det ser lite tveksamt ut för mig
JAG FÅR BESÖK!
det är en liten kille i glasögon med portfölj och grön jacka.
det är tydligen skitviktigt att jag får veta, säger han.
Mamma!
ladda hem Kurt Nilsens skiva "rise to the occasion"
den gillar du.
bombis.
dont pick a fight if you cant handle it
jag sitter här med njut i ryggen. jag har varit så bra. görbra.
hade tillslut presentation med statistiken. fick iallafall läraren att skratta och, jo men det räcker. sen har jag bjudit min man på lyxlunch med tillhörande solpromenad. nu har jag diskat (sant) och dricker rödvin och äter mörkchokladen och har som sagt, njut i ryggen.
skrev också just klart en krönika, som jag gillar. jättemycket. den handlar om att jag blev avundsjuk på en annan tjej som var så jävla grym på att sjunga sist när jag hade spelning. så dumt gjort. så lätt oxå att säga att man inte blir sån. så mycket svårare att säga shit jag känner mig lite underlägsen här och istället bara tänka det inåt. och inåt är värst.
så tänkte jag att det är väl bara att säga. så nu gjorde jag det.
och ja just det ja,
sprang på en kjol jag gillade.
loose the blues
jag har en skiva som jag dansar bra till i min ensamhet. det är så svårt att låta bli nämnligen och de som gjort den heter hoffmaestro och jag har pratat om dem tidigare. jag vill ge er min bästa glad-dans-låt nu för jag vill så gärna att ni ska skuffa runt ni med. man blir glad på köpet. högt måste det vara.
den får ni här
för jag blev färdig med statistiken nu. jag var så jäkla duktig och det första jag tänkte på när det var över, var allt annat som ska fixas, eller planeras eller tänkas på. som jag inte hunnit med. la pannan i orosrynkor. men som tur var kom jag på att den vill jag inte vara.
inte. min. stil.
så då gick jag hem, tog en cola och en halv brie som låg i kylen och så smackade jag på den där låten stenhögt och så dansade jag för mig själv där i lägenheten tills brien och låten tog slut. ni vet att det händer bra saker i kroppen när man dansar va? samma som när man sjunger. eller när man äter choklad. eller ligger med någon för den delen. håll inte på å underskatta sånt.
är det något jag vill lära mina barn är det att när det finns tillfällen att ha det gött, så ska man ta dem. att man kan ha roligt om man vill. och att man ska det, för att det är liskom sjävla hela poängen med allt. även om det finns massor med annat man måste göra finns det ju inget viktigare. för precis allt annat går att lösa.
precis. allt. annat.
i min familj ska det vara högsta pris på alla som är glada. stjärnvinsten till alla som jobbar på det först. för jag vet, att det löser sig när man är glad. man kommer liksom längre på det än på att vara typ nogrann eller vältränad eller typ statsvetare.
man blir färdig.
det blir man.
på biblioteket
kan jag ibland inte förstå hur de har tänkt.
det är ett universitetsbibliotek, vilket innebär att kanske 98 procent av oss som utnyttjar det är studenter. jag sitter med min statistikspurt (för andra gången) och känner att magen börjar kurra. jag köper
en kaffe
en muffin
cafétjejen säger 46 kr.
jag frågade en gång om hur de tänkte med prissättningen. det är nämnligen samma cafékedja överallt här, men kaffet om du köper det i skolbyggnaden är nästan hälften så dyrt. hon svarade att på biblioteket är det en trendigare kundkrets.
det där fattar inte jag. inte alls.
jag skulle ju vilja påstå att det häpnadsväckande nog
är samma kundkrets.
en kundkrets som varierar jävligt mycket i ålder, bakgrund, nationalitet och för all del, trendighet. som vid närmare eftertanke överensstämmer egentligen endast på en punkt.
fattigdom.
