sariskt

alltså igår.

det var helgalet!

sa jag att jag skulle på fest? det vet jag inte men det skulle jag iallafall. det såg ut att bli en helt vanlig fest en helt vanlig tisdag i växjö med hösten klistrad mot rutorna. men!
det blev en total tokfest. ni skulle sett den. det slutade med att jag fick vara som en rockstjärna. hur kul som helst var det. jag sov på stadshotellet och jag krajjade en tavla och beställde allt jag kunde tänka mig av en mutad roomservicekille. och det var på vippen att jag åkte med till flygplatsen och väl där snurrade flaska om vilken stad. mitt pass ligger dock säkert hemma i herrljunga. det var ju synd och tur. men ja den var inte klok den kvällen. det var den sannerligen inte.

hej och hå vad skoj vi hade.



man tror inte att det händer och just därför gör det det.
det är väl så det funkar antar jag, livet. man ser inte runt hörnen, det är en fin grej att tänka på när det känns tråkigt. när ingenting av det man längtar efter händer så ska man ändå veta det

man ser inte runt hörnen. 

det finns ju lägen när man inte vet att man inte vill veta vad som ska hända, eller hur?


igår var en konstig dag. och jag uppskattar era kommentarer mer än nånsin. det är förändringens tid som är nu. inget och allt är som det brukar. jag kommer hem imorse och inser att nån inte fällt ner toalettsisten. och inte spolat.  vi är två tjejer i det här huset. vi fäller inte upp nån jävla sits.

mina män och andras snubbar. det gastar och gormar om de mest banala saker. och igår lyckades de där karlslokarna sjunka lite lite lägre. lågvättenmärket i den ständiga traingeldramat måste vart då. ja om inte då så vet jag varken ut eller in. min anna deklarerade att ta ingen skit och jag stegade utan jacka ut i regnet till andra armar. till varma filtar och te istället gråt och skrik och missförstånd. 
till hans äldre ord att sara livet förändras.


hur tänker ni egentligen om det där. är det läge att bara släppa taget ibland? är det inte så att vi kämpar för jävla dåligt mest hela tiden. om inte på fat, så inte alls?

har ni sett det här lilla knytet?
det är min mamma det.



hon är så fin. det är nog nästan det finaste av allt, skulle jag kunna sträcka mig till. alltid har hon nåt smart att säga som man blir glad av, om man nu råkar vara inte det. glad alltså. ett litet lyckopiller är hon. bästa mamman ja. och det säger jag inte för att hon är min morsa och för att man då liksom per definition tycker det. nej nej, alltså jag har verkligen träffat en jädra massa mammor.

bara hon är härlig på alla sätt
så är det

hon är lite sjuk nu, det är synd. känner mig uchslig i kroppen, säger hon. det kan man få för hon har ett sktijobb där de inte riktigt fattar hennes potential. och så har hon nåt fel på händerna och det oroar mig. det är ju de där händerna som lagat mig, varje gång. så ni kan väl skicka lite goda tankar till henne så de läker? det kommer vi tjäna på allesammans.

en sak med henne som är grym är att hon säger roliga grejjer. tillexempel kan hon få för sig att säga till främmande karlar att hon inte känner igen dem med kläderna på. sånna saker. och jag menar, det har jag aldirg träffat en annan mamma som gör. alla på hela shell blev ju svinglada. 
och så har hon de hemliga recepten på hälsa. hon vet liksom vilka vitaminer som saknas om man har svullna körtlar, till exempel. man kan fråga henne när som helst så blir allt bättre. och så käket. denna mat. jag har ju sett henne göra det, hela mitt liv har jag sett henne laga. och jag vet vad som ska vara i gratängen. men fan det blir ändå inte som hennes.


aldrig nånsin som mamma.
ju vackrare jag blir, desto mer liknar jag henne,


men aldrig nånsin som mamma.

