player deluxe
för ett tag sen skrev jag om att jag börjat spela. tippa alltså, på tillexempel fotbollslag. detta för att ha åtminstone något intresse i det som prompt ska följas vareviga helg. nu har jag en strategi som är väldigt bra och det är att jag tippar på de två lag som har högst odds och på så sätt får man ännu högre odds. alltså döhöga odds. det är min stil. så lever jag.
jag lägger en tjuga och jag kan nästan alltid vinna över femton hundra. det är min stil. så jobbar jag. eftersom jag har så höga odds blev jag sist tvungen att skaffa spelkort så att svenskaspel kan hålla koll på mig. jo men faktiskt. riskspelare, sa tjejen i butiken.
nu kom det sig att den här helgen missade jag tippet, och då förlorade självklart både united och chelsea, som jag skulle ha tippat på, eftersom jag alltid tippar så. det var tråkigt. en sak som är rolig är när jag säger fel och säger att jag har "röstat" på ett lag. då muttras det bland proffsen vill jag lova.
fast det skiter jag i. vänta bara, ska vi se vem som skopar hem det här.
livet är för vackert för att nekas
sjunger sofia karlsson och solen skiner på mina bleka kinder.
jag tog mitt förnuft och min kärlek i handen och for till herrljunga den här helgen. satte oss ner i solen igen som sex delar i det lilla pusslet vid solväggen återigen. vi bad om mer värme och mer kaffe och världen och värden log och sa här, ta bara.
och dagarna innan spenderade jag med vackra freja och hennes pappa som var här hos mig. freja är en härlig filur och en av mina nya förebilder. frågar man henne om läget svarar hon, varje gång, såhär
och idag har jag förresten blivit dreglad på av en hund. helt otroligt att sånt händer. den slabbade ner min bralla och jag kan inte i ord berätta hur äckligt jag tycker det är att bli dreglad på på det här viset. nej tacka vet jag, den här:
jag tog mitt förnuft och min kärlek i handen och for till herrljunga den här helgen. satte oss ner i solen igen som sex delar i det lilla pusslet vid solväggen återigen. vi bad om mer värme och mer kaffe och världen och värden log och sa här, ta bara.
och dagarna innan spenderade jag med vackra freja och hennes pappa som var här hos mig. freja är en härlig filur och en av mina nya förebilder. frågar man henne om läget svarar hon, varje gång, såhär
och idag har jag förresten blivit dreglad på av en hund. helt otroligt att sånt händer. den slabbade ner min bralla och jag kan inte i ord berätta hur äckligt jag tycker det är att bli dreglad på på det här viset. nej tacka vet jag, den här:
jag är lycklig
det är jag, lycklig är jag. man ska skriva det så att man vet.
det är torsdag och vårkyla. ljus. jag har just gjort färdigt projektledarutbildningen, sitter med mina makrillmackor och lyssnar på fantastiska alanis morisettes senaste. om bara några minuter kommer marcus och freja hit. det är konstigt hur högt man värderar tiden med så små barn. de är ju liksom, nästan inget. de gör inget, säger inget, bjuder sällan till. men ändå, de är som kärlek i koncentrat och i två dagar ska de stanna här hos mig.
jag är lycklig också för att jag bestämt att inte jobba speciellt mycket den här sommaren. jag ska läsa lite sånt jag tror man kan komma att behöva i livet. ligga platt mot roshills gröna gräs och bara lära mig. växa på kapp.
och så är jag lycklig för den här intervjun som är så upplyftande att man inte kan låta bli att fullkomligt älska björn ranelid.
bless
vilken dag jag har. det ramlar in ungefär femton mail med låtar som jag måste lyssna på. de som sjunger är typ sonja aldén, shirley clamp, charlotte perrelli, andreas lundstedt, jessica andersson, sanna nielsen och några sånna. de sjunger så det står härliga till och den som bestämt hur de ska sjunga och som spelar till spektaklen heter staffan och är min nya kompis.
sen så mailar gisela, om ni minns henne på länsstyresen och vill styra upp nåt med min uppsats, som jag fått en hurrans sving på nu igen förresten. den kommer att bli bra. man går inte under. den kommer att presenteras för folk i de här fem kommunerna under en temadag där vi tillsammans ska diskutera hur vi gör det bättre för de här barnen nu.
och så breder sig känslan plötsligt ut sig, att efter metodkraschar och idiotisk tidigare forskning och dispositioner från helvetet, och allt som hände den där natten när det sket sig, finns en verklighet. ett på riktigt. ett tack för hjälpen sara.
