sariskt

det är jag, lycklig är jag. man ska skriva det så att man vet.

det är torsdag och vårkyla. ljus. jag har just gjort färdigt projektledarutbildningen, sitter med mina makrillmackor och lyssnar på fantastiska alanis morisettes senaste. om bara några minuter kommer marcus och freja hit. det är konstigt hur högt man värderar tiden med så små barn. de är ju liksom, nästan inget. de gör inget, säger inget, bjuder sällan till. men ändå, de är som kärlek i koncentrat och i två dagar ska de stanna här hos mig.

jag är lycklig också för att jag bestämt att inte jobba speciellt mycket den här sommaren. jag ska läsa lite sånt jag tror man kan komma att behöva i livet. ligga platt mot roshills gröna gräs och bara lära mig. växa på kapp.

och så är jag lycklig för den här intervjun som är så upplyftande att man inte kan låta bli att fullkomligt älska björn ranelid.