jag gillar bjudningar. verkligen.
jag gillar jättemycket att ha bjudningar, det ska jag ha här imorgon när min farmor och min faster kommer. det kommer bli helt fantastiskt att få ha dem för mig själv en liten stund. de har ju haft sin beskärda del av bjudningar för mig ska gudarna veta. så nu jag ska verkligen försöka göra nåt fint.

men!

jag gillar ju det med, när det bjuds. och igår, mina kära vänner bjöds det. herrejäklar vad det bjöds! det var inte riktigt klokt så det bjöds. det var ett tjugoårskalas som stod härliga till! den där farbrorn han vet hur en slipsten ska dras.  ja vi hann med hur mycket som helst! ostron till exempel. och det var ju rätt illa. om man nu ska tala om dem. slem hit och slem dit. och hyss in i ugnen. och champagne var det! och en fyra fem rätter, minst. en fyra fem ställen hann vi nog med oxå.  drinkar ända in i baljan.

och min pappa! han bjöd mig på ett siminträde när allt var som värst.
det måste varit det finaste på länge.

idag ska jag och den lilla sambon in till stan och lukta på blommorna. se på allt det vackra som vi nu helt plöstligt har råd med. det är helt fab.

jag vet inte hur jag ska ta all denna lycka.
har ni det gott?

idag är en grym dag

jag är på topp!


jag städar! och tvättar! och lagar mat till mig och julia. på en spik. nånstans känner jag i magen att det är gott ändå att jag kommit hit nu. jag har kommit långt. hon somnar i soffan och jag diskar efter henne.  surar inte för att hon kladdat ner hela toaletten med hårfärg igår som grott in sig i handfatet och över alla möjliga grejjer där inne nu. vet ni hur svårt det är att få bort? görsvårt. och det är mitt ansvar toaletten. men skit samma hon är så fin där hon sover. och hon kommer vara glad när hon vaknar.

ni hör. jag har kommit en bit på väg nu.

jag har 17 spänn på kontot men det gör inget. imorgon kommer jag vara bakis men skratta hela vägen till banken, eftersom det är den 25e.

snart kommer min farbror. vi ska rumla ner längs växjögatorna en onsdagkväll, hur cool är inte det? han ska bjuda mig på fin mat och  härliga drinkar. jag ska bjuda ett gott humör och en säng. det kan jag klara av.


nu ska jag se hur bra det här går.

efterlysning! jag skulle görgärna snacka bort lite viktig pluggtid med mina kussar i göteborg, kan ni inte ringa mig nån gång när ni har tid? vi måste ses snart och det måste vi planera in annars är vi stekta.

kolla in den här idioten.

nu tänkte jag i min glädje över den här tisdagen äta en fin kycklingsallad som i gamla dar. rå om mig själv. ha det lite gott. jag och julia har lovat att konsumera mer kvalitativ tv och därför är det bara public service som gäller på förmiddagarna här hemma.

det har fina tvprogram på ettan och tvåan. idag var det typ.. agenda.. eller debatt eller allt vad de nu heter. men nu hade de med den här mannen, Björn Sandin, det spånet. och jag blev helt galen av vad han snackade om. han är de där fjanteplansprofilernas advokat. ni vet ju hur det gick med dem. han torskade ju fett kan man säga. och bevare mig väl. det måste vara det dummaste jag sett i svensk tv. Björn! skaffa ett samvete. och en frisör.
för helvete.

inte nog med hans hjärnblödning så slängde de in en massa muslimer sen som gormar nåt oerhört. viftar med armarna och är helt tokiga. hattbeklädda också. en svenne fick vara med, en svinreligiös pastor. de spänner ögonen i mig och gastar om att de inte råder något problem med barngifte eller bortgifte av unga inom religiösa grupper. mitt emot sitter en hel bänk som gått under jorden, skrivit böcker, övergett sina länder och familjer och startat stora organisationer för att bekämpa just det. man kan ju tänka att det  var ju lite onödigt då. sen toppar svt det där med en ung frän regeringsmoderat som uttalar sig i syfte att försvara lagstiftingen men råkar försvara de gormande fundamentalisterna.

