morgongåvor
vackra, vackra onsdag.
jag är jag
tro inte att jag går hem för att klockan är fem och för att det är det som hela era system bygger på. man går upp sådär tidigt för att man ska komma hem i tid. vad ska ni göra då med den tiden sen? sova? mitt på dagen! sova mitt på dagen ger mig känslan av att ha sovit bort hela dagen.
nej nej eftersom tobbe bestämt att fyra lappar ska ryka idag jobbar jag vidare här. skolan nu. orange alltså. sitter med statistiken igen. vi fick "möjligheten" att putsa på den i en vecka till eftersom allas arbeten sög. haha! man får putsa och självklart gör vi det. vi är statsvetare och inte statistiker och vi måste tas i med bomullshandskar.
förresten har jag gjort bort mig två gånger idag och det är ju en rätt bra rate. på första ambassadörsjobbet spillde jag ut kaffet över hela golvet och i min iver att rädda situationen satte jag foten i en kaka. jag har en sån grace, jag.
sedan på jobb två höll jag en kick-ass presentation som gjorde mig gladare än vettigt. när jag sen skulle skriva upp min nya mailadress [email protected] blev min chef typ tvungnen att skrika hysteriskt inför hela samlingen, för att stoppa mig, då jag visst var i färd med att skriva den på stora fina vita projektorduken.
japp.
touché!
klockan är fem. (zzzzzzzzz)
jag har jobbat idag, som vanliga jobbar. det innebär att man går upp så tidigt att skulle man gå upp ens lite tidigare har man inte gått och lagt sig.
jag fattar inte hur ni gör.
jag fattar det bara inte.
ny metod!
jag har ny superfin metod för att komma ihåg vad jag ska göra och istället för att sprängas över allt som ska fixas bara tänka en vecka i taget. beta bara av säger tobbe. så nu har jag tagit upp mitt tidigare postitberoende och gett dem ny tvist med färgkoordination.
grönt är jobb
orange är skoluppgifter
rosa är övriga todo's
plocka bort är som balsam för själen.
kolla!
söndagsblogg
skulle det här vara. nu en dag försent.
men vi vaknade i lördags när ögonen kände sig redo och för första gången på, jag vet faktiskt inte hur länge, hade vi inget planerat. och jag får erkänna att det är en skön känsla när det händer som ett undantag. blev mysig promenad i stekarsolen runt sjön och med spontanvisiter till IOGT- NTO som hade loppis för dagen ( många nyktra pensionärer där ja) och utvandrarna hus (som skulle ha förti spänn för ett besök!)
grabbarna ville sedan ha käk, jag ville kladdkaka och fick såklart bådadera. supergod. godast i sverige helt klart. kanske världen. jo antagligen. på palladium i växjö liksom, tar ni inte den chansen när ni är här är ni typ sjuka i huvudet.
under promenaden träffade vi förresten en häger. mr. hääger daas, vilken tobias blev mycket exalterad över. om det nu ens var en sån.
är det det?
billy bob hääger.
det ser lite tveksamt ut för mig
JAG FÅR BESÖK!
det är en liten kille i glasögon med portfölj och grön jacka.
det är tydligen skitviktigt att jag får veta, säger han.
Mamma!
ladda hem Kurt Nilsens skiva "rise to the occasion"
den gillar du.
bombis.
dont pick a fight if you cant handle it
jag sitter här med njut i ryggen. jag har varit så bra. görbra.
hade tillslut presentation med statistiken. fick iallafall läraren att skratta och, jo men det räcker. sen har jag bjudit min man på lyxlunch med tillhörande solpromenad. nu har jag diskat (sant) och dricker rödvin och äter mörkchokladen och har som sagt, njut i ryggen.
skrev också just klart en krönika, som jag gillar. jättemycket. den handlar om att jag blev avundsjuk på en annan tjej som var så jävla grym på att sjunga sist när jag hade spelning. så dumt gjort. så lätt oxå att säga att man inte blir sån. så mycket svårare att säga shit jag känner mig lite underlägsen här och istället bara tänka det inåt. och inåt är värst.
så tänkte jag att det är väl bara att säga. så nu gjorde jag det.
och ja just det ja,
sprang på en kjol jag gillade.
