foot of africa blir min död
att vara nykter på campus en lördagkväll är synnerligen intressant. man upptäcker hur det verkligen ser ut, vad folk verkligen säger och framförallt, gud bevare mig, vad de gör.
jag har just smackat i mig en micropaj. grymt god. men jag kommer bara inte undan frågan om när de gjorde förpackningen, hur tänkte de? de hade ju kunnat välja vilket material de ville. vilket som helst. förutom aluminium. vilket som helst.
idag i studion så valde patrik att kommentera gårdagens bravader, det jag i förväg hade kallat "att ta ett glas vin" oerhört sakligt och vid ett enda tillfälle.
jag: du, det här kommer vi få ta om många gånger, jag är lite ute på hal is nu..
han: du, det är inget emot vad du var igår
sen pratade vi inte mer om det och koncentrerade oss istället på att spela in antagligen det svåraste jag gjort hittills. resultatet ska jag visa för er sen. jag fick bända hela mig själv utochin och han la pannan i djupa djupa rynkor. han hade vart lite orolig för hur jag skulle hantera vissa moment och nu började han inse varför. sen fick jag lite käk och så blev det bra och på bussen hem kramade han mig så att jag nästan fick slut på blod i huvudet för att han var så lättad.
"vilken jävla desperation!"
Kommentarer
Postat av: jennie
foot of africa...jag undrar vad dom slängt i mig, pajen var säker för gammal och jag med den. meen, jag tycer iaf att du är underbar, med eller utan paj! kram påre.
Trackback