sariskt

häromdan var jag med min kille på ett ställe som jag faktiskt gillar. dataspelsbutiken.
fast så heter den inte, men jag gillar att säga det och se hur de reagerar. de säljer ju tvspel, och det är viktigt.

hursomhelst så är det en speciell atmosfär där inne som jag tycker om. en känsla av total samhörighet. de täcker upp för varran. lite sådär, vi mot världen.

tobbe skulle byta några spel som han hade köpt typ en vecka tidigare och som tydligen inte funkade. hur härligt är det inte då att killen i kassan inte bara kom ihåg honom, utan även kom ihåg vilka spel han hade köpt och där och då gjorde någon slags profil på min pojkvän över vem han är. därefter bytte de listor och diskuterade sig fram till vilka spel som borde passa honom. noggrant vägde de för och nackdelar. helvete vilken service. vilka killar. dataspelskillar.

när vi skulle betala och jag frågade kassakillen om han hade spelat alla spel som fanns i buktien log han och svarade bara helt mystiskt att nej du tjejen, jag ser på dem och sen bara vet jag. och det var sant. han bara visste. han sa tillexempel till mig att jag säkert gillar att köpa smink och att det kan vara typ samma sak. ja han bara visste, den här dataspelskillen.