sariskt

var det klart igen, med julen och det. skönt. och alla tidigare rekord i gödning har med största säkerhet slagits nu i nygrens hus. ho ho.

vi firande i år i typ fem dar. det var en hyfsat cool grej att göra, så här när man tänker tillbaka på det. imorron drar jag förresten till frankfurt för att kolla läget där i typ femton timmar eller vad det nu blir. utan packning och utan plan och utan egentligt vett. i en trio reducerad till två. när vi landar kommer vi inte ha en suck om vart vi är eller vart vi ska eller hur fan vi hamnade där. det enda vi vet är att vi är med och att det är gött.

ungefär, just som vanligt då.

det är dan före dan och jag letar efter sist jag skrev det, utan reslutat.

jag summerar alltid, så här års. har alltid gillat de där krönikorna, årskrönikorna. man ser tillbaka och så ser man det som var viktigast. oftast är det en jävla massa att ta med och tacktalen växer sig längre och längre. det är så mycket vackert vi är med om. 2007 var gott. godast hittills, utan tvekan. jag blev minst en fyra fem centimeter längre, sträckte på mig på ett smartare sätt. jag tyckte mig vara liten ibland men jag hade fel.


2008 blir nytt, skarpare. jag har höga tankar om det. om mig och om oss. först ska vi bestiga julafton och efter det kan det gå i princip hur bra som helst. det är naivt att ignorera ensamheten, som definitivt kommer ha någon slags roll i det hela. avsaknaden av den, möjligvis. annars bara den renaste av blodsmaker i munnen de kvällar när ingen blandar sin lukt med min längre.

kanske klipper jag av mig håret, kanske inte. kanske blir jag piggare om mornarna, fast troligtvis inte. antaligen trampar jag nya myrstigar till nya lägenheter runt hörnet och ett som är säkert är att det kommer nya saker att förälska mig i. härlig är jorden.

jag skulle säga god jul, så var det ja.
det finns otaliga sätt att spendera sina dagar, så även de här. vi väljer själva. jag gör det på mitt sätt och jag lägger mig varje kväll, lycklig över att man får. vi får vara glada. skinkan står på kylning. vinet med. vi fem här spenderar dagarna mest med att gå runt och höra ihop. det är så enkelt. och man får välja.

god jul

bara sådär, när man minst anar det, kan man upptäcka tillexempel att man fått jobb.

ni vet att jag snackar en massa skit om mina glasögon. men nu har jag bevis på att de funkar. det är sant att folk med glasögon får coolare jobb. för ett så här fancy har jag nämligen aldrig haft.

Sara Nygren: Ambassadör

jag är sketglad för den titeln. nu ska jag åka sverige runt och markandsföra mitt universitet. vi snackar det mest prestigefyllda uppdraget som finns där för en liten student som jag. vi snackar credd. vi snackar cash.

är det inte härligt, och allt sammans på en måndag oxå.

att vara nykter på campus en lördagkväll är synnerligen intressant. man upptäcker hur det verkligen ser ut, vad folk verkligen säger och framförallt, gud bevare mig, vad de gör.


jag har just smackat i mig en micropaj. grymt god. men jag kommer bara inte undan frågan om när de gjorde förpackningen,  hur tänkte de? de hade ju kunnat välja vilket material de ville. vilket som helst. förutom aluminium. vilket som helst.



idag i studion så valde patrik att kommentera gårdagens bravader, det jag i förväg hade kallat  "att ta ett glas vin" oerhört sakligt och vid ett enda tillfälle.

sen pratade vi inte mer om det och koncentrerade oss istället på att spela in antagligen det svåraste jag gjort hittills. resultatet ska jag visa för er sen. jag fick bända hela mig själv utochin och han la pannan i djupa djupa rynkor. han hade vart lite orolig för hur jag skulle hantera vissa moment och nu började han inse varför. sen fick jag lite käk och så blev det bra och på bussen hem kramade han mig så att jag nästan fick slut på blod i huvudet för att han var så lättad.

