sariskt

det var 2009 års kanske vackraste helg. som om den visste att allt var okej. att allt skulle bli bra. det bländande ljuset över malmös västra hamn, de stilla vindarna bland kullerstenarna i lund, och samma yttryck i varenda ansikte så långt ögat nådde. njut nu. njut här.

vi åkte till skåne efter en lång öfrmiddag med det som jag trodde mig bemästra tidigare, men som nu har tagit helt löjliga proportioner. statistiken. fatta att jag sitter nu och räknar ut exakt vilka siffror en undersökning hade fått om de som inte svarat, ändå hade gjort det. det är ju liksom mot alla regler. jag sa det till och med till snillet som ska lära oss, att jonas jag ser vad du gjort den senaste timmen där, men jag kan fan inte tro på det. 

vi åkte hursomhelst, med varma högerkinder till skånes diftonger och lätt kyliga brisar. till ungefär tjugofyra timmar i de smittande skratten hos blomdahl/smith. vi körde på glädje den här gången. på flest asgarv vinner. hanna sa jag tycker om dig till alla och vi sa right back at ya.




och eftersom den erfarenhet jag besitter innefattar grova luckor, fyllde jag i dem lite med en grand tour of malmö. och jag fattar inte helt varför ni snackat skit om den stan? jag gifte mig lite grand där nere vid vattnet. tyckte om parkerna och husen och sätten de vill hela tiden vill bygga nytt på. att de gräver upp hela skiten och säger här tänker jag mig ett upplevelsecentrum. fast kanske framförallt tyckte jag om de här krabaterna. sussi, andreas, martin.

och stina.