sariskt

nu är jag på tolv. och det är inte okej! jag har en mental Gunde Svahn i min skalle som skriker skynda skynda på dalmål. mycket otrevligt.

men det jag vill säga till er nu, är att ni ska hålla era tummar för mig. inte för det här artikelskrivandet, för det kommer att lösa sig, utan för ett möte med en viktig chef som jag ska på idag och höra om hon inte har lust att anställa mig lite. det kan gå verkligen hur som helst.

jag måste lägga på charmen. säljarcharmen. jag vet inte om jag har den. jag är ju, som vi vet, en köpare.

och sen är det kidspassning med översovning! de finaste slaget, vill säga. det finns liksom inget bättre än att vakna och lukta en yrvaken tvååring i nacken.

lycka till, önskar jag oss.

är det inte en rätt snygg onsdag?