sariskt

Det blev en fest tillslut. En fest som för mig sträckte sig från det att sista opponeringen var gjord tills det att jag insåg när solen gick upp att det var nog var dags att ta farväl för det här året och inte stod ut med den tanken, och gick.

Men nästan alla var där.
Och gud såg att det var gott.










¨













Det fanns så väldigt många fina där. Så väldigt många som ni ska komma ihåg varifrån ni såg dem först. För de lär inte stanna här. De lär inte stanna för egentligen nånting. Mitt fokus ligger på nu att smöra gärnet, så att de nån gång i famtiden när de sitter på sina flådiga poster, har den goda smaken att anställa mig.

De fina bilderna är helt stulna och blandat tagna av två snyggos som jag gillar, Niklas och Niklas.

jag insåg det först när jag satt där på espressohouse igen. där jag satt den där första gången jag ensamfikade i lund. att jag inte varit sen dess. jag ser på håret att tiden gått.

jag har en vecka kvar här nu. en vecka kvar av allt det där som för ett år sen kändes så väldigt långt bort. minns maja som gav mig den finaste blomman jag vet, prästkrage, första gången vi sågs vid havet. minns hur hon skrattade och sa att du kan bo ju hos mig vetja - ta kalles säng.

minns antagningsproven. den där ljusa morgonen hos hanna och robin. fjärilarna. minns alla de andra som sökte. blickarna över deras axlar. tjejen som hade glömt ta med sig penna. hur det nu var möjligt. minns känslan efteråt av att kanske, ändå, skulle det här gå vägen redan nu.

mindes beskedet. reserv 4. som blev 3, som blev välkommen.
hatar att diskutera det nu. när så många reserver trots allt kom in. när vi sitter här med våra siffror, rankade. men det är med kärlek vi ser, så här i efterhand, hur vansinnigt de måste tänkt, de som tog hit oss.

det är den vackraste och mest otippade skara karaktärer jag träffat på. den totala bristen på röda trådar. eller kanske om nån, viljan.
 
och som jag förälskade mig i dem.

jag kan inte säga att det var en lång väg hit. och jag kan inte säga att det var längesen. allt gick på en minut. jag har några deadlines kvar, innan jag packar mina lådor igen. några deadlines kvar.

tur.

jo men det blev en kristihimmelfärd med salt bohusluft i lungorna för mig. så som jag hade valt om jag var jesus och skulle till himmelen. det var en härlig helg.  allt var vackert och det var varmt och sen regnade det en hel del, jag käkade sjukligt god risotto, råkade hiva spöet i havet med sänke och allt och så paddlade jag väldigt långt i motvind för att hämta en båt som inte låg i och paddlade tillbaka sen när vinden vänt. en ynka hamster fick förresten sätta livet till, men annars var det en lyckad helg. 

eftersom ulrikas och henriks skrytbygge ännu är en bit från klart, samtidigt som bullen i ugnen snart är mer vidbränd än färdig, är ringdahlarna i full färd med spackel och slipning och limning och vävuppsättning och målning av alla de slag så fort tillfälle ges. eftersom jag då inte är nån vidare stjärna på egentligen något av ovanstående så sysselsätter jag mig mest under dessa jobbarhelger med att göra det jag tycker är roligast, nämligen att leka.

kul också, att kameran är tillbaka!


















kvällssol. man nyper sig liksom i armen sitt hårdaste, men visst är det kvällssol alltid.