LEDIG!
idag sa läraren något, vilket vi fick fråga om, jag vet inte hur många gånger, innan vi riktigt förstod innebörden. vi frågade så många gånger att hon tillslut blev osäker själv och fick be att verkligen kolla upp tills imorgon så hon inte missuppfattat sig själv. hon är trots allt, väldigt gravid.
jo men så här sa hon, i förbifarten:
"inlämning av hemtentan blir till mig via mail den 11e januari. nästa delkurs startar igen den 18e."
här infann sig en sån där fördröjningsmekanism, ni vet. när man hör, fast man lyssnar inte. så hon fortsatte:
"och då ska vi börja beakta de journalistiska processerna i vilka man riskerar att.."
då plötsligt hajade någon till.
"SA DU DEN ARTONDE?"
"ehm.. ja. den artonde har jag skrivit här att ni börjar igen ja. och då ska vi som sagt börja beakta de journa.."
"SA DU ATT INLÄMNINGEN AV KURSEN INNAN VAR DEN ELFTE?"
"ja, det är riktigt uppfattat. finns det fler frågetecken?"
och här började det gå upp för oss. alla var dock livrädda att ställa nästa fråga. livrädda att hon skulle korrigera sig. någon satte tillsist allt på ett kort och skred till verket.
"vad ska vi göra under tiden?"
-----
olidlig tystnad.
------
men så hände det. det vackraste någonsin, kanske.
"nej men det verkar som ni får vara lediga.
terminerna börjar den artonde och ni har jobbat in det."
-----
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
it may be winter outside
but in my heart its spring... lalalala... who ho ho..
jag har julmarathon här hemma hörrni! lyssnar på barry white och tommy körberg och bing crosby och jag vet inte allt vad jag lyssnar på. jag tänder iallafall mina ljus nu och ruvar på den vackra känslan av att allt kommer att bli bra. att allt kanske redan är det.
det skulle varit läge för mig att ifrånsäga mig julklapparna igen. jag tycker fortfarande att vi borde sluta, just den 24.e, och köpa mer de andra dagarna. men ni blir så förbannade. det vet man ju sen förr. förra året tror jag förövrigt att jag fick de finaste julklapparna i mitt liv. konstigt det där. careful what you wish for, eller hur var det?
till exempel köpte lillebror fina glaskaraffen, när vi hade bestämt att inte byta det året, och så fick storasyster stora skäms-slaget. ADAM! skärp dig! (vadvillduhaiårdufårvadduvill?)
jag har julmarathon här hemma hörrni! lyssnar på barry white och tommy körberg och bing crosby och jag vet inte allt vad jag lyssnar på. jag tänder iallafall mina ljus nu och ruvar på den vackra känslan av att allt kommer att bli bra. att allt kanske redan är det.
det skulle varit läge för mig att ifrånsäga mig julklapparna igen. jag tycker fortfarande att vi borde sluta, just den 24.e, och köpa mer de andra dagarna. men ni blir så förbannade. det vet man ju sen förr. förra året tror jag förövrigt att jag fick de finaste julklapparna i mitt liv. konstigt det där. careful what you wish for, eller hur var det?
till exempel köpte lillebror fina glaskaraffen, när vi hade bestämt att inte byta det året, och så fick storasyster stora skäms-slaget. ADAM! skärp dig! (vadvillduhaiårdufårvadduvill?)
en endaste kvar
japp. en endaste futtig liten ynka kvar.
sitter därför här nu och funderar på belöning.
lite så jag jobbar.
tar alltid ut segern i förskott.
