sariskt

det är kväll och de här husen stoppar duntäcken om sig och somnar
campus en söndagkväll är definitivt inte ett resultat som speglar matchbilden

jag åkte till blekinge några dagar för att träffa mina brorsor och fattade väl ungefär halvvägs att väl där står tiden still. karlshamn är en era som inte längre är min. vemodigt och vackert. mina brorsor däremot skiner som aldrig förr! den lilla blir bara större och vice versa. ju finare vi blir desto mer påminner vi om dem som en gång gjorde oss.

på bilden ser ni min kompanjon baronessan paula von essen. henne har jag nog inte presenterar för er än va? det är sant att hon är det. baronessa alltså och det kan ni tänka er att jag gillar! det är hon som ringer mig varje morgon och kollar att jag är vaken. hon lagar muffins med choklad speciellt till mig och sen pepprar hon mig med dåligt samvete för att jag inte tränar lika flitigt som hon. politiker är hon ochså. och hon håller sig på mattan, går hem när hon blir för full, betalar tvlicensen, lämnar in sina uppgifter i tid, allt det där. man kommer inte åt henne, så bli inte förvånade om hon bestämmer tillexempel att ni ska betala mindre skatt om några år. det kommer inte jag gilla. men hon är ju trots allt en von essen. och sötaste statsvetaren hittills.
håll utkik.