och så känslan av vår.
uppåt framåt
life is what happens when you cant go to sleep, läste jag någonstans, och så är det nu. på efter-spelnings-mode är jag och så speedad att alla mina delar pekar åt olika håll. ikväll har det nämnligen gått så väldigt, väldigt bra för mig.
kan hända var det här kanske den viktigaste spelningen hittills, kanske var det inte det. vi får se. det var iallafall några där som gillade mig och som vill spela med mig lite i framtiden. jag ska berätta om dem sen när jag vet mer.
ett som jag vet är att det är konstigt att de spelade på samma scen som vi ikväll. man kan kalla det slump. och det gör vi. vackra vackra slumpen.
det kommer gå bra
och det vet jag nu för att vi har repat och allt kommer bli görfint. det är också väldigt viktigt att det gör det för vi ska nämnligen vara med i tidningen och radion. det ni. smålandsposten ska skriva och nån liten radio ska sända live och jag har har kännt snubben i en dag. men det kommer gå bra. man kommer längst när man kastar sig in. du är en vinnarskalle, säger tobias. han vet inte ju vad han snackar om, men visst kommer det gå bra.
ja tänk vad man är med om.
ja tänk vad man är med om.
jag blir nervös
nu är det som så här att man vet aldrig i livet. det kan man tillexempel fatta när man ser på melodifestivalen. eller så kan man springa på en kille som ska ha en spelning och som vill att jag ska köra. (alltså inte köra som i skjutsa utan som i backup-sjunga) då tackar jag såklart ja utan att tänka och sen så inser jag att spelningen är imorgon.
så nu sitter jag här och försöker improvisera ihop lite stämmor till ett gäng låtar jag aldrig tidigare hört i mitt liv och som till på köpet inte ens spelats in ännu, så de finns bara på mycket klandervärdiga förstatagningar.
jag blir nervös nu. tobias stänger dörren och säger att jag får "öva i fred"¨
efter ungefär nån timme sticker han in skallen och säger
"alltså nu börjar det låta rätt bra ändå"
hua, jag är nervös. jo men det är jag.
it's a schlagersaturday.
nu har vi en lördag som är ledig igen. det är skitkonstigt för oss, vi vet inte hur man haterar det riktigt. febrilt försöker vi komma överens om hur vi förvaltar den här lördagen bäst. fram till åtta, det vill säga.
(!!)
en helt vanlig dag
antar jag att jag haft. gått upp i tid och pluggat, tagit lunch och sen jobbat. japp. vintern är ungefär lika angenäm här som hos roliga hanna i lund. men det är fredag.
jag fastnade vid en debatt om dagens föräldrar, en moraltant hade gjort en undersökning och fått fram att de var sämre nu än någonsin. de har verkligen tappat greppet om sin uppgift och nåt måste göras innan ungdomen går förlorad.
men! så var där en annan tant, som var typ chefspsykolog för sveriges familjer. hon berättade att dagens föräldrar imponerar henne till månen. att de lär sina barn så smarta saker och ger dem kärlek och närhet och helt nya typer av intressanta personligheter.
"ungarna kan ju inte ens äta med kniv och gaffel" sa moraltanten
"för att det inte är speciellt viktigt" svarade psykologen.
"men de respekterar inte vuxna och är inte stilla när vi pratar!"
" vilket ju inte heller är speciellt viktigt, eller hur?"
och då ska ni veta att den här tanten var smartast i sitt slag och mest välutbildad och mest fancy av alla tanterna. jag ska skicka henne en present nu till helgen. typ ett wienerbröd.
SÅ JÄVLA COOL.
någon timma till bara
så ska ni se att jag är färdig.
hela veckan, my ass.
hela veckan, my ass.
låttestet!
glömde berätta att jag spelade in en låt med en ny låtskrivare häromdan. den här mannen är full av ideer och också vilket ju är bra, full av kontakter. tillexempel känner han alla djs. och eftersom låten är en danshit och ska säljas dyrt sen till något flaschans bolag, måste den som man gör med kommersiella låtar, testas.
det här innebär alltså att man spelar låten på nåt uteställe och så står producenten och låtskrivaren (och jag!) där och kollar in hur folket beter sig, om de dansar loss, om de gillar den eller om man kanske får fixa till nåt. går det väl så säljer man den sen till ett bolag som pitchar den till typ, ja nån frän artist.
ja tänk vad man är med om.
vad tror ni?
