sariskt

angående ekonomi så är det ett lurigt kapitel i mitt liv. ett ständigt problem då jag har hundra småjobb men inte en spänn, och som den goda studenten jag är har jag full koll på hur ekvationen om de två flödena som ska antingen ökas eller minskas för en mer stabil situation fungerar. 

det ena är att se över sina utgifter. jag funderar därför såklart på ett jobb till.

två gånger i mitt liv har jag haft det rätt flott med dollars. två gånger rätt nyss.
en gång när jag fick tillbaka på skatten. sen en gång nu när jag sparat allt jag kunde och sen fick lön. båda de gångerna har livet garvat mig rakt upp i brygga. det har varit tandläkare och dubbla hyror och annat sånt härligt.

nu, har jag varit lycklig i ungefär två dagar över min nya lön och mina små sparade korvören.
men nu har vi besiktigat den gamla lägenheten. jag har inte haft tur i den lägenheten. en schampoflaska läckte en gång där, och färgade mattan i badrummet. så den måste nog bytas.
och det har blivit en liten spricka i handfatet. så det måste oxå bytas. 
den slutgilitiga siffrar tickar fortfarande. jag räknar inte med att den stannar innan sex lax.

så, vad säger ni om ikväll?

kokt potatis?
potatismos?
klyftpotatis?
stekt potatis?

...pressad?

 

ja jisses, vilken semester jag har. det är annat det, än att gå upp halv sju och skita tjugo över tio.

nu ska jag berätta att vi var på utflykt igår. ännu ett litet äventyr.


jag och min vän johanna råkar ha typ gift oss med två bästisar. två bästisar som ser likadana ut och som pratar likadant och som i övrigt faktiskt också är rätt lika. en är lite längre bara och han är min. jag och hon har semester nu och de jobbar och det är ju härligt redan där. nu hade vi blivit mycket sugna på att bada, och i förväg provat ut ett rätt snyggt ställe på fredagen medan de arbetade, men när det väl skulle genomföras dagen efter, hade de såklart andra ideer.

tror ni inte att de hade "sett" en sjö, för några år sen, bakom skogen?
en jättebra sjö.

nu var det den eller ingen sjö som gällde. så dit började vi vandra, till sjön bakom skogen. den visade sig såklart vara bortom två bostadsområden, bortom två skogar och två vägar. det krävdes en liten expedition genom snår och över fält, det var en rafflande kamp mot gassande värme, flygfän och arga små skavsår. men allt jämt, där var den sen. 

södra bergundasjön


den var helt fantastiskt där den låg, så stilla och fin. och efter att jag frågat en tant med hund och hon sagt åt mig att det var en skitig gammal sjö, men att visst, en del badade ändå och iallafall pekat ut det bästa stället, var lördagen en fröjd.

vi badade och vi höll huvudena mestadels över vattnet och vi skrattade vårt högsta. helt ensamma var vi där, i en liten glänta vid södra bergundasjön. fyra stycken kära, varm sol och kall öl.

på expedition.

häromdan var jag med min kille på ett ställe som jag faktiskt gillar. dataspelsbutiken.
fast så heter den inte, men jag gillar att säga det och se hur de reagerar. de säljer ju tvspel, och det är viktigt.

hursomhelst så är det en speciell atmosfär där inne som jag tycker om. en känsla av total samhörighet. de täcker upp för varran. lite sådär, vi mot världen.

tobbe skulle byta några spel som han hade köpt typ en vecka tidigare och som tydligen inte funkade. hur härligt är det inte då att killen i kassan inte bara kom ihåg honom, utan även kom ihåg vilka spel han hade köpt och där och då gjorde någon slags profil på min pojkvän över vem han är. därefter bytte de listor och diskuterade sig fram till vilka spel som borde passa honom. noggrant vägde de för och nackdelar. helvete vilken service. vilka killar. dataspelskillar.

när vi skulle betala och jag frågade kassakillen om han hade spelat alla spel som fanns i buktien log han och svarade bara helt mystiskt att nej du tjejen, jag ser på dem och sen bara vet jag. och det var sant. han bara visste. han sa tillexempel till mig att jag säkert gillar att köpa smink och att det kan vara typ samma sak. ja han bara visste, den här dataspelskillen. 

jag gör en massa saker här i småland nu. igår gjorde jag tillexempel Crêpes med kantarellstuvning och idag sov jag till klockan ett. det är ett ljuvligt liv.

 

jag har ju berättat tidigare om när vi