sariskt

det är nu, officiellt, än en gång, gött att vara jag.

igår kom min baby med stora flyttbilen, blev lite sur eftersom jag inte gjort nån middag (vem tror han att han gift sig med?) och blev sedan glad att allt var packat. (som min mamma hade varit här och gjort) tjugo minuter tog det och så stod rummet tomt igen. alla dessa tomma rum. och alla de där blickarna från pappa varje gång jag kommer hem, men ännu mer grejer att ställa i garaget.

det är gött att vara jag. som har en pappa som rynkar på ögonbrynen men som alltid hittar lite extra plats. som har en morsa som spontanhängdemed ner till skåne några dagar och som nästan nästan inte åkte hem. gött att vara jag som har skrivit sin sista källförteckning idag. som slutar nu, att hänvisa till andra. som efter 23 år kan själv.

och som ha en sån karl. som bara dimper ner. yr runt, och sen är allt klart. alltid. varje gång blir allt fixat. klart. vill man så kan man. ta i här sara, lyft, lyft och inte mer med det.

och som sen sådär en onsdag, fast det är viktigtjobb dan efter, tar med mig ut. för vin och skratt och påhitt och dans och galej och äventyr tills solen går upp.

officiellt gott att vara jag.

på söndag flyttar jag in. hos oss. bara en sån grej. att vi inte ens snackat om det. det härliga självklara i det. inte snacka, bara göra. ta viktiga vackra steg.

på söndag är det jag,
som lagar middag.