svensk debatt 2007.

känns gott.

jag läser på aftobladet idag att inom femtio år kommer vi att kunna byta ut våra partners mot robotar. de kommer kunna göra allt. man kan bli kär i dem, säger den där forskaren. och vill man dansa håller de alltid takten. praktiskt.
tydligen var det inte att tala om ifall det skulle bli så, utan när.

det låter ju lite si och så, om jag får säga mitt.


vet ni vad!
jag fick tillbaka min tenta, den där luriga, och med den min tro på förmågan. det såg mörkt ut men jag klarade den ju. och nu fick jag se att jag inte bara klarade den utan att jag gjorde ett riktigt bra jobb. de har mig inte på kniven de där statsvetarna! jag är med.

snart kommer det en ny. den kommer jag klara, fast jag inte tror det nu. men vi gör det. klarar oss, eller hur? mer än vi tror. det är en fråga om när.
emma skrev så fina tankar om mitt inlägg om mina vägval.tack för dem, du rara. angående prestationsångest. det är det nya svarta. det finns inget vi älskar att vira in oss i så mycket som just känslan av att prestastionen är allt. men vi låtsas! det finns annat. om ni någon gått runt växjösjön en kväll i majsol vet ni. (har ni inte gjort det är ni välkommna, anytime)


kan ni nåt om hur saker funkar i Iran? det ska jag jiddra mig blå om på fredag. det bästa med det är att jag i de där seminarierna ständigt paras ihop med mannen som i nåt inlägg neråt tvättar mina fötter. han heter nästan samma efternamn som jag nämnligen och är jäkligt snygg. det är en fröjd och jäklar vad jag pluggar till dem där ska ni veta. skitsmart av lärarna att göra så. ha en massa snygga killar som man får jobba ihop med. man anstränger sig, det gör man.



tror ni att de kommer laga pasta carbonara, på riktigt italienskt vis de där robotarna, om man ber dem?
isåfall är jag med.

jag är sugen på att simma

det har jag nog aldrig varit förut men nu jäklar. men då kostar det 75 spänn för en simtur. ursäkta?
det mest tragiska med det är egentligen inte att jag inte har råd, för att jag borde köpa annat för mina pengar, utan att jag verkligen inte har 75 kronor.
ha.


jag sitter mellan alla världens länders statsskick och funderar över livet. en mix av sex and the city, dammet under soffan och den halvvarma solen utanför. och så lyssnar jag på mig själv spela piano. och det är ett säkert sätt att få mig sådär nostaligsk och blödig. likt engelskan så kunde jag det en gång i tiden. spela alltså. och även om jag aldrig varit nån pianist så fanns det nåt där. och när växjö tog ifrån mig mina tangenter och ersatte dem med snarlika i plast så kunde jag leva med det. men nu. nu har hon barskrapat mig.
en gitarr är allt jag har kvar. och allstå. it doesn't pull my strings, så att säga.

jag har ingenstans att lägga mina skakande händer och jag har tappat känslan av hur mycket man kan få gjort på en dag. min gamla granne berättar hur hon kände sig grym på spanska ända tills hon snackade med en spanjor. allting är relativt. jag ska fortsätta med något som är gratis nu. jag ska ringa nån och.. ja där sprack det. 
jag ska ta på mig halsdukar och röda kinder och överraska.
så blir det.

det där vet jag inte heller om det stavas så.

jag har blivit helt värdelös på engelska. det är synd. jag var bra på det en gång. slängde mig med fina ord. kunde bygga meningar. on the behaf of. kunde jag säga och övertyga. synd på den förlusten.


men men!

här ska rättas till.

ni ska inte vara oroliga för mig. det är fullständig waste of orolighet. däremot kan ni gärna hjälpa mig lite på vägen, för det är den där satans vägen jag fumlar med nu. alla valen som knucklar min hjärna sönder och samman. jag är helt okej med mig själv. jag gillar mig. visst har jag mina sidor, jag går och lägger mig för sent, tar för korta promenader, diskar för sällan. allt det där. men jag är en reko tjej. vill väl.