"vilken jävla desperation!"

okej okej okej.
nu har vi det här med att vara ute två dar i sträck. det är ju alltid en viss tveksamhet sen.

igår hade jag fest med min producent. eftersom den fina glöggen tog slut på pepparkaksbaket så fick vi köra på bärs och fulglögg. men ändå!  och dra på trisser, igår träffade jag ett fan. det var ju nästan för bra fär att vara sant minsann. och så kom det fram att producenten och pepparkakdejten som jag kännt i ett år helt oberoende av varandra, att de en gång skulle åka på europaturne med sina band tillsammans.

den är ju liten va!


idag ska jag till studion och vara superhjälte. det kommer ni ihåg att jag pratade om va? men nu har han ändrat sig och vill istället att jag ska vara kelly clarksson. det är ju en helt annan sak!  så nu har det uppstått en konflikt i min hjärna, a la mellanöstern, om vem jag är.

jag har fått en finne på örat som är så massiv att hela huvudet känns snett.


idag började min nya kurs, vad säger ni om den?

förvaltning och byråkrati

på allvar!


ja herregud. killen som har den ser på pricken ut som kaviarkalle och heter staffan dagen till ära och det kommer antaligen vara hela behållningen framöver. halva första förläsnigen stod jag ut, det vill säga en timme.
sen gick jag hem och tog ett glas vin. maahaha.


nu ska jag snart på en mysspelning på fiket här. det gillar vi! killarna som spelar ska ni kolla upp om ni vill ha helt vansinniga efterfester.eller om ni vill ha ett band då möjligvis, det kan de oxå. sounday sound.
sen ska jag på juldejt. det kan bli hur bra som helst. jag och min vän systemvetaren ska baka pepparkakor och dricka upp glöggen jag fått av min mamma. massor med glögg!

men en gång för alla, 
visst är degen godare?

elva nätter före jul sjunger växjös samlade musikerungar på tv nu att det är och jag tänker på alla de gånger jag självt gjort det. letat efter den där kronan i garderoben bland julsakerna, bytt batterierna i ljusen och kliat mig i skallen där glittret suttit.  varje år med för korta linnen och vita strumpor hemma hos morfar. pepparkakor, rosiga kinder och världens längsta elva nätter kvar att bestiga.

det är inte längesen.




tentan ja, det löste sig.
det är ju vad vi gör bäst, eller hur, löser situationerna. igår när det var tufft och kroppen sov men ögonen så fulla av koffein att de stod rakt ut fanns bara pappas ord i skallen att sara bara lös det.
min faster säger att man går in i väggen för att det går. om inte alternativet att ge upp finns, kommer vi heller inte att göra det. och det fanns ju inte så självklart klarade jag det.
de två klokosarna är förresten släkt!

på mina 13 år i skolan tror jag att jag var mitt bästa hittills igår natt.
och jag tror att det var just vad jag behövde vara.

jag är stolt över mig själv ikväll. tacksam och lycklig igen.
så om jag kan vill jag bocka mig. böja lite på nacken, för er och för det vi gör med varran när vi lägger armen om.

det är en stor dag, mina vänner,
en stor dag.


det är roligt och roligt och roligt och sen tar även det en paus. ni vet hur det känns när man inte längre kan hålla en enad front, ens med sig själv. man inser att ingen av oss helt kommer undan. så vi blundar och väntar. lägger ner våra vapen och förbereder oss för att stå pall, rida ut. 

det tar emot. det gör ont och det vill aldrig sluta. man blir fem år och man gråter och man hittar säkert hundra anledningar till varför.

men så vänder det

det har jag alltid velat döpa ett inlägg till.


jag bloggar nu live från växjö universitet, "hyllan" i huvudbyggnaden. det är vackert här. en efter en gav de sig, mina kursare. och en efter en raggalde de sen in här, festprissarna, på väg hem från puben.