öppnar champagnen, lite för tidigt. varje gång.
blir roligare så.
den här gången kom jag just på att det är den 26e. nu råkar det ju vara decembermånad, vilket ställer till det lite extra.
men nåt enda litet plagg borde kunna gå.
ett enda.
yee haw.
motpolsjonas
har en mycket rolig och framträdande egenskapför en 24åring, han är gubbig.
han tycker att det är hemskt hur ungdomar beter sig på stan. han gillar skor med kvalitet, middagsresturanger med finess osv. han tycker att vår förra föreläsare var en socialistkärring för att hon ville tvinga oss med i facket, han har konverterat från moderaterna till centerpartiet. sånna grejer.
den här gubbigheten har vi skrattat en del åt, och inte ligger det i vårt intresse att hålla allt det roliga från er. absolut inte. därför startas nu: gubbloggen! där ni kan få läsa allt om gubbighet i allmänhet och motpolsjonas bravader i synnerhet.
idag funderar han tillexempel på kvisttomater.
gubbloggen
jag är usel
jag är usel på att flippra in printscreens här. vet inte hur i hela fridens namn jag ska få den på hela bilden.
min lillebror skäms. farsan avsäger sig faderskapet. mamma gillar mig kanske fortfarande.
ville bara visa er det roliga som hände när jag skulle kolla upp en källa till artikel numero 22 (!!) som jag skriver nu, på riksdagens hemsida.
de här fullt upp nu, politikerna, inför valet. mycket att stå i.
ettan som de toppar med idag är:
"Inte all korv får heta falukorv"
debatt och beslut: en ny lag ska förbättra kontrollen av livsmedlet.
staten och kapitalet.
härliga.
ibland
när jag verkligen vill ställa till det för mig,
då tänker jag på hur många låtar det finns.
testa gärna själva.
då tänker jag på hur många låtar det finns.
testa gärna själva.
jo men det tar sin lilla tid
hade min mamma sagt.
sin lilla tid. fint.
jag har åtta texter kvar nu, att göra och göra då helst idag. det kommer att gå men det kommer att ta sin lilla tid. och helst vill jag sitta på balkogen idag för det bränner där som om det var på riktigt typ, mars.
har ni tänkt på att det snart är mars!
när det är mars har jag en termin kvar i skolan. en termin av.. vänta nu..35.
trettiofem terminer i skolan.
nu får jag ge mig.
sin lilla tid. fint.
jag har åtta texter kvar nu, att göra och göra då helst idag. det kommer att gå men det kommer att ta sin lilla tid. och helst vill jag sitta på balkogen idag för det bränner där som om det var på riktigt typ, mars.
har ni tänkt på att det snart är mars!
när det är mars har jag en termin kvar i skolan. en termin av.. vänta nu..35.
trettiofem terminer i skolan.
nu får jag ge mig.
var det så här, farsan?
Efterlängtad Ekdahl briljerade på Babel
Det blåser upp till storm i Malmö. Regnet vräker ner. Utanför Babel, den gamla kyrkan invid Möllevångstorget, ringlar sig en parad av paraplyer. Människorna i kön huttrar av kyla, men vet att de väntar på värmen. För första gången på fyra år spelar Lisa Ekdahl i Sverige.
Mattias Blomdahl anför trion upp på scenen med gitarren i famnen och ena foten på den vispande highhatpedalen. Tomas Hallonsten börjar husera bland tangenter av alla de slag och drar in ordentligt med luft att ha till trumpeten senare.
Lisa går på, sätter ihop händerna likt en lucia framför bröstet, böjer huvudet, korsar benen i en nigning och slår sig ner på stolen längst fram. Stolen är som en gammal tron, med snirklar i kantstött guldfärg.
Om musikerna var få, var musikinstrumenten desto fler när lisa ekdahl för första gången spelar låtar på, som hon säger, båda sina språk. En salig blandning av gammalt från hennes tre första album på svenska och nytt från det alldeles färska engelska albumet Give me that slow knowing smile. Från Pärlor av glas gavs inte minsta påhälsning och från Olyckssyster endast Om jag snubblat efter vägen, som blev föreställningens sista nummer.
De gamla låtarna görs genomgående i ett snabbare tempo. Som om Lisa vill skynda dem förbi. Ett intryck som bleknar snabbt i jämförelse med hur finurligt och välgenomtänkt de gamla arrangemangen fräschats upp, inte minst tack vare alla udda musikinstrument.
Hon är så liten, så bräcklig och så stark där hon sitter i som en fransk dam, rak i ryggen, i klänning och hatt på sin tron bara centimeter från publiken. Lisa Ekdahl känns mognare, men inte äldre. Jazzinfluenserna är tydligare nu. Med små, mjuka gester klappar händerna takten och känsligt vaggar överkroppen. Hon väger orden mellan låtarna och bjuder på känslan av innerlighet så påtaglig, som höll hon hov i sitt eget vardagsrum.
