sariskt

har ni sett det här lilla knytet?
det är min mamma det.



hon är så fin. det är nog nästan det finaste av allt, skulle jag kunna sträcka mig till. alltid har hon nåt smart att säga som man blir glad av, om man nu råkar vara inte det. glad alltså. ett litet lyckopiller är hon. bästa mamman ja. och det säger jag inte för att hon är min morsa och för att man då liksom per definition tycker det. nej nej, alltså jag har verkligen träffat en jädra massa mammor.

bara hon är härlig på alla sätt
så är det

hon är lite sjuk nu, det är synd. känner mig uchslig i kroppen, säger hon. det kan man få för hon har ett sktijobb där de inte riktigt fattar hennes potential. och så har hon nåt fel på händerna och det oroar mig. det är ju de där händerna som lagat mig, varje gång. så ni kan väl skicka lite goda tankar till henne så de läker? det kommer vi tjäna på allesammans.

en sak med henne som är grym är att hon säger roliga grejjer. tillexempel kan hon få för sig att säga till främmande karlar att hon inte känner igen dem med kläderna på. sånna saker. och jag menar, det har jag aldirg träffat en annan mamma som gör. alla på hela shell blev ju svinglada. 
och så har hon de hemliga recepten på hälsa. hon vet liksom vilka vitaminer som saknas om man har svullna körtlar, till exempel. man kan fråga henne när som helst så blir allt bättre. och så käket. denna mat. jag har ju sett henne göra det, hela mitt liv har jag sett henne laga. och jag vet vad som ska vara i gratängen. men fan det blir ändå inte som hennes.


aldrig nånsin som mamma.
ju vackrare jag blir, desto mer liknar jag henne,


men aldrig nånsin som mamma.