sariskt

kan jag ibland inte förstå hur de har tänkt.

det är ett universitetsbibliotek, vilket innebär att kanske 98 procent av oss som utnyttjar det är studenter. jag sitter med min statistikspurt (för andra gången) och känner att magen börjar kurra. jag köper

en kaffe
en muffin

cafétjejen säger 46 kr.


jag frågade en gång om hur de tänkte med prissättningen. det är nämnligen samma cafékedja överallt här, men kaffet om du köper det i skolbyggnaden är nästan hälften så dyrt. hon svarade att på biblioteket är det en trendigare kundkrets.

det där fattar inte jag. inte alls.
jag skulle ju vilja påstå att det häpnadsväckande nog

är samma kundkrets. 

en kundkrets som varierar jävligt mycket i ålder, bakgrund, nationalitet och för all del, trendighet. som vid närmare eftertanke överensstämmer egentligen endast på en punkt.


fattigdom.