Vattnet piskar fortfarande mot Babels rutor men när Lisa Ekdahl och bandet väljer att inte gå av scenen utan går direkt på extranumret med dunderhiten Vem vet har hela publiken torkat. Torkat och värmts.
Kvällens höjdpunkter: Blomdahls och Hallonstens soloduell på Benen i kors, på gitarr respektive trumpet, Inledande Åh gud eller när publiken gjorde Lisa överflödig i refrängerna på Vem vet.
Kvällens frågetecken: Bossaversionerna av låtarna från senaste skivan känns stundtals väldigt långdragna.
idag!
nu är jag på tolv. och det är inte okej! jag har en mental Gunde Svahn i min skalle som skriker skynda skynda på dalmål. mycket otrevligt.
men det jag vill säga till er nu, är att ni ska hålla era tummar för mig. inte för det här artikelskrivandet, för det kommer att lösa sig, utan för ett möte med en viktig chef som jag ska på idag och höra om hon inte har lust att anställa mig lite. det kan gå verkligen hur som helst.
jag måste lägga på charmen. säljarcharmen. jag vet inte om jag har den. jag är ju, som vi vet, en köpare.
och sen är det kidspassning med översovning! de finaste slaget, vill säga. det finns liksom inget bättre än att vakna och lukta en yrvaken tvååring i nacken.
lycka till, önskar jag oss.
är det inte en rätt snygg onsdag?
fastnat på tio
eller tio och en halv.
har jag. helt och hållet. det var INTE planen. inte alls.
nu har jag börjat glo och kolla på youtubeklipp av radioprogram.
det var INTE planen.
ringde motpolsjonas förut för att få lite inspiration. när jag ställde frågan om vad han gjorde finns det möjligt att han gav mig det mest otippade av svar. alltså det specifikt minst troliga för honom att säga.
"njae.. du jag står här och ska bara laga en bil, ringer upp sen, okej?"
piggade iofs upp lite. men föga hjälpte det.
föga hjälpte det.
femton kvar nu.
vad säger ni?
koffein?
har jag. helt och hållet. det var INTE planen. inte alls.
nu har jag börjat glo och kolla på youtubeklipp av radioprogram.
det var INTE planen.
ringde motpolsjonas förut för att få lite inspiration. när jag ställde frågan om vad han gjorde finns det möjligt att han gav mig det mest otippade av svar. alltså det specifikt minst troliga för honom att säga.
"njae.. du jag står här och ska bara laga en bil, ringer upp sen, okej?"
piggade iofs upp lite. men föga hjälpte det.
föga hjälpte det.
femton kvar nu.
vad säger ni?
koffein?
ekdahl
jag har skrivit snart nio texter nu, av tjugofem. det är bra. det måste vara bra. även om det inte är tillräckligt.
sitter allts från vakning till somning och bara skriver och skriver och skriver. äter och sen skriver lite till.
vi har fått trettio uppgifter att välja mellan. och så ett häfte då med en sju helsickes massa information att skriva om. av det får vi välja bort fem. jag valde direkt bort rättegången och sportevenemanget och lite sånt dära som jag inte har varken tid eller talang för.
håller just nu på med recension av konsert. skriver om lisa ekdahl som jag och farsan såg på babel. lisa ekdahl som jag älskar och älskat sen jag var två äpplen hög.
inser plötsligt i den här stressen, att är så fantastiskt roligt att skriva.
bara det jag tänkte på, nu.
les yeux au ciel
det är så vädligt vackert här i kojan idag. så är det ju också den 24e. det gör sig inte riktigt på bild, men vackert är det. alldeles blått. vore det inte får att jag har nitton artiklar kvar att skriva så hade jag nog till och med vågat mig ut lite idag. nu får vi se om det blir några sådana utsvävningar.
istället får ni en bild på ett gammalt par jag såg för någon vecka sedan här nere i parken. de såg så höstkära ut i verkligheten att jag fick blixtfota dem. man får ju vara snabb där, man vill inte att de ska tänka att man är tokig.
