sariskt

det är något med luften här. eller om det är lukten kanske. om det är värmen i golvet eller de nystekta äggen på morgonen, jag vet inte.

det är som kvintett, vi hör hemma.


dan före shoppingdan och jag gillar läget. lovet breder nu sina vita vingar och det var en tuff vecka. mobitec tvingar mig till flera saker, jobba, är väl det primära. men man funderar massor där, man har nästan inget val. och frågorna som jag talar tyst om annars tvingas jag redogöra för som en naturlig del i mina gästspel på fabriken. i tron om att de är artiga, ställer främlingar livsfrågor när jag helt oförberedd tuggar på typ en biff a la lindström från findus, kvart över ett en tisdag. de pratar om alkohol. om lån. varför jag inte vaknar eller lägger mig när man ska. varför jag inte lugnar mig och blir en fru.
vad det i slutändan blir av mig.

jag är öppen för tanken att det är nyttigt att göra det, tvingas fundera. men jag tvivlar.

kan ni förresten tänka er att jag fick en tillsägelse av chefen häromdan, fick komma in på kontoret och allt. det har en tendens att bli för lättsam och uppspelt stämning på jobbet när jag är där. risken finns att folk glömmer bort att jobba, sa han. inget ont om dig sara, verkligen inte, men det vore bra om du tänker på det lite grann. 

fy helskotta så sorgligt, tyckte jag.
jag har bättre grejer att tänka på