sariskt

klart ni ska få veta den lilla historien om två små lyckopiller i tyskland!

två bästa vänner med världen på sin sida och temat för årets firande i bakhuvudet:

Att inte ha en plan, är en plan, så god som någon

för er som inte vet, så är vår tanke med nya år att de ska firas i nya länder. tre har det blivit hittills och det ska gärna göras under ytterst lättsamma förhållanden. inte så mycket förberedelser eller tider att passa. inte så mycket pengar att spara. det ska kännas bara skönt.

vi tänkte som så att vi slänger på oss varsin galastass, tar ett flyg till frankfurt, fyller våra fickor med inget annat det grus som redan ligger där och så ser vi vad som händer.
hotel? packning? koll på stan? plan? no no.

självklart löste det sig. vad hade ni trott? vi åt det årets middag. vi drack nästa års vin. på huk satt vi som två versioner av samma idé, i fönstret på resturangen och såg gatan utanför explodera oss in i något nytt. frankfurt älskade oss och det räckte med ett enda kik in i den andres ögon för att vi skulle förstå varför.

sen hände allt det där ni kan räkna ut själva, med två flingor på äventyr. tänk mojitos. och paljetter. bubbliga ögon, den elektroniska musiken. alla de trendiga klubbarna, och sen kvinnorna i hög tofs och päls. krutdoften, dimman. ta med förhoppningarna. tron på det som ska komma och tacksamheten över det som var.

tänk systerskap, galenskap och champagne.


som två slagna hjältar sov vi de fyra timmarna som var kvar till incheckningen på ett hårt flygplatsgolv. två barn, i fosterställning, givetvis. vi vaknade, borstade tänderna, insåg att det var bara några timmar sedan vi stod under de där rakteterna och drack vodka i gula plastmuggar med ett gäng ryssar. att en chokladcriossant på det här så kommer allt bli bra. att det går inte längre att ignorera det,
det är ett gott liv.

nästa år blir det moskva.