jag shoppar konst
ja det gör jag. jag satt här och tyckte synd om mig själv. det är ju ingen konstruktiv syssla direkt och den leder sällan till något vettigt alls, men likförbannat håller vi på och tragglar med den.
så kom jag på att konst är svaret på allt som är tungt. allt med konst och kreativitet är motgiftet mot alla mina känslor som handlar om tillexempel forskare eller statistik elller annat sånt där typ, innehållsförteckningar.
så kom jag ihåg att det finns en konstnär som heter anthony burril, som är ett geni och som jag pratat om tidigare men som inte en endaste en av er gav mig i julklapp. han gör tavlorna för londons coolaste killar, typ nike och tunnelbanesystemet och sånna och jag vill också ha en. så jag köpte den nu. grattis till mig för att jag är en härlig tjej och för att jag gör bra saker. den ska skippas hit över havet till mig och jag hoppas den gör det snart.
det här kan jag göra för ni vet väl vilket datum det är?
så här ser den ut och den är tryckt för hand med träklossar på snyggt brunt gammalt trådat specialpapper och den är skitbilligt för att vara konst.
anthony burril är, som sagt, ett geni.
kolla
filosofi i datasalen
när datasnillet var här och sökte igenom alla filerna så sa han en grej som jag kom att tänka på nu.
för jag påstod att datorer inte går att diskutera med, att de liksom inte lyssnar på mig när jag försöker tala om för dem hur de ska bete sig.
då gick han direkt till datorns försvar och sa att där hade jag minsann fel.
"jo men de lyssnar på dig, och de gör ju exakt det du säger åt dem. du måste bara tala så att de fattar vad du vill"
jaha, sa jag.
du menar
som män ungefär då?
datakillarna!
dessa datasnillen. datakillarna (för det är det ju alltid), de är bra att ha.
alltid bra att ha.
jag hade ju gett up och började om, men det ser ni det tyckte inte mina personliga hackers om. adam blev vansinnig och sa att det får de bara fixa åt dig. tobbe tog mig i handen gick till biblioteket igen och sa till mig att nu tvingar du någon att fixa det här.
så det gjorde jag
och så kom en sån där härlig och hjälpte mig. han berättade att han nu sökte igenom 65 tusen filer. småpratade under tiden lite om databranchen idag. och efter någon timme så hittade han en intressant fil. det var min och han sa att visst är det sparat här, men det har blivit
"korrupt i kraschen"
och ja, man förhandlar inte med terrorister. alla tabeller är borta, texten är utbytt till diverse roliga tecken. 830 sidor hade det blivit, detta korrupta dokument. men! där i mitten fanns något som glittrade. två sidor ungefär med blandad text som vi lyckades rädda ur detta haveri.
två sidor mindre att göra om
halleluja!
min sista stund
kändes som om den var kommen igår. orkade inte ens blogga om det, så ledsen var jag. när jag hade suttit från tidig förmiddag till 21.50 igår på biblioteket med min statistikrapport som skulle lämnas in idag. jag hade knäckt allt och nu var den snart färidg.
men
då krascha datorn.
fullständigt.
och
allt
försvann.
inget att göra säger datakillarna. adam säger att de kan hjälpa mig men att de är en bunt inkompetenta idioter. hur det än står till med det så har jag nu fått 24 timmars uppskov av min lärare. och får nu
quite simpley,
b
ö
r
j
a
om.
är det bara jag
som reagerar alltid när jag ser just ordet fettisdag? så svårt att avstava det där mellan fet- och tisdag. i mitt huvud blir det fettis. som tjockis. som att det är en dag för fettisar. och så semlan på det.
ah jag vet inte.
ah jag vet inte.
alltså
jag kom på det här med fastan när min kära vän paula berättade om det och att eftersom hon är katolik så brukade dem göra det. inte sån hardcorefasta och inte äta något utan att man liksom ger upp något man gillare en tid, för att sen känna sig så glad när man får tillbaka det. fin sak tänkte jag.
muslimer tillexempel de kör ju på den stylen att inte äta när solen är uppe. mamma sa att jag kommer bli tjock, men ja det kanske man får ta. det vore en idé väl? köra på käk efter mörkrets intrång? och sen annars bara drick.
vin tillexempel.. dricker man ju..