men jag sitter kvar


klockan är fyra och hur många timmar jag har tentat nu har jag ingen aning om. hjärnan liksom lägger av tillslut.
hade det inte varit så förbannat kallt här kanske jag hade pallat att sitta tills det ljusnar, det var planen. men nu ger jag mig. man måste se sina begränsningar, får inte vara dum.

jag kilar hem och sover nån timma. prick åtta ska jag vara tillbaka här och skriva min sista fjärdedel.

det låter inte klokt men det är roligt det här!

skitsvårt!
och kul!

natti!

okej nu har jag skrivit tenta i 10 timmar. 14 kvar. en och en halv av fyra frågor klara.
jag har just börjat glo, det är ett mycket dåligt tecken.

tror ni på mig?



klart jag kommer klara det!




lite mat på det här bara. förut kom det in översaksningstjejer och bjöd på red bull! det gör det ibland när man tentapluggar på bibblan, fasen vad glad man blir då. de piggar upp så att man inte ska bli trött och gå hem. de vill ju inte att man går hem såklart. det vill inte jag heller! nej sova kan jag göra imorgon. nu jag ska brotta ner alla nord syd och öst västkonflikter ni kan tänka er.


håll tummarna

det är roligt med måndagar. man börjar om.
jag finner nya vägar att andas ut och nya platser att vila.


kan man ha en kille som inte har körkort?


idag har julia försökt på alla sätt förklara var internet är. det finns tydligen en förklaring, även om jag inte fattar den. vi har oxå haft nobelfest här i lägenheten. det borde man ha oftare. massor med timmar har vi kollat på klänningar och funderat på justeringar i gubbarnas tal, disktuerar huruvida reinfeldt är alfons pappa eller ej. sånna saker.
eftersom vi åt vår nobelmiddag i fredags har vi ikväll nöjt oss med att käka pulvermos och pepparkaksdeg.

förut var jag på anställningsintervju. förra gången gick det ju lite si och sådär när jag sökte jobb, det kommer ni kanske ihåg? den här gången hade jag glasögnen på mig. nu ska ni få se. jag gillade iallafall hon som i så fall skulle bli min chef, jättemycket. hon var en sån där som man kan tänka sig är nåns mamma. och man känner hur fin hon är. lägger handen på pannan och säger oh nej det är visst lite varmt. här ta en filt.


imorgon ska jag ha tenta i 24 timmar

det låter ju inte klokt och det är för att det är det inte heller

jag var hos mina musikervänner på det gamla mentalsjukhuset idag. där händer det alltid saker man inte riktigt kan förstå. idag snackade vi om allt möjligt roligt tills nån sa något som helt plötsligt fick det att braka ihop i min hjärna. helt från ingenstans har jag nu fått en fråga i skallen som jag inte lyckas trassla mig ur.

det är som att tänka på vad universum är. eller vad det var innan det började. eller om det ens börjat. eller nej nu orkar jag inte tänka på det med.

jag har syltat in mig riktigt rejält! det är lite av en hönan eller ägget-grej. man tänker och tänker och tänker och det enda man kommer fram till tillslut är att man håller på att bli galen och att hela huvvet är för litet för att rymma vidden av frågan. snart sprängs jag.



var är internet?



!!!!!!!!!!

det är söndag och jag har käkat havrepuffar. det får mig att känna mig som ungefär fem år och just nu är det den bästa känslan. att vara vuxen är att bita ihop.

igår var jag ute och skulle visa växjö att jag fortfarande är att räkna med i svängen. jag var nykter och stabil i nya klackar och det fanns inte ett spår av duntäcke i min blick. och visst har jag fortfarande det rätta knycket. det har jag.

jag tänkte säga hej knekt! till mig mamma. så där som man gör i kortspelet ni vet. ställer sig upp med handen vid pannan och liksom aa typ visar sin hängivelse. hon är nog sitt coolaste just, just nu. tar stora vackra steg rätt in i framtiden och det goda livet. lite av en pioniär är hon, för tanken om att leva sitt liv som sitt.

