sariskt

det är söndag och jag har käkat havrepuffar. det får mig att känna mig som ungefär fem år och just nu är det den bästa känslan. att vara vuxen är att bita ihop.

igår var jag ute och skulle visa växjö att jag fortfarande är att räkna med i svängen. jag var nykter och stabil i nya klackar och det fanns inte ett spår av duntäcke i min blick. och visst har jag fortfarande det rätta knycket. det har jag.

jag tänkte säga hej knekt! till mig mamma. så där som man gör i kortspelet ni vet. ställer sig upp med handen vid pannan och liksom aa typ visar sin hängivelse. hon är nog sitt coolaste just, just nu. tar stora vackra steg rätt in i framtiden och det goda livet. lite av en pioniär är hon, för tanken om att leva sitt liv som sitt.

idag har jag varit och morsat på jesus i kyrkan. andra advent och rätt mysigt. minus till ungarna bakom mig som inte kunde hålla klaffen en endaste gång och minus till prällen som glömde bort välsignelsen i slutet. jag kände mig lite snuvad på konfekten där, det gjorde jag.