NU: 24 timmar statistik!
fasta!
jag har fått en flipp och funderar helt seriöst på det här med att fasta. på riktigt alltså. och inte för att gå ner i vikt, det är jag för klen för, nej det här har jag större ambitioner med. jag vill typ rädda världen. avstå lite av allt gött för alla som håller på med det helt ofrivilligt vareviga dag i den här världen.
men jag vet inte hur man gör och jag ju kom på det idag, så det är bråttom!
en sak jag vet är att imorgon är det fettisdagen och att ska man fasta är det skitviktigt att man käkar mycket semlor först. så det börjar jag med,
så får vi se sen.
mina fans!
nu har det här hänt två gånger och det är ju som ni förstår två gånger för mycket för att jag inte ska prata om det med er. jag har träffat mina fans! de har kommit upp till mig och sagt att de tycker att jag är bra. sjuk grej!
de råkar dock inte haffa mig i mina bästa stunder. först hände de när jag rumlade hem vid två från krogen i lördags. det var snöstorm och jag såg ut som skit. då träffade jag typ tio tyskar som åkte pulkor på wokpannor där mitt i natten. mycket märkligt var det, men där var de iallafall och de kände minsann igen mig och de visste till och med vilka låtar som de gillade bäst i min reportoar. oh..youre giving me a big head, sa jag. erhm. jo men så sa jag.
andra gången var nu nyss när jag var helt slutkörd efter att ha cyklat upp för en backe skitfort från skolan och skulle hem på lunch. strassad, anfådd och kindrosig. där stod en american dude, en riktig sån, vid dörren och rökte och sa med myndig basröst att han var very impressed by me this last monday.
i mitt huvud tänkte jag typ whoooooooooohooo! men cool som man är så sa jag
pust...pust... puuust.. thänk yu.
den här helgen
var så härlig och så oväntat konstig att jag idag fullständigt kraschlandar in i verkligheten igen. anna kom hit och vi talade med en hiskelig rate ord/minut och träffade ungefär hundra nya människor på två dagar. nu har hon återvänt och jag återgår till att tvätta trosor i en bäckmörk tvättstuga i brist på andra tider. och så inser jag att jag bevisligen haft för mycket distration i mitt liv när jag nu av en ren slump råkar slår över till oscarsgalan på tv. hade liksom ingen aning om att den var nu.
vad händer med mig?
vad händer med mig?
nu
jag har en busy day. men nu är jag hemma för jag har en lucka på en timme och då är det andra bullar. då kan man ligga på soffan, surfa, kolla på skidor och äta nystekta pannkakor. kan ni tänka er. för någon minut sen var mitt huvud i ett skruvstäd mellan alla mina statistiska testfunktioner, snart är det möte möte möte. men nu ligger man här och njuter. med sylt och grädde och pannkakor och pojkvänsrygg.
oh lala.
de vill åt mig
jag fattar fortfarande inte vad de vill ha av mig, men mitt antivirusprogram kämpar så att svetten lackar för att stoppa alla som vill in. för bara någon minut sen uppdagades det tillexempel att någon lyckats lägga in en tracking coockie här. jag blev rädd. en tracking cookie!! av alla cookies.
men det är ordnat nu. antiviruset fixade det. jag är skyddad igen.
piece of cake.
nu är det kört
ja nu sitter jag i skiten här.
vart ska vi
jag tänker väldigt mycket på framtiden these days. jag har ungefär två och en halv månad kvar på den här eran, växjöeran, statsvetareran. sen ska det göras nytt vare sig jag vill eller inte.
