sariskt

alltså, ni oroar er väl inte? jag kommer fixa det här. jag blir bara lite trött på mig själv och jag antar att det är just det som krävs. det är när det inte finns någon väg ut jag gör det. och jag gör det bra då. tjugofyratimmarstentan var mina glorydays just därför. alternativen utraderade. upp till bevis. nu eller aldirg.

det är det enda som funkar för mig. kan ni komma ihåg ifall ni tänker ha med mig att göra i nåt sammanhang i framtiden. spurten är min.


ikväll offrar jag mig, äntligen. jag skippar så ska det låta till och med. jag kompromissar eftersom jag ska upp tidigt och plugga vidare så ikväll går jag ut nykter. låt det sjunka in lite, addera min nya svarta klänning och tänk mycket sofistikerad frisyr och röda läppar. två grannar, som i gamla tider med den enda skillnaden att det är närmare hem nu. det börjar reda upp sig oxå den här marsen. ett år sen känns som ljusår och det får mig direkt då att tänka på var jag är 365 dagar från nu.