sariskt

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag har ett hjärta som slår


fan people, jag får ta tillbaks det där om winnerbäck. den är visst bra, skivan.
vem är jag att sätta mig upp, va?


den här helgen gick den med, och nu sitter jag stilla igen. det är skönt och så kryper det i mig. det är dags nu faktiskt. om ni tänker att jag är den där dockan i mitt gamla smyckesskrin som dansar så ska jag vrida upp henne nu. tänk ljudet av fjädern i bak som ett intro. det kommer börja ta fart. måndagarna föder nya solar över växjö varje vecka. jag älskar att jag gick från min tenta för mig själv i soluppgången dimman och inte kunde sluta skratta. kanske kommer det aldrig mer att hända mig men där frågade jag mig själv vad som fattades nu, vad som behövdes för att det skulle vara helt gott.

sökte efter jävligheter, saker att sätta tänderna i nu. beta ut, rätta till.
och fick erkänna mig besegrad och finna mig i att inte kunna sluta le
så okej världen. nu har vi potentialen. nu har vi tiden.


let's raise this shit.