sariskt

vem hittade på den lilla manicken i människan, som gör att så fort något faktiskt behöver bli gjort, så gör vi det inte. inte för att det är svårt, eller ens tråkigt. nej bara för att.

och framförallt, vad är den bra för, rent biologiskt?

jag kan ju tillexempel få för mig att bli trött och grinig när jag stått länge i studion, som är mitt roligaste.

eller så kan jag få för mig att jag göra tusen andra saker, när jag nu ska skriva färdigt texterna till reportaget jag jobbat med i veckan, som är mitt näst roligaste.

jag har liksom inget annat jag kan ersätta sysslan med, som är bättre. ändå drar jag mig.

inbillar ju mig att det här har med tvånget att göra. 

eller så är jag bara helt enkelt, en jubelidiot.