sariskt

det är en stor dag, mina vänner,
en stor dag.


det är roligt och roligt och roligt och sen tar även det en paus. ni vet hur det känns när man inte längre kan hålla en enad front, ens med sig själv. man inser att ingen av oss helt kommer undan. så vi blundar och väntar. lägger ner våra vapen och förbereder oss för att stå pall, rida ut. 

det tar emot. det gör ont och det vill aldrig sluta. man blir fem år och man gråter och man hittar säkert hundra anledningar till varför.

men så vänder det