kan bli suddigt. tyckte det blev fint.
fler fina bilder
mamma och pappa var ju här för någon helg sedan. då fick de för sig att lägga sig på min säng och läsa en av mina krönikor som är med i en väldigt fin antologi som jag inte får berätta om än, men som iallfall finns.
eftersom de var sugna på att läsa den båda två, bestämde de sig för att göra det samtidigt.
här blev det väldigt roligt.
de är ju inte tjugo längre, som vi brukar säga. och kunde inte helt enas om på vilket avstånd det stackars häftet skulle hållas på.
de sa sedan att den säkert var bra fast att jag tills nästan gång kanske kan tänka på att skriva med lite större bokstäver.
ihihihihihihihihihihihihihihihihi!
2 och en halv artiklar gjorda
jag har hunnit göra massvis med grejer redan. handla. städa skafferiet. greja med kläder. fixa käk. äta det. osv.
ser att det är väldigt lite bilder här. hanna säger att bloggar är så mycket roligare med bilder, och det är ju sant. livet är roligare i bild.
i går var jag med maja på simskolan. eftersom hon mest är van vid saltvatten är det lite lurigt ibland att simma i klorvatten. maja är liksom för stor för den där bassängen, den gör henne inte rättvisa. havet är mer hennes arena. det är mycket att tänka på så därför får man snacka lite taktik med henne först på bänken så att hon är riktigt taggad. då spottar hon i vattenglasögonen och blir så här superpillemarisk.
igår var hon så bra att hon fick pris efteråt på statoil. dungelvrål, såklart. och ändå är hon värsta bästa storasystern.
"tur att priset inte var en glass! då hade jag ju inte kunnat dela med kalle"
om ni funderar
över vad jag gör för tillfället, så skriver jag 25 artiklar på fyra dagar.
vi håller på att lära oss massproducera text under hög tidspress.
det kommer antagligen bli rätt mycket bloggande den här veckan, om jag känner mig själv rätt.
plötsligt händer det
alltså, jag har en grej nu, som jag inte kan förstå. det börjar visst bli lite av ett tema här.
min vän Birthe jobbar på ica.
allt gott.
in valsar Carlphilip. ni vet, prinsen.
och köper en trisslott.
det är för bra för att vara sant. som en parodi på sig självt, alltsammans. mitt huvud spinner loss nu. vad skulle ha med den till?
om det var som en present, tänk er den besvikelssen att ha bjudit hem carlphilip på sin födelsedag, mannen som en gång var sveriges kronprins, och med sig tar han en trisslott.
eller ännu bättre, tänk er om han ska ha den själv. man kan vinna tänker han, och 25 kronor har jag ju faktiskt över. känner att idag är en bra dag.
redan här är det kul.
men tänk, det bästa av allt, om han vinner.
och får komma till tv. "med oss idag har vi carlphilip bernadotte" säger tvsofftjejen på tv4 och så skrapar han lite nervöst, kikar under lugg, rodnar och vinner bara 10 tusen i månaden i fem år, men är nöjd ändå.
man kan liksom inte få allt.
fantastiskt kul detta, med trissprinsen.
ska vi kanske höja apanaget?
min vän Birthe jobbar på ica.
allt gott.
in valsar Carlphilip. ni vet, prinsen.
och köper en trisslott.
det är för bra för att vara sant. som en parodi på sig självt, alltsammans. mitt huvud spinner loss nu. vad skulle ha med den till?
om det var som en present, tänk er den besvikelssen att ha bjudit hem carlphilip på sin födelsedag, mannen som en gång var sveriges kronprins, och med sig tar han en trisslott.
eller ännu bättre, tänk er om han ska ha den själv. man kan vinna tänker han, och 25 kronor har jag ju faktiskt över. känner att idag är en bra dag.
redan här är det kul.
men tänk, det bästa av allt, om han vinner.
och får komma till tv. "med oss idag har vi carlphilip bernadotte" säger tvsofftjejen på tv4 och så skrapar han lite nervöst, kikar under lugg, rodnar och vinner bara 10 tusen i månaden i fem år, men är nöjd ändå.
