sariskt

alltså, hörrni. jag menar inte att vi inte ska köpa saker till varandra. det ska vi göra. och mer! ni har helt rätt i att det är roligt att köpa till andra.

men det här med speciella inkassodagar? är det verkligen så vettigt? de gånger jag blivit riktigt glad för presenter har så sällan varit dagarna jag låg sömnlös natten innan och fnulade på vad jag skulle få. tvärtom.

jag blev tillexempel väldigt glad för spelet jag fick av malin en dag i november, för lyxiga plånboken jag fick av anna en dag i september, för lilla guldspegeln jag fick av tobias när det nu var. eller farsans spontana bidrag till typ badhuset när jag var pank en annan gång och ville simma. eller farbors middagsbjudningar. eller mammas vinare. eller ja, ni hajar.

det luriga är bara att vi i bred trupp inte längre vet vad vi ska önska oss. äsch, tänk ut nåt säger vi. vad jag önskar mig är att ni i framtiden lägger era presentpengar på en tågbiljett och kommer hit. farmor gjorde det en gång och gav mig sextio ägg i present. som jag älskade den påhittigheten.

och faktiskt så skippade jag merparten av mina födelsedagspresenter redan förra året. fick en betald parkeringsbot.

och kunde nog inte ha önskat mig nåt bättre.