däremot. så har jag en förbannad prestationsångest. det är där det sitter. och visst har ni kännt av att när man börjar prestationsångesta sig på ett plan så hänger de andra liksom med. det som är i ropet nu är allt det där man ska plocka på sig. samla. min klass gör mig knäpp därför att den är helt fantastisk. gees, dessa människor jobbar hårt.  alltså mycket hårdare än jag. och de klagar inte. nej de säger till mig att du det där var bra jobbat sara. fast jag gled som vanligt. för de är till på köpet så jävla väluppfostrade och unnar gärna mig den framgången.
svin.

och då tänker jag att i en framtidssituation är det så man vill vara. man vill kunna lägg sig på kvällen utan att ha gått före i kön. man vill känna att den där halvmiljonen som jag ska hosta upp sen är värd nåt. att jag inte bara gick på dejt och satt på kafe. att jag gjorde mer än såg ut att veta en massa bra saker. det vore härligt om man gjorde nåt vettigt och nåt som finns kvar.





så vill ni nu hjälpa mig så är det här det faktiska problemet:  (vill ni inte kan ni sluta läsa här)

---

1. jag har bestämt mig för att plugga dubbelt framöver, så länge det är hållbart. det innebär att jag utöver min kurs i statsvetenskap ska jag plugga ytterliggare kurser på halvfart. det ger mig mer på fötterna den dan det behövs.

jag har sökt en kurs i arbetslivssociologi. hur man får arbetsplatser att fungera bättre. konsultstyle. hur folk där funkar och så. varför det är på vissa vis. den kommer vara rolig att läsa och snygg att ha ihop med min ledarskapsutbildning sen.

jag har även sökt kursen som jag från början sökte till växjö universitet för, freds och utveklingsstudier. den kommer nischa mig åt det håller. men den tar emot. tuff är den. kanske vill jag inte alls dithän längre och då kan den snarare ligga mig i fatet.

jag är no superman. jag pallar inte båda. så ja. vilken?

2. jag måste även gräva mig in i en organisation. volontära. det ska bli roligt! men vilken? välj här: amnesty, unicef, röda korset, byrån mot diskriminering. eller nåt annat jidder. det är en djungel.

3. jag borde kvickare än kvickt ansöka om utlandsstudier. det måste man nästan om man ska konkurrera och det vill jag ju oxå. men nu känns det bara fel. jag trivs bättre än nånsin här nu. kurserna som erbjudits mig är på ett halvår, och det känns för kort. jag kommer just att ha lärt mig säga typ on the behaf of  när jag står på flygplatsen hem. jag skulle hellre göra nåt ordenligt. en praktik. men jag kommer får fixa mer själv då. har ni nån ambassadkompis i fickan så tala gott om mig.

 

idag är en filurdag. igår var det champagne för att julia klarade sin första kurs.  och det var la gött. men det finns en krispighet i luften. något vasst mot min kind när jag rullade hem vid sex halv sju i morse. missförstå mig rätt, jag är fortfarande med i gemet, det här är inget bakfylleinlägg.

men det är något som gnager mig. kanske är det framtiden. antaligen är det så. möjligen är det dåligt samvete. möjligen är det bara ekorrhjul. konkurrens. svårt det där. jag kikar runt på platser jag kan tänka mig att hamna på. och inser att jag är nog inte ensam om det.  jag borde bita ihop och samla vitsord. men jag gillar det jag gör. hur mång kortsiktiga förluster ger oss de där långsiktiga vinsterna, som mina vuxna snackar sig varma om?  fan jag är bara tjugo. som sagt, man vet inte mycket.


jag fick ett sms idag som sa att jag har varit så hård mot dig sara, och jag är ledsen för det. det tyckte jag var fint sagt. man kanske borde fundera över sånt mer. hur hård man är. 

