sariskt

jag tänker väldigt mycket på framtiden these days. jag har ungefär två och en halv månad kvar på den här eran, växjöeran, statsvetareran. sen ska det göras nytt vare sig jag vill eller inte.

och så tänker jag en del på det här med saab och konkurserna och på piratebayrättegången och annat, färgämnen i maten och sånt. tobias som säger att transfetter lägger sig som plack på hjärnan. inte för att jag är orolig för mig, det är jag sällan. jag var orolig för mig när jag inte tog körkort eller när jag hade ställt till det för pappa. men annars inte. det är liksom lättare att lösa sig själv än att lösa andra. 

jag gick in i den här krisen med tanken att det är tur för mig att jag iallafal inte har några pengar. så fick man se det. igår berättade nyheterna att företagen frågan sina anställda om de kan tänka sig gå ner i lön. det eller konka säger dem. helvete. kan vi inte köpa oss ur det här?

en annan grej jag tänkt på är att om tjugo år kommer vi berätta för vår barn att vi minsann var med i den där krisen de kommer läsa om i skolan, på tiotalet. att vi såg det med egna ögon och käkade makaroner för glatta livet och att det faktist var våra hus som inte såldes, våra lån som inte beviljades. att det var deras syskon som helt enkelt fick vänta med att födas tills det såg lite ljusare ut och sen blev det istället deras tur att bli våra.

och på nåt vis ger det mig någon typ av tillfredställelse, att få vara med, också i det här.