man kan liksom inte få allt.
fantastiskt kul detta, med trissprinsen.
ska vi kanske höja apanaget?
blåsningar
ni hörde kanske att det var orkanvindar här i skåne häromdan? fönstrena här på sjätte våningen buktade inåt så att jag instinktivt tog skydd.
fick mig att tänka på vinden.
som ju är hur svår som helst att tänka på.
vad är vinden?
luft som rör sig.. men varför? och om den nu rör sig så där snabbt, vad kommer bakom den vinden som rör sig så där snabbt? blir det mindre luft där då?
för all vind rör ju inte sig så där snabbt.
eller suger den med sig ny luft in i det där bristen på luft som blir när stormvindarna far fram? och vad händer då efter den luften som sugs med? borde inte allt isåfal vara en enda stor jättestomrvind som forsar runt runt runt runt?
det här är ju dock en sån grej som med all säkerhet finns rätt så rationella förklaringar till, bara det att just jag inte kan få nån ordning i mitt huvud.
det måste vara det här med att den inte syns, vinden. som gör den så komplicerad att tänka på.
ja så måste det vara.
HAR GLÖMT
att tacka lite
tacka är det viktigaste i livet, tror jag. eller kanske inte det viktigaste men man måste iallafall göra det. ofta. helst varje kväll. det försöker jag. ibland skriver jag det på små lappar innan jag somnar. tack för maten. eller tack för vädret eller vad det nu är jag vill tacka för. tackelitacktack. det är nämligen inte bestämt att det är just vi som ska få ha det så här bra och det kan man lätt glömma.
hursomhelst
morsan farsan och minibrorsan var här. det är en fröjd, varje gång. kanske var det ännu bättre den här gången. jag vet inte. men vi var hos de alltid så starkt strålande deltagarna i familjen ringhdahl på middag. en middag som var lika god som vanligt där. kanske godare. men jag vet inte det heller.
sedan gick de också rätt så strålande deltagarna, om än lite desarmerade, i familjen nygren ut på lundabyn och rockade loss på nåt härligt engelskt pubaktigt hak där det var smockefullt och värsta bandet som spelade lite countryrock och vi köpte alldeles för dyra öl. det var kul.
och jag vet inte med er, men jag har alltid så himla roligt när man har kul.
tacka är det viktigaste i livet, tror jag. eller kanske inte det viktigaste men man måste iallafall göra det. ofta. helst varje kväll. det försöker jag. ibland skriver jag det på små lappar innan jag somnar. tack för maten. eller tack för vädret eller vad det nu är jag vill tacka för. tackelitacktack. det är nämligen inte bestämt att det är just vi som ska få ha det så här bra och det kan man lätt glömma.
hursomhelst
morsan farsan och minibrorsan var här. det är en fröjd, varje gång. kanske var det ännu bättre den här gången. jag vet inte. men vi var hos de alltid så starkt strålande deltagarna i familjen ringhdahl på middag. en middag som var lika god som vanligt där. kanske godare. men jag vet inte det heller.
sedan gick de också rätt så strålande deltagarna, om än lite desarmerade, i familjen nygren ut på lundabyn och rockade loss på nåt härligt engelskt pubaktigt hak där det var smockefullt och värsta bandet som spelade lite countryrock och vi köpte alldeles för dyra öl. det var kul.
och jag vet inte med er, men jag har alltid så himla roligt när man har kul.
så mycket
att tänka på. i det här livet.
och jag bara skriver och skriver och skriver. skriver mig till vansinne här borta på andra sidan sverige. eller var ni nu är. det är viktigt att vi inte glömmer av varandra.
en sak som jag gillar är att texten som är den stora själva massiva texten, heter brödtext när man är journalist. brödtext. jag vet inte varför, men jag väljer att tänka att det är så enkelt som att det var texten som betalade brödet. eller betalar, för all del.
det här med människors yrken gör mig mer och mer fascinerad. vad man väljer av sig själv och av alla sina talanger att förädla och sälja.