haha! igår träffade jag mig själv på en fest. fast det var en annan tjej. och jag tyckte hemskt illa om henne. hon tog alla mina ämnen och använde dem helt utan hyfs. hualigen. skrek om killar och vad de gillar, och om hur duktig hon var på all möjlig skit. hon tog all plats i hela rummet. vi andra tolv satt mest och sparade på syret. och sjöng gjorde hon. högre än nån. wailade mig till månen skulle man kunna säga. och så pratade hon nåt som lät som västgötska i denna hord av skorrande sydpinglor. jag tror hon var från limmared, typ. säkert var hon lite känd där. Hon var sara nygren på speed och det var ingen vacker syn. 

så jag jobbar åt andra hållet nu. så som min pappa vill. lite lågmäldare. vi får se hur det går.



ja jag gillar inte alls den här dagen. jag känner mig som en tråkig. därför ska jag göra det enda som går att göra sådana dagar.

köpa nåt.

nu skiter jag i den där jävla smålandsposten. jag är så trött på det. och det där maniska i mig själv varje gång jag fått ett nytt mail. jag klickar skithårt på inboxknappen. gillar inte alls att jag har det i mig. så nu får det vara.

jag tänker skriva ett brev nån gång till dem när jag har växt till mig lite. och då jäklar ska de känna som det där rikspuckot som refuserade beatles. typ.

nu går vi vidare.


vet ni vad? jag är så ivrig nu för tiden.
det är en jättehärlig och skitjobbig grej. jag är superivrig! på allt!

några saker som jag hetsar upp mig över är exempelvis:

turkisk youghurt
jag älskar den. och jag blir en läbbig människa och går i superfart till ica när den är slut. vilket väder som helst och om jag så måste sälja några fonder.

killar
ja. det där vet ni ju redan. men det blir barra värre och värre.

mössor
helst lite fluffiga och/eller med små roliga ploppar på.

gammal musik
jag hörde en gammal dänga med Fredag, kommer ni ihåg dem? sen var det kört. (FYI var det din låt, tessan) nu klär jag lägenheten i varenda nittiotalsrefräng jag kan komma på, för att får det att kännas lite som herrljunga, tiden då jag och mina brorsor dansade i soffan i våra pyjamasar när pappa spelade typ nordman med hjortgatans, på den tiden, absolut hetaste anläggning.

ja ni. det lägger sig, det gör ju det.

nån smart kille sa till mig i morse (?) att lugna dig sara, det är blir inte värre än det är när man vaknar. man tar det därifrån och så kan det bara bli bättre. och det är sant. det blir bättre.

Julia kom hem efter 8 timmars kalkylering, sprudlande glad och utbrast  "åh sara,  gud du var en liten circus igår!"

vilken tjej hon är den där. hon är fab.



så okej. nu släpper jag det. höj ni på ögonbrynen men ni har oxå gjort det! jag vet det.
faktiskt ska jag på en kvällsmatsdejt nu. det ni! det är förövrigt ett skitsmart sätt att ses. te, mackor och sånt som smakar lite höst. svag belysning, det är bra. och man måste ju ända äta.



när jag är bakis så är jag en grym filurare.
och idag kom jag på en grej som jag sedan har gått och tänkt på fram och tillbaka till månen ungefär. jag är ingen tonåring. har ni hört! 
nåt fick in mig på det och nu har jag blivit ett freak. det har jag aldrig tänkt på förut. jag har trots allt varit det länge nu, inte en tonåring alltså. men jag har inte tänkt på det. och det är helkonstigt.

jag har missat att skaffa mig en ny identitet, när jag blev av med den gamla.

vad är man nu?

ja nu kom jag på att det var schlagertema igår!

