sariskt

igår var en sån kväll som man inte vill minnas

och det gör man inte heller



jag går upp och inser att lägenheten är ett krig.
när jag ska parera min obalans känner jag att jag har träningsverk i de mest bisarra muskler.
i hallen hittar jag mina bästa bästa skor, en med och en utan klack.
på mitt nattygsbord ligger ett örhänge, det andra?


kära vänner. vad gör man åt det här? är det total avhållsamhet som gäller? vilken jävla ångest. ni som minns den kvällen med pictionaryn, påsken hemma hos oss har nåt att referera till. ni kanske har en bild i er skalle nu av hur det var igår. och det är nog tyvärr rätt nära sanningen. ni andra kan ju bara tänka er en full människa i tolv centimeters klackar fast på ena foten.  härligt det här.

till mitt försvar, mamma. så kostade det mig tjugo kronor. fråga mig inte hur det gick till men tjugo it is.

det är alltså, alla andras fel.