sariskt

alltså igår.

det var helgalet!

sa jag att jag skulle på fest? det vet jag inte men det skulle jag iallafall. det såg ut att bli en helt vanlig fest en helt vanlig tisdag i växjö med hösten klistrad mot rutorna. men!
det blev en total tokfest. ni skulle sett den. det slutade med att jag fick vara som en rockstjärna. hur kul som helst var det. jag sov på stadshotellet och jag krajjade en tavla och beställde allt jag kunde tänka mig av en mutad roomservicekille. och det var på vippen att jag åkte med till flygplatsen och väl där snurrade flaska om vilken stad. mitt pass ligger dock säkert hemma i herrljunga. det var ju synd och tur. men ja den var inte klok den kvällen. det var den sannerligen inte.

hej och hå vad skoj vi hade.



man tror inte att det händer och just därför gör det det.
det är väl så det funkar antar jag, livet. man ser inte runt hörnen, det är en fin grej att tänka på när det känns tråkigt. när ingenting av det man längtar efter händer så ska man ändå veta det

man ser inte runt hörnen.