sariskt

så är det synd att det ska vara så dyrt att vara rastlös.


den här spenderade vi iallafall med en hel hop av minikusiner som var på äventyr i småland. pontus kom redan i fredags och jag försökte med käk medans min taktiker snärjde det lilla vilddjuret med tekniska gadjets.

lördag var äventyrsbadsdag och jag höll verkligen på att drunkna. det är en konstig känsla. och vatten är så sjukt förrädiskt. livräddaren tog sikte på mig där jag hade slagit huvudet i en sten och fastnat under ytan i en jäva attraktion de kallar vildforsen, som de två andra förövrigt oxå gick en rätt farlig match mot. allas våra lungor och omtöcknade kroppsdelar blev sedan lunga igen och räkna med att mina barn kommer att hållas på säkert avstånd från alla simhallar för all framtid.

efter ännu en dust med SJ hamnade vi i nån timme försent, men ändå, i älmhult. med hundra barn och några vuxna, massa käk och melodifestival och gott vin kan det inte bli annat än kalas. och det var det. fina fina människorna i den lilla lägenheten på fjärde våningen i älmhult gör mig varm i mitt fortfarande väldigt levande bröst.

och så drar veckan igång igen och är full med dos and donts, jobb, skola, planering och möten. för att inte tala om vinkvällarna måndag/onsdag och så på fredag, skånetrippen.

halleluja.
allt kommer att bli bra.