idag har jag varit och morsat på jesus i kyrkan. andra advent och rätt mysigt. minus till ungarna bakom mig som inte kunde hålla klaffen en endaste gång och minus till prällen som glömde bort välsignelsen i slutet. jag kände mig lite snuvad på konfekten där, det gjorde jag.

jag har tänkt på det här ett tag. att om man har för mycket pengar så hetsar man tydligen upp sig över helt vansinniga grejer. det vill jag lova att det gjordes igår på julias tjugoårsmiddag. konstig och helt befängt dyr mat. är man som jag och har rätt blygsamt med dollars så hetsar man istället upp sig över läckra kypare.

hursomhelst!


hela hennes släkt var på besök. det var jättekul, vilka härliga! det tråkiga med det är bara att gamla människor har selektiv syn. det spelar ingen som helst roll om de har grön starr, porslinsögon eller åtminstone solen i ögonen nej, damm ser dem med radar på mils avstånd.  och de hatar det. det är det utlimata beviset på att ungdomen är förlorad. så jävlar vad jag städade.

sen visade det sig att de inte alls ville ens se lägenheten. tolv pers på 38 kvadrat låter som en fest i mina öron, men nej nej. kanske fem minuter var de här. uppskattningsvis diskuterades städning förr och nu, cirka 60 procent av tiden. 

sen var det middag! herrejesus vilken middag. inte för att jag höll räkningen men säkert tio rätter han vi smälla i oss. småländsk tapas! pumpashotar! snittar! lax! lammsymfonier! massor med deserter! finaste champagnen ni kan tänka er. chambre séparé, självklart.  världens bästa sommelier. alltså verkligen världsmästaren i det, var vår personliga vinkille. han i princip bar mig till toaletten när jag råkade sticka ut nyllet utanför våra skynken. jag var en elefant på hal is. men jag gjorde såklart mitt bästa att smälta in. hade rött läppstift,  uppsatt hår och försökte att inte säga tack varje gång nån gav mig nåt.

men de gillade mig! och en gång fick jag en blink! och sen en varm hand över ryggen. fin kille. antagligen var han en dödlig han med, som såg att alla låtsades. en dödlig i finkyparkostym. 

självklart var det svingott. men alltså. det är vansinne det där. det är det verkligen. måttet var rågat när vi först hade tryckt i oss rå hackad ål med lite äpplebitar doppade i sprit först och sen fick in ett suspekt litet knyte. en överraskningsrätt från den nye kocken. såg grymt gott ut tänkte jag och var beredd att hyssa det in i ugnen. det visade sig vara älghjärta med en granbit till. och knytet gick inte att äta. inte granbiten heller. det skrattades det hejdlöst åt kring bordet. hur ska man veta att det är granen i det där knytet som är det konstiga?

jag fattar inte alltid den där humorn och vad har de förresten emot att steka maten på såna där ställen?
en gång gav jag borgvalls en grillkrydda i present eftersom de inte hade nån en gång när jag frågade. det tycker jag var kul.

man kan vara ledsen ibland och det får man. man testar en massa saker i sig själv om de funkar. testkör de där mekanismerna som håller en levande när livet inte pusslar ihop sig självt.

men nu får det vara klart. de har ni sagt åt mig allesammans. det klär mig inte.
det sägs att allt klär en skönhet. men okej!

jag har legat under mitt täckte klart nu och det har gjort mig gott. jag har skrivit brev. jag har skrivit låtar och jag har filat fötterna. jag inte duschat men det ska jag göra nu och jag har blivit lite lite större. jag är så mycket gladare som glad. det är jag faktiskt. och varje dag man tycker synd om sig själv är ett slöseri med dag.


det bästa man kan lära sig tror jag att man inte är så jävla mycket att hålla på och tjabbla om. det finns viktigare saker. jag såg tillexempel Al Gores film idag om global warming och fick ett spel och gick hem och tände ljus och släckte lampor helt hysteriskt. där hade jag suttit på föreläsningen helt sjuk och dumpad och snorig och tyckte synd om mig själv, saknade täcket och funderade mest på näsdukar.
men sen börjar han snacka om jorden och mina barn och det där igen. och så började jag såklart grina för det istället mitt där.  det håller på att gå åt skogen people!

så nu bestämmer vi oss för några grejer okej?