en annan sak jag inte gör längre är att läsa en massa skit jag inte tycker om. nu förtiden läser jag i princip bara det jag valt själv och jag älskar att det som de tvingar mig att göra nuförtiden är att skriva. så mycket smartare sätt att lära sig på. samma sak som att jag hellre pratar tokigt själv än upprepar rätt. antar att det är här jag går bet och aldrig blir så där superdupersmart i slutändan. måste nog ändå tänka att fantasin är bättre. alltid bättre med fantasi än kunskap.
om det nu ska väljas.
och jag bara skriver och skriver och skriver. skriver mig till vansinne här borta på andra sidan sverige. eller var ni nu är. det är viktigt att vi inte glömmer av varandra.
en sak som jag gillar är att texten som är den stora själva massiva texten, heter brödtext när man är journalist. brödtext. jag vet inte varför, men jag väljer att tänka att det är så enkelt som att det var texten som betalade brödet. eller betalar, för all del.
det här med människors yrken gör mig mer och mer fascinerad. vad man väljer av sig själv och av alla sina talanger att förädla och sälja.
en annan sak jag inte gör längre är att läsa en massa skit jag inte tycker om. nu förtiden läser jag i princip bara det jag valt själv och jag älskar att det som de tvingar mig att göra nuförtiden är att skriva. så mycket smartare sätt att lära sig på. samma sak som att jag hellre pratar tokigt själv än upprepar rätt. antar att det är här jag går bet och aldrig blir så där superdupersmart i slutändan. måste nog ändå tänka att fantasin är bättre. alltid bättre med fantasi än kunskap.
om det nu ska väljas.
inspiration är inte något man har, det är något man skaffar sig
motpolsjonas sitter på redaktionen med sina sista texter innan deadline. han har sina fönster öppna i lite mindre storlek, så de inte tar upp hela skärmen när han skriver. det här är för att när han vill vara sitt bästa har han ett specialknep.
fredag!
jag vet inte helt varför, men jag är så glad idag va. så glad hela vägen inifrån och ut. så glad att jag inte vet hur det här gick till. då ska man itne gräva mer i det, tänker jag. så jag går i regnet i en halvtimme och är asglad. regn är liksom inte så farligt.
så här blött blev det:
imorgon ska jag gå med maja på hennes dagisgrupps versnisage. jag antar att det är hennes första vernisage och det vill man liksom inte missa. de har gjort häxor i lera. bara en sån sak.
och sen kommer morsan och farsan och lillabror till skåneland. och så är det helg. och så är det klassfest nu.
ni hör!
nu tar vi den här fredagen och har det jävligt gött. fast det är den trettonde.
okej?
vem?
vem hittade på den lilla manicken i människan, som gör att så fort något faktiskt behöver bli gjort, så gör vi det inte. inte för att det är svårt, eller ens tråkigt. nej bara för att.
och framförallt, vad är den bra för, rent biologiskt?
jag kan ju tillexempel få för mig att bli trött och grinig när jag stått länge i studion, som är mitt roligaste.
eller så kan jag få för mig att jag göra tusen andra saker, när jag nu ska skriva färdigt texterna till reportaget jag jobbat med i veckan, som är mitt näst roligaste.
jag har liksom inget annat jag kan ersätta sysslan med, som är bättre. ändå drar jag mig.
inbillar ju mig att det här har med tvånget att göra.
eller så är jag bara helt enkelt, en jubelidiot.
i slutändan
funderade lite nu på att mycket av det man sysslar med i sitt liv, i slutändan antagligen ter sig rätt ironiskt.
kollade gamla skivor, tillexempel.
kan ni tänka er att Ted Gärdestad, på allvar, gjorde det här omslaget?
direktion
en annan grej som slog mig häromveckan är ju det här med skaldjur.
eller många av djuren, för all del, när de går.
när de går, går de helt utan mening. de har ingenstans att gå. de går fast utan destination.
och skaldjur går ju ofta typ, baklänges. men hur vet man att de går baklänges när de inte har något mål med sitt gående? för att de har ögonen åt det håll dit de då alltså inte går? andra skaldjur går på snedden. samma sak där. hur vet man?
fiskar kan ju tillexempel ha ögonen på helt olika sidor av kroppen, men ditåt de simmar är framåt.
men det här med att de inte har nåt hem - de kan ju gå var som helst- och om det typ är en sten i vägen där på botten, kan de bara skita i allt och gå någonannanstans.
japp.