och så tänker jag en del på det här med saab och konkurserna och på piratebayrättegången och annat, färgämnen i maten och sånt. tobias som säger att transfetter lägger sig som plack på hjärnan. inte för att jag är orolig för mig, det är jag sällan. jag var orolig för mig när jag inte tog körkort eller när jag hade ställt till det för pappa. men annars inte. det är liksom lättare att lösa sig själv än att lösa andra.
jag gick in i den här krisen med tanken att det är tur för mig att jag iallafal inte har några pengar. så fick man se det. igår berättade nyheterna att företagen frågan sina anställda om de kan tänka sig gå ner i lön. det eller konka säger dem. helvete. kan vi inte köpa oss ur det här?
en annan grej jag tänkt på är att om tjugo år kommer vi berätta för vår barn att vi minsann var med i den där krisen de kommer läsa om i skolan, på tiotalet. att vi såg det med egna ögon och käkade makaroner för glatta livet och att det faktist var våra hus som inte såldes, våra lån som inte beviljades. att det var deras syskon som helt enkelt fick vänta med att födas tills det såg lite ljusare ut och sen blev det istället deras tur att bli våra.
och på nåt vis ger det mig någon typ av tillfredställelse, att få vara med, också i det här.
tempo gubbar, tempo!
jag har inte helt kommit in i det här nya tempot igen. det är nästan komiskt hur trögstratad jag är efter att ha suttit med mig mitt och mina små flyktingbarn på kammarn ett halvår. men jag pratade med farmor igår som frågade hur mycket jag har att göra, och efter att jag började rabbla sa att nu låter du som dig själv igen sara.
fina fina farmor som åkte hela vägen till örebro på egen hand nu efter jag vet inte hur länge som mer eller mindre invalid. farmor som bara behöver lite vår och uppmuntran nu så ska allt ordna sig.
farmor har en regel när hon planerar att hon lägger inte två saker på samma dag. så smart. hon handlar inte när hon har tränat, hon har inte fikarepen på samma dagar som hon ska på styrelsemöte. hon bakar inte de dagarna när hon ska ta en tur med bilen.
så ska man bli en dag.
åh fick förresten en grej när jag kom hem.
"jag skulle köpa de där med hjärtan. men de var slut. så jag ritade lite bara"
rise to the occasion
igår hade jag en spelning. det är alltid en jävligt konstig människa som man blir av det. det är iallafall mitt roligaste i livet. kommer förhoppningsvis alltid vara så. ventilen. ut med allt, in med allt. förti minuter tar det och så har man en ny uppsättning celler. jag brukar somna efteråt när allt släpper. att komma hem till tysta väggar blir liksom lite som att stoppa frusna händer i stekhett vatten.
det som är varmast i själen är nu att folk börjar känna igen. börjar komma av sig själva och inte för att de känner mig. nej nu har de här smålänningarna börjat veta vad jag heter och gör och när de kommer så förväntar de sig.
och så där har det nog alltid varit. att jag måste flyttas längst ut på plankan. med svärdet i ryggen. krokodilerna nedanför. bara när jag är in over my head är jag med.
men igår hände nåt roligt. eller ja. det hände som så att jag fick en backdrop i skallen. en stor planch uppsatt med stålstänger som var del av scenen och som ramlade ner rakt över mig mitt i en sång. ja där skulle ni vart med. först blev jag livrädd och fick ur mig ett mycket tvivelaktigt läte, och sen så skrattade jag. och sa på engelska att oh boy, someones gonna pay.
big time.
the pearls of malmölund
det var 2009 års kanske vackraste helg. som om den visste att allt var okej. att allt skulle bli bra. det bländande ljuset över malmös västra hamn, de stilla vindarna bland kullerstenarna i lund, och samma yttryck i varenda ansikte så långt ögat nådde. njut nu. njut här.