loose the blues
jag har en skiva som jag dansar bra till i min ensamhet. det är så svårt att låta bli nämnligen och de som gjort den heter hoffmaestro och jag har pratat om dem tidigare. jag vill ge er min bästa glad-dans-låt nu för jag vill så gärna att ni ska skuffa runt ni med. man blir glad på köpet. högt måste det vara.
den får ni här
för jag blev färdig med statistiken nu. jag var så jäkla duktig och det första jag tänkte på när det var över, var allt annat som ska fixas, eller planeras eller tänkas på. som jag inte hunnit med. la pannan i orosrynkor. men som tur var kom jag på att den vill jag inte vara.
inte. min. stil.
så då gick jag hem, tog en cola och en halv brie som låg i kylen och så smackade jag på den där låten stenhögt och så dansade jag för mig själv där i lägenheten tills brien och låten tog slut. ni vet att det händer bra saker i kroppen när man dansar va? samma som när man sjunger. eller när man äter choklad. eller ligger med någon för den delen. håll inte på å underskatta sånt.
är det något jag vill lära mina barn är det att när det finns tillfällen att ha det gött, så ska man ta dem. att man kan ha roligt om man vill. och att man ska det, för att det är liskom sjävla hela poängen med allt. även om det finns massor med annat man måste göra finns det ju inget viktigare. för precis allt annat går att lösa.
precis. allt. annat.
i min familj ska det vara högsta pris på alla som är glada. stjärnvinsten till alla som jobbar på det först. för jag vet, att det löser sig när man är glad. man kommer liksom längre på det än på att vara typ nogrann eller vältränad eller typ statsvetare.
man blir färdig.
det blir man.
på biblioteket
kan jag ibland inte förstå hur de har tänkt.
det är ett universitetsbibliotek, vilket innebär att kanske 98 procent av oss som utnyttjar det är studenter. jag sitter med min statistikspurt (för andra gången) och känner att magen börjar kurra. jag köper
en kaffe
en muffin
cafétjejen säger 46 kr.
jag frågade en gång om hur de tänkte med prissättningen. det är nämnligen samma cafékedja överallt här, men kaffet om du köper det i skolbyggnaden är nästan hälften så dyrt. hon svarade att på biblioteket är det en trendigare kundkrets.
det där fattar inte jag. inte alls.
jag skulle ju vilja påstå att det häpnadsväckande nog
är samma kundkrets.
en kundkrets som varierar jävligt mycket i ålder, bakgrund, nationalitet och för all del, trendighet. som vid närmare eftertanke överensstämmer egentligen endast på en punkt.
fattigdom.
jag shoppar konst
ja det gör jag. jag satt här och tyckte synd om mig själv. det är ju ingen konstruktiv syssla direkt och den leder sällan till något vettigt alls, men likförbannat håller vi på och tragglar med den.
så kom jag på att konst är svaret på allt som är tungt. allt med konst och kreativitet är motgiftet mot alla mina känslor som handlar om tillexempel forskare eller statistik elller annat sånt där typ, innehållsförteckningar.
så kom jag ihåg att det finns en konstnär som heter anthony burril, som är ett geni och som jag pratat om tidigare men som inte en endaste en av er gav mig i julklapp. han gör tavlorna för londons coolaste killar, typ nike och tunnelbanesystemet och sånna och jag vill också ha en. så jag köpte den nu. grattis till mig för att jag är en härlig tjej och för att jag gör bra saker. den ska skippas hit över havet till mig och jag hoppas den gör det snart.
det här kan jag göra för ni vet väl vilket datum det är?
så här ser den ut och den är tryckt för hand med träklossar på snyggt brunt gammalt trådat specialpapper och den är skitbilligt för att vara konst.
anthony burril är, som sagt, ett geni.
kolla
filosofi i datasalen
när datasnillet var här och sökte igenom alla filerna så sa han en grej som jag kom att tänka på nu.
för jag påstod att datorer inte går att diskutera med, att de liksom inte lyssnar på mig när jag försöker tala om för dem hur de ska bete sig.
då gick han direkt till datorns försvar och sa att där hade jag minsann fel.