åh nej
kom att tänka på en grej.
allmänbildning.
eller bildning över huvudtaget,
är det så himla noga egentligen?
och varför blir vi så beundrande när någon är just allmänbildad?
är det för att de egentligen är onödigt?
och när vi nu ändå disktuerar det här, menar vi inte med allmänbildning i själva verket kunskap i samhäll-historia-litteratur?
tvivlar ju på att man kan bli omnämd allmänbildad om man så kan allt, fast inte skillnaden på regering och riksdag.
äsch.
jag vet inte.
att vara eller icke vara: sångerska
sångerska är vad jag är. allt annat jag sysslar med är coverups.
det blir liksom så himla tydligt såhär inifrån.
och nu var det alldeles för längesen jag spelade.
SÅ
25e december - juldagen alltså - är det dags för lite julsånger. i Remmene kyrka (AKA födelsekyrkan) klockan 16.00. ni som ännu inte börjar förfesten då är så väldigt varmt välkomna.
och är det så att ni inte smält skinkan riktigt ännu
kan ni istället komma på lite nyårssånger som blir den
1e januari 1010(!) - nyårsdagen alltså - i Herrljunga kyrka kl. 19.00
det blir något gammalt, något nytt, något lånat, något ...sytt. typ.
eller så blir det bara några härliga sånger.
vi får se.
att vara eller icke vara: reporter
hanna kommenterar angående min färgade tunga häromdan att jag precis som sunes pappa rudolf kommer att få svårt att komma in i kyrkan. jag läser det, minuterna innan jag är på väg till kyrkan.
borstade tungan jättenoga sen.
och visst kom jag in. på lunchbön minsann, i helgeandskyrkan, som förövirgt var en alldeles underbar liten kyrkan. en kub. mycket intressant. det var bara jag och min fotograf Niklas där och så en Gerd som läste själva bönen då. kände mig lite som en bluff eftersom vi nämligen var på reporteruppdrag och inte på böneuppdrag, egentligen. men vi spelade med och var trevliga och fick några käcka citat.
nu ska jag och neil young försöka få ihop ett liten artikel av det här.
passade på att stoppa lite folk för snabbfrågan om vad de tyckte bäst om med klostergården. pratade bland annat med en kille som var fysiker och som bad mig fara åt fanders och sedan en unge som höll på att sjunka genom jorden. det stackars barnet trodde jag skulle ha ihjäl honom. "snälla låt mig få gå till fritids"
"bara en bild först hörru!!!"
hualigen.
vad ska det bli av mig?
det här kan jag få fan för
men jag läser ju bara en massa uppnästa morgontidnignar dagarna i ända.
fick flipp i affären.
fick flipp i affären.
finalen!
i en av jeopardy-finalerna vid familjens sammandrabbningar i helgen, ställdes den rafflande frågan om vad det lilla lilla djuret heter som käkar sig igenom träd och allt möjligt.
alla kunde svaret. eller frågan då.
emil hade bara, som han själv sa, lite problem med stavningen.
fick en halstablett
av louise i min klass. himla söt tjej.
skulle på möte sen med kåren och vara lite viktig.
man kan lungt säga att jag för dagen hade en påtagligt hög trovärdighet.
det måste gå
det hände häromdan att jag fixade högtalare till min laptop. det slår mig nu att jag lyssnat på musik i laptophögtalare i tre år. tre år. fy fan va sjukt.
det hände sig som så då nu när jag faktiskt hör alla instrumenten och basen och allt det i låtarna att jag fått en sån otrolig lust till musik igen. den här lusten kan man nog bara jämföra vid en näst intill erotisk lust. eller nee inte erotisk. brutalt och okänsligt av mig att skriva så. jag har ju en tendens att ta i. men ja. det är en väldig lust det här jag fått nu, till musiken.
och med musiken kommer som alltid, nostalgin.