den här morgonen har jag haft fullt upp med diverse viktiga saker som att handla och planera min tid och sånt man måste göra för att hålla igång det här livet. igår hade jag fullt upp med låtinspelningar och rep och olika utbildningar och så som jag går. jag lär mig tillexempel att starta mitt eget företag, har jag berättat det? inte för att jag direkt har planerat att göra det, utan mer för att jag vill veta.
hursomhelst så har jag haft fullt upp hela veckan med mer eller mindre döviktiga grejjer och så har jag ju såklart gått upp lite när jag velat. nu ska jag iväg till bibblan och skriva en uppgift som ska vara inne imorgon, om utvärderingar och staten och vad vi egentligen gör med vårt bistånd. när jag berättade för en kille i klassen att jag inte satt igång än fick han en smärre hjärtattack.
"du skojjar!! Alla andra har suttit hela veckan!!"
pfffft.
vad tror ni?
klarar jag mig?
ny krönika
jo men, avundsjukekrönikan kan ni läsa
här
men jag är inte helt nöjd med den. de bråkar med mig på tidningen och byter rader och gör nya egna stycken och sådär så att det inte stämmer alls med flytet. jag vet inte hur mycket man ska bråka tillbaka om sånt. ibland kanske till och med jag, får välja striderna.
jag får skulden!
nu är det en grej som har kommit bort här.
morteln, eller vad den nu heter, som man mortlar med i en mortel, den där själva tunga staven. den är spårlöst försvunnen. den ligger inte bland disken och inte i lådan och inte i den andra delen av morteln, själva mortelkupan, där den hör hemma.
tobias känner sig inte hel utan morteln och hävdar att det här försvårar all framtida hantering av kryddor. vi har letat igenom hela lägenheten, skåp, lådor, väskor och till och med rivit ut alla sopor. ingenstans finns den.
jag råkade dock säga att jag diskade den för ett tag sen så nu, helt utan rättegång och mot mitt eget vittnesmål, har jag såklart blivit fälld. i egenskap av den som såg den sist och i egenskap av, ja, mig själv.
klockan är snart sex
och det är inte alls mörkt ute. jag skulle snarare kalla det
ljust.
jag har nya lappar på dörren, sex nya makrillburkar i kylen och nu ska jag iväg till patrik för inspelning av ny låt. det är ett gott liv.
det enda är väl att jag har sån gräslig hemlängtan. månader sen sist nu och jag tappar lite av mitt sammanhang utan dem. så i brist på floragatans ljumma röster lyssnar jag på typ lisa ekdahl, freda´ och john fogerty. musiken som bultar barndom, som luktar röd opel genom sommarsverige, tre små nyfikna på bestämda platser i baksätet och två stora trygga i fram.
jo just det
och jag fina frida var på årets första riktigt härliga vårpromenad igår.
så härlig att vi liskom inte ville inte sluta gå.
mars 09.
nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till mig.
fredag!
färdig!
i helgen har tobias härliga härliga mamma och pappa bjuckat ner oss på middag på nåt nyöppnat ställe där i skåneland. och ja, where theres food, dit åker vi
hade!
i helgen har tobias härliga härliga mamma och pappa bjuckat ner oss på middag på nåt nyöppnat ställe där i skåneland. och ja, where theres food, dit åker vi
hade!
vad hände?
jag hörde mig själv idag tacka nej till festinbjudan imorgon för att
"vi ska upp så tidigt på lördag"
och nu när klockan börjar ticka mot halv elva, ska jag gå och lägga mig.
det är ju en dag imorgon också.
/ Sara Nygren, 51.
på tal om mina brister
Så talar jag gärna om dem. jag är ett levande bevis på att det är sant som de säger i afrika att det takes a village to raise a child. pappar har rätt när han säger att antagligen kommer det alltid krävas att någon håller lite koll på mig, håller in mig, håller ihop mig. och som ni gör det, alltid.
se tillexempel här, med fokus på mitt dåliga lokalsinne. här skulle jag på galej hos någon ny och det vet ju de som vart med förr att nu lär det ta tid. jag letar och letar och försöker hålla koll på husnummer och lägenheter och tider men allt ser likadant ut. och så där i någon korridor möter man det här.
lycka.
se tillexempel här, med fokus på mitt dåliga lokalsinne. här skulle jag på galej hos någon ny och det vet ju de som vart med förr att nu lär det ta tid. jag letar och letar och försöker hålla koll på husnummer och lägenheter och tider men allt ser likadant ut. och så där i någon korridor möter man det här.
lycka.