sariskt

vi har kollat på film. ätit kladdkaka och nu återstår bara vår differens på några timmar innan båda sover. imorgon är jag ledig. det känns som luft i lungorna. som öppna armar.

jag hittar den här bilden på aftonbladet och adopterar dem direkt. läser om hur hon räddade sin brors liv när hon bröt armen på stackarn och de upptäckte hans cancer i tid. det skrivs att de kramas ofta och nånstans där låter jag den här natten börja. i syskon. kanske den yttersta och starkaste av ovalda kärlekar. kanske den mest komplexa, svårflörtade.

det slår mig att vi alltid gör det vi måste, i första hand. vare sig vi måste eller inte.