså. ja det har flytit blod här, ska ni veta. och han har såklart visat mig blodpapper efter blodpapper så att jag ska fatta vidden av alla dessa skador.

jag älskar det här.
att innanför sina egna dörrar är alla de hårdinarna fortfarande småttingar som vill kramas och bli klappade på pannan och helst ligga i sängen och så vill de att man ska ge dem glass och stoppa täcket om dem som en kockong.

män män män, hur härliga är inte dem va?