det är ju en jätterolig grej

igår var en sån kväll som man inte vill minnas

och det gör man inte heller



jag går upp och inser att lägenheten är ett krig.
när jag ska parera min obalans känner jag att jag har träningsverk i de mest bisarra muskler.
i hallen hittar jag mina bästa bästa skor, en med och en utan klack.
på mitt nattygsbord ligger ett örhänge, det andra?


kära vänner. vad gör man åt det här? är det total avhållsamhet som gäller? vilken jävla ångest. ni som minns den kvällen med pictionaryn, påsken hemma hos oss har nåt att referera till. ni kanske har en bild i er skalle nu av hur det var igår. och det är nog tyvärr rätt nära sanningen. ni andra kan ju bara tänka er en full människa i tolv centimeters klackar fast på ena foten.  härligt det här.

till mitt försvar, mamma. så kostade det mig tjugo kronor. fråga mig inte hur det gick till men tjugo it is.

det är alltså, alla andras fel.

det här var väl en tisdag tror jag. vilken som helst.

sa jag att det är ett gott liv?

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag har ett hjärta som slår


fan people, jag får ta tillbaks det där om winnerbäck. den är visst bra, skivan.
vem är jag att sätta mig upp, va?


den här helgen gick den med, och nu sitter jag stilla igen. det är skönt och så kryper det i mig. det är dags nu faktiskt. om ni tänker att jag är den där dockan i mitt gamla smyckesskrin som dansar så ska jag vrida upp henne nu. tänk ljudet av fjädern i bak som ett intro. det kommer börja ta fart. måndagarna föder nya solar över växjö varje vecka. jag älskar att jag gick från min tenta för mig själv i soluppgången dimman och inte kunde sluta skratta. kanske kommer det aldrig mer att hända mig men där frågade jag mig själv vad som fattades nu, vad som behövdes för att det skulle vara helt gott.

sökte efter jävligheter, saker att sätta tänderna i nu. beta ut, rätta till.
och fick erkänna mig besegrad och finna mig i att inte kunna sluta le
så okej världen. nu har vi potentialen. nu har vi tiden.


let's raise this shit.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA


författningsfrågor i teorin


har ni hört nåt så dumt?





jag klarade tentan

såklart



men det är inte jag, det är det här livet. jag säger då det. det här livet.

det är inte fredag ännu
men den kommer



förövrigt så andas växjö mer sex än nånsin. som stad lever den och ålar sig framför våra ögon. hösten klär henne. smiter åt på rätt ställen, så att säga


idag har jag lärt mig att jag inte lärt mig tillräckligt. och att man får misslyckas. bryt ihop och kom igen. och så har jag lärt mig att det är livsfarligt att springa här på nätterna, tydligen. är det så?
jag måste hålla mig vaken och då springer jag. det sista var att jag var tvungen at ha med mig en burk peppar i fickan. say what?


jag är lite nervös faktiskt inför min tenta imorgon. dels för att den är idiotiskt upplagd och dels för att jag som person i vissa lägen oxå är det.
.

jag vet inte hur det är med er men jag är glad. som aldrig förr, typ. och utan anledning.

eller det är ju i och för sig en fet lögn. alla har vi våra anledningar. mina dagar är grymma. hur är det med era?  trots att jag pluggar och pluggar tills jag kräks. jag går upp på morgonen, käkar nåt ägg eller två och sen är det smack rätt in i böckerna. politisk idehistoria. det känns seriöst på något vis och jag gillar att de har en statsvetare med i filipochfredriks nya program som en av de supersmarta fem där. det måste betyda nåt.

sen så går hela dagen och fast jag sitter som ett hypno på biblioteket med fett hår och hjärnarn i kläm så är allt så jävla roligt. det här livet ligger sked med mig fastän tentor och pissregn anstränger sig bäst de kan. och inga rena kläder har jag. och inga nya kläder heller. och det röda teet på biblioteket är slut. hade det här vairt facebook hade man kunnat säga att skiten pokar mig.

det är det inte och allt är faktiskt bara gött.





jag fick förresten en lön igår på en massa tusen som jag inte visste om.


hur går det för er?