vi kollade gamla kort i helgen. familjen. vi var samlade och käkade mammas krubb som stått i ugnen i en timme. jag älskar min mamma så när hon svarar
"nån timme" på frågan om hur länge maten hon redan stått nån timme med, ska vara i ugnen. när hon säger att jag nog får "ta en macka" om jag är vrålhungrig älskar jag henne.
när min pappa säger till brorsan att spela lite. kom igen ta fram guran emil säger han och när emil gör det. när de kan nästan alla verserna men inte riktigt så älskar jag dem. när de säger att jag fuskar på jeopardy. att jag läst alla frågorna. som jag nästan alltid har. när jag ser ut att vinna på att jag har snabba fingrar och ett gott minne och de alltid klår mig i finalen på kunskap älskar jag dem. när adam läser med sin fina basröst. när han alltid refererar sina definitiva sanningar till forskarna. de där forskarna.
jag lyssnar som vanligt i de här nostalgitiderna, på musik som är typ femton år gammal. typ femton år är de vackraste känslorna. freda är det nu. det måste gå sjunger dem. och klart det går. bokaspers är lite äldre för mig och bilen är forfarande röd men inte längre en opel. lite coolare nu och inte längre bilen vi puttade runt sverige med tältet i baksätet och mamma, pappa och freda i framsätet. eller ekdahl. eller lemarc. eller fogerty.
fick en fråga, eftersom jag är så förbannat nostalgisk, om jag saknar.
har funderat länge på det där men har kommit fram till nu att jag inte är den som saknar. saknar är meningslöst.
jag är den som längtar.
som du som jag
det finns de som står på krönet
det finns de som klarar av
det är de sjuka, geniala
som skottar vatten i ett hav
som orkar undersöka lögnen
som bränner grunden på sitt hus
som gräver upp sina ikoner
och så finns det de som du
som jag
---
jag hittade bokaspers igen.
började läsa en bok av lena sundström nämligen.
en bok som förövrigt är bra och som ni gärna kan läsa om ni har tid för den heter: saker jag inte förstår -personer jag inte gillar och den handlar om sverige och socialdemokratin och moderaterna och hur svårt det kan vara med det där.
men så kom jag på att hon ju heter sundström för att hon är gift med självaste bo.
och så hamnde jag här och bara bara bara älskar dem igen.
bo kaspers älskar jag och så min nya dödsförälskelse -bukowski.
blir dagens tre tips där.
lena, bo och charles.
nu är det skola.
vi hörs!
en ny krönika
ligger ju uppe, som jag glömt puffa för.
så det gör jag nu.
den handlar om att det inte är tanken som räknas
och den finns
HÄR
så det gör jag nu.
den handlar om att det inte är tanken som räknas
och den finns
HÄR
min matlåda
jag vet inte om ni ser vad det här är. men det är en matlåda. det är pannbiff med kantarellsås och så är det hemlagat potatismos med ärtor.
det här är alltså, by far, det finaste jag har ätit på länge. och jag fick det igår hemma hos ulrika och henrik och mina passungar.
jag tyckte det var så gott va, så att när jag tryckt i mig tredjeportionen och magen stod på fyra hörn, fick jag frågan om jag ville ha med mig matlåda till imorgom.
den här familjen ja, jag säger då det, den här familjen.
fick förövrigt vin och calvados oxå, en tisdag. plus lite ölkorv på det.
löneförmåner, lund 2009.
evelina var här!
och vi hade det välidgt fint. det kan man säga. bland annat köpte evelina en jordglob på seconhand. den här jordgloben blev så kär att den sedan fick egen plats på alla efterföljande aktiviteter, såväl fika som bio.
jordgloben var sugen på bisvki, men jag betedde mig helt i enlighet med min ålder och kände mig hemskt dragen till en very overprized chokladboll:
sedan gick vi på bio, som sagt. en matiné, vilket var kul bara det. när vi sedan fick syn på det här klottret på en av toaletterna var lyckan på topp.
det förstår man ju att både keso och skövde, var för sig, är rent outhärliga.
för att då inte tala om kombinationen.
NU: lilla Kalle fyller 2 och firar nu sina 730 dagar i livet med att bjucka på barnkalas. liv i luckan!