vi åkte till skåne efter en lång öfrmiddag med det som jag trodde mig bemästra tidigare, men som nu har tagit helt löjliga proportioner. statistiken. fatta att jag sitter nu och räknar ut exakt vilka siffror en undersökning hade fått om de som inte svarat, ändå hade gjort det. det är ju liksom mot alla regler. jag sa det till och med till snillet som ska lära oss, att jonas jag ser vad du gjort den senaste timmen där, men jag kan fan inte tro på det.
vi åkte hursomhelst, med varma högerkinder till skånes diftonger och lätt kyliga brisar. till ungefär tjugofyra timmar i de smittande skratten hos blomdahl/smith. vi körde på glädje den här gången. på flest asgarv vinner. hanna sa jag tycker om dig till alla och vi sa right back at ya.
och eftersom den erfarenhet jag besitter innefattar grova luckor, fyllde jag i dem lite med en grand tour of malmö. och jag fattar inte helt varför ni snackat skit om den stan? jag gifte mig lite grand där nere vid vattnet. tyckte om parkerna och husen och sätten de vill hela tiden vill bygga nytt på. att de gräver upp hela skiten och säger här tänker jag mig ett upplevelsecentrum. fast kanske framförallt tyckte jag om de här krabaterna. sussi, andreas, martin.
och stina.
jo jag berättade ju om att pontus var här
vi hade det jättemysigt tyckte jag så länge tobbe var på jobbet. vi handlade och han fick välja vad han ville, och sen hackade vi gurkor och tomater och stekte köttfärs så det stod härliga till och vi åt självklart godis före maten. jag sa till pontus att när man är hos oss finns typ inga regler. man får göra lite som man vill. det arma barnet såg sen förvirrat på köket och frågade mig om vi helt hade skippat regeln om att diska.
hursomhelst, vi hade det bra. pratade om skolan och hur man mår när man är elva år och om mamma i brasilien och allt det. sen kommer tobias hem och plötsligt når min ranking i kul-person-att-vara-hos ett brännande bottenläge.
och när jag vaknde dan efter vid tio hade det sedan länge redan sett ut så här:
intrång
jag har en ny dator som är så fin att man kan spendera flera minuter av sin sjuklighet på att bara beundra den. jag kan verkligen göra sånt med fina grejer. det kan vara saker eller det kan vara situationer eller det kan vara kroppsdelar och det behöver inte ens vara mina egna.
nu med min nya dator har lite olika datakillar fixat lite olika grejer som ska vara bra. antivirusprogram är skitviktigt, tydligen. jag fick inte ens öppna den lilla vita innan där fanns ett antivirusprogram. men nu har jag ett och det verkar göra susen. det poppar upp blippar hit och dit om att det har skyddat mig från någon som ville göra intrång i datorn.
det här händer typ var tionde minut och det får mig att känna mig lite paranoid. vem är det som håller på och försöker angripa mig? och varför?
eller är det virusprogrammet som vill skryta och hittar på alla de här hoten som det sedan motar i grind? ja jag vet inte. men fin är den iallafall.
förresten
så drömde jag att min runda kusin äntligen fått träffa den nya lilla människan i magen. den lilla som blir först ut av alla våra framtida små. finare armar att landa i än alla våra har jag svårt att tänka mig.
så borde man inte anlänt vid det här laget?
jahaja
när tobbe sa att jag var bakis visst han clearly inte vem han pratade med. jag blir liksom inte bakis. jag blir förvisso inte sjuk heller men nu är jag det. sjuk sjuk sjuk och en av mina chefer ringde just och sa att vårt projekt är på smålandspostens framsida och att herregud sara du måste planera, så att du har luckor att bli sjuk i.
