sariskt

nu är det som så här att man vet aldrig i livet. det kan man tillexempel fatta när man ser på melodifestivalen. eller så kan man springa på en kille som ska ha en spelning och som vill att jag ska köra. (alltså inte köra som i skjutsa utan som i backup-sjunga) då tackar jag såklart ja utan att tänka och sen så inser jag att spelningen är imorgon.

så nu sitter jag här och försöker improvisera ihop lite stämmor till ett gäng låtar jag aldrig tidigare hört i mitt liv och som till på köpet inte ens spelats in ännu, så de finns bara på mycket klandervärdiga förstatagningar.


jag blir nervös nu. tobias stänger dörren och säger att jag får "öva i fred"¨

efter ungefär nån timme sticker han in skallen och säger

"alltså nu börjar det låta rätt bra ändå"


hua, jag är nervös. jo men det är jag.