"jo men de lyssnar på dig, och de gör ju exakt det du säger åt dem. du måste bara tala så att de fattar vad du vill"
jaha, sa jag.
du menar
som män ungefär då?
datakillarna!
dessa datasnillen. datakillarna (för det är det ju alltid), de är bra att ha.
alltid bra att ha.
jag hade ju gett up och började om, men det ser ni det tyckte inte mina personliga hackers om. adam blev vansinnig och sa att det får de bara fixa åt dig. tobbe tog mig i handen gick till biblioteket igen och sa till mig att nu tvingar du någon att fixa det här.
så det gjorde jag
och så kom en sån där härlig och hjälpte mig. han berättade att han nu sökte igenom 65 tusen filer. småpratade under tiden lite om databranchen idag. och efter någon timme så hittade han en intressant fil. det var min och han sa att visst är det sparat här, men det har blivit
"korrupt i kraschen"
och ja, man förhandlar inte med terrorister. alla tabeller är borta, texten är utbytt till diverse roliga tecken. 830 sidor hade det blivit, detta korrupta dokument. men! där i mitten fanns något som glittrade. två sidor ungefär med blandad text som vi lyckades rädda ur detta haveri.
två sidor mindre att göra om
halleluja!
min sista stund
kändes som om den var kommen igår. orkade inte ens blogga om det, så ledsen var jag. när jag hade suttit från tidig förmiddag till 21.50 igår på biblioteket med min statistikrapport som skulle lämnas in idag. jag hade knäckt allt och nu var den snart färidg.
men
då krascha datorn.
fullständigt.
och
allt
försvann.
inget att göra säger datakillarna. adam säger att de kan hjälpa mig men att de är en bunt inkompetenta idioter. hur det än står till med det så har jag nu fått 24 timmars uppskov av min lärare. och får nu
quite simpley,
b
ö
r
j
a
om.
är det bara jag
ah jag vet inte.
alltså
jag kom på det här med fastan när min kära vän paula berättade om det och att eftersom hon är katolik så brukade dem göra det. inte sån hardcorefasta och inte äta något utan att man liksom ger upp något man gillare en tid, för att sen känna sig så glad när man får tillbaka det. fin sak tänkte jag.
muslimer tillexempel de kör ju på den stylen att inte äta när solen är uppe. mamma sa att jag kommer bli tjock, men ja det kanske man får ta. det vore en idé väl? köra på käk efter mörkrets intrång? och sen annars bara drick.
vin tillexempel.. dricker man ju..
NU: 24 timmar statistik!
fasta!
jag har fått en flipp och funderar helt seriöst på det här med att fasta. på riktigt alltså. och inte för att gå ner i vikt, det är jag för klen för, nej det här har jag större ambitioner med. jag vill typ rädda världen. avstå lite av allt gött för alla som håller på med det helt ofrivilligt vareviga dag i den här världen.
men jag vet inte hur man gör och jag ju kom på det idag, så det är bråttom!
en sak jag vet är att imorgon är det fettisdagen och att ska man fasta är det skitviktigt att man käkar mycket semlor först. så det börjar jag med,
så får vi se sen.
mina fans!
nu har det här hänt två gånger och det är ju som ni förstår två gånger för mycket för att jag inte ska prata om det med er. jag har träffat mina fans! de har kommit upp till mig och sagt att de tycker att jag är bra. sjuk grej!
de råkar dock inte haffa mig i mina bästa stunder. först hände de när jag rumlade hem vid två från krogen i lördags. det var snöstorm och jag såg ut som skit. då träffade jag typ tio tyskar som åkte pulkor på wokpannor där mitt i natten. mycket märkligt var det, men där var de iallafall och de kände minsann igen mig och de visste till och med vilka låtar som de gillade bäst i min reportoar. oh..youre giving me a big head, sa jag. erhm. jo men så sa jag.
andra gången var nu nyss när jag var helt slutkörd efter att ha cyklat upp för en backe skitfort från skolan och skulle hem på lunch. strassad, anfådd och kindrosig. där stod en american dude, en riktig sån, vid dörren och rökte och sa med myndig basröst att han var very impressed by me this last monday.
i mitt huvud tänkte jag typ whoooooooooohooo! men cool som man är så sa jag
pust...pust... puuust.. thänk yu.