jag förklarade för henne att när jag har luckor har jag bättre saker att göra med dem. roligare grejer.. men nu har jag satt mig lite i skiten. jag har nämnligen att göra nu
ambassadörsjobb ett,
ambassadörsjobb två
marknadsföringsjobb drivhuset
deadlines för tidningen
rep inför spelning på måndag
tjugo sidor statistikrapport
Pm i utvärderingsmetodik
men ja. vi får se. jag har tappat rösten och jag kan ändå inte gå upp nu. bra saker är då att jag har min nya dator som passar perfekt i sängen. några små skrivjobb plitar jag ner mellan slumarna och så har jag en härlig som gör smoothies och handlar och fixar allt annat åt mig för att jag ska bli frisk.
en dag hemma är vad jag kan ta. tops.
hur går det för er i förkylningsfebruari?
tisdagmorgonen
jag ska upp för att göra mitt första egna jobb för drivhuset. hundra psykologistudenter som jag ska snärja och ja, det gick väl sådär. men jag såg glad ut och försökte gnistra lite drivet med ögonen. ändrade jävla till jätteviktigt i farten. bra av mig.
men sen kommer jag hem och är alldeles slut i kroppen. får lägga mig på sängen lite. hella mig, som det heter på skånska. jag säger till tobbe att jag känner mig sjuk.
"herregud sara du är bakis. kom ihåg att du klassificerade din fylla som en sexa på en tiogradig skala igår innan du la dig. vilket ju faktiskt bara var några timmar sedan."
så kan det gå. en tisdag. anständigt.
ang. helgerna
så är det synd att det ska vara så dyrt att vara rastlös.
den här spenderade vi iallafall med en hel hop av minikusiner som var på äventyr i småland. pontus kom redan i fredags och jag försökte med käk medans min taktiker snärjde det lilla vilddjuret med tekniska gadjets.
lördag var äventyrsbadsdag och jag höll verkligen på att drunkna. det är en konstig känsla. och vatten är så sjukt förrädiskt. livräddaren tog sikte på mig där jag hade slagit huvudet i en sten och fastnat under ytan i en jäva attraktion de kallar vildforsen, som de två andra förövrigt oxå gick en rätt farlig match mot. allas våra lungor och omtöcknade kroppsdelar blev sedan lunga igen och räkna med att mina barn kommer att hållas på säkert avstånd från alla simhallar för all framtid.
efter ännu en dust med SJ hamnade vi i nån timme försent, men ändå, i älmhult. med hundra barn och några vuxna, massa käk och melodifestival och gott vin kan det inte bli annat än kalas. och det var det. fina fina människorna i den lilla lägenheten på fjärde våningen i älmhult gör mig varm i mitt fortfarande väldigt levande bröst.
och så drar veckan igång igen och är full med dos and donts, jobb, skola, planering och möten. för att inte tala om vinkvällarna måndag/onsdag och så på fredag, skånetrippen.
halleluja.
allt kommer att bli bra.
kreativitet
kreativitet är det finaste jag vet.
det är nämnligen receptet mot all typ av jävulskap och elände. fantasi som egenskap har ju länge varit rätt nedprioriterat men jag vet att ju längre vi tar oss in i den här sjuka sörjan vi kallar finanskris, kommer vi att skilja agnarna från vetet på en för sverige många gånger rätt öm led. vår förmåga att tänka om. tänka nytt. börja hitta på. freestyla.
jag bildgooglade kreativitet och hittade en reklamannons för honda som satte fingret på det här jag har tänkt på så länge. en av de mest geniala annonser jag sett på länge som gjorde mig så inspirerad att jag fick skriva en krönika om den. den får ni läsa i sinom tid. annonsen bjuckar jag på här på stört.
jag är på dögott humör!
det är vinter över växjö igen. och jag halkade på vägen till skolan idag på den nya fluffiga snön. mycket pinsamt och mycket likt mig. jag tycker ju att jag är rolig alltid, efter ett tag sen. vill nog ändå vara en som snubblar lite. man tycker om de som ramlar. de ser roliga ut. jag ser allt som oftast inte klok ut, ramlande eller ej. iochförsig.