1. jag har det gott igen. tack för hjälpen.

2. ni har det gott ni oxå

3. vi måste skärpa oss. ta vårt ansvar. kolla in filmen till att börja med. "an inconvenient truth" försök sen att skjuta det ifrån er bäst ni kan.



imorgon fyller julia år. det är hennes dag och hon ska få bestämma allt. jag har köpt specialjuliatårta och specieljulialjus och blixtrande tomtebloss som hon ska få vakna till och paket och choklad och så har jag fixat så hon ska bli överraskningsstylad och sminkad av världens proffs inför den fina middagen på kvällen. hennes släkt kommer vara där och hennes kille kommer kyssa henne fint och hon kommer vara vackrare än nånsin.


ja ni ser ju
det finns viktigare saker

de auktionerar ut kramar på aftonbladet

jag skulle betala vad som helst



egentligen är det inte alls det här inlägget jag ska skriva nu. det har varit så kul de senaste dagarna, jag har nya fina bilder som ska läggas upp och jag har bara inte hunnit med att få ner det ännu. helt oväntade grejer var det. jag har till exempel nästan käkat frukost med lars winnerbäck. han var bara en asiat bort. och jag var på operan. jag har varit i lerum oxå. och pappa var här. ni hade blivit glada tror jag.

det är synd att jag inte publicerade det. för nu kommer det kanske dröja.


det var längesen, kanske flera år sen. men nu är jag ledsen på riktigt. sådär så att jag kan börja grina hur som helst. och herregud det är så jobbigt att vara runt sånna människor. de är som tickande bomber. tröttsamma.

ni vet mestadels har jag det ju bara gott. det är ett härligt liv, det är det. men just nu vill jag helst bara ligga under mitt täcke och stanna där. inte ta in posten eller börja dra sladdar eller prata ens. äta kanske lite youghurt ibland. men annars stanna där. det var en som gjorde slut med mig förut. det är så sorgligt när det händer. det är synd oxå att han aldrig var min kille, fast vi var ihop i ett år nästan. och allt är mitt fel faktiskt. det är då man blir så ledsen, när det egentligen är ens eget fel.

jag vet att ni vet hur det känns.
nästan alla har blivit lämnade. (iochförsig inte min mamma men alltså jag skulle inte heller lämna henne.) 
det händer i livet sa han. att man måste bestämma sig och att man måste gå. jag grät och hade mascara i hela ansiktet och sa som vanligt massvis med smarta grejjer. typ nu vill jag kasta tallrikar på dig. det är okej sa han, gör det. gick la sådär.

vi är tre personer nu på tretti kvadrat. och det är ensamt här idag.
imorgon blir det bättre. det blir det.

imorgon blir det bättre

det är måndag och regnet står som spön i backen. växjö har tagit en paus och hälsar via ombud att hon inte vill samarbeta.


hundra meter härifrån roddar de åt winnerbäck bäst de kan nu. antaligen förbannar de det småländska vädret även dem. antaligen kommer han vara lite extra vemodig ikväll eftersom det är så mörkt. eftersom det är så kallt.
jag har ingen biljett. klart jag inte har.

jag har ju inget käk heller.


om bara en liten stund stapplar åsa in här. hon har om möjligt mer ont av det än jag, att han är så nära och att vi inte får se honom. meningen är att vi ska sova på hotel och ha det gott. det kommer vi ha, det kan ni lita på.

det kommer vi ha