men nu lyssnar jag stenhögt på penny lane på repeat. för att den är oxå glad och sprittig som jag idag. jag har gjort mitt första föreläsningsjobb som samverkans-ambassadör och fått riktigt fina klappar på axeln av chefen. så fina att hon viskade om att bli riktig chefskollega sen. vi har redan dubblerat intresset för hennes tjänster och därför också hennes jobb. lyxproblem! men jag är för dyr för er sa jag och så garvade hon åt mig och sa åt mig att jobba hårdare.
och så var jag på räkfrossa igår med annie som min kille nog skulle byta ut mig mot om han fick. så söt på alla sidor är hon. men seriöst, räkor tills man storknar. bara en sån sak. man får äta tills resturangen stänger, för man blir liksom inte mätt.
min farsa ringde igår och frågade om jag slutat skolan, eftersom jag aldrig är där längre. men det har jag ju inte. om ni bara visste att jag skriver tjugo sidor om kvantitativ statistik för tillfället. och jag är bra på det, för jag har gjort det förr. jag garvar statistiken rätt upp i fejjan kan man säga.
och så ska jag köpa ny dator. nu! om några minuter kommer min nya hacker linus hem från jobbet och då far vi. linkan ska ställa görsvåra frågor och jag ska sen betala kalaset. och fattas nåt i datorn fixar han det från kina. han opererar in det och så kostar det tretton spänn. vad jag än frågar om så svarar han att herregud det sara det löser jag.
halleluja.
sen är det rep inför ny spelning på nästa måndag och imorgon är det flott fikamöte med drivhuset. tänkt att jag nuförtiden får betalt för att till och med tänka.
sicken grej.
lalalalalalala .... PENNY LAAANE !
hur går det för er i lågkonjan?
nu kan jag pensionera mig
jag mailar till min ambassadörschef och skriver som ni säger, att hon får se till att skärpa sig med sina dokument. annars!. alla har inte råd med nyaste word. alla har inte ens råd med, ja vad vet jag, vad som helst. vi är en bunt fattiga stackare.
den här kvinnan är en taktiker, det vet man, och hon räknar ut precis vilka knappar hon ska trycka på för att göra mig glad igen. så hon svarar snabbt, men ignorerar min poäng. istället skriver hon två korta meningar.
"Universitetskatalogerna har kommit ut. Du kommer att bli kändis."
och håll i er nu.
tidig morgon
solen lyser på mina ögon så att jag vaknar. jag vaknar alltså inte av mig själv, men det är ett av de mer angenäma sätten om man nu ändå ska bli väckt. jag känner i alla mina delar att det här är en tidig morgon. jag försöker säga något men halsen står på standby, tar sats för att staka mig till toaletten. allt går bra.
när jag kommer tillbaka för att klä på mig inser jag att anledningen till att solen väckt mig är för att persiennerna är uppvinklade. och där utanför står en polis. den här polisen skrämer skiten ur mig. det gör ju poliser överlag men här står ju jag till på köpet i ottan i bara mässingen. jag kastar mig, far som en liten projektil över rummet, grabbar tag i en kudde att skyla mig med. polisen låser upp sin cykel, och så cyklar han iväg.
klockan är 12.14
godmorgon.
också hemma
tillbaka i växjö efter konstig och mysig helg i herrljunga och lördagkväll hos åsa i göteborg.
väl här började jag min måndag med ett jobbmöte där folk pratade i mun på varandra och i varje andetag lyckades säga saker som inspirera, nytänk eller ännu bättre, kreativitet. det är vad vi behöver, jag vet att det är det.
så kom jag hem och fick ett mail från min första ambassadörschef. hon är rolig. när jag mailade tillbaka eftersom jag inte kunde öppna dokumentet hon bifogat och därför undrade över en grej möttes jag av ord och inga visor.
"Du har en gammal version av word, jag har den senaste versionen, det gäller att hänga med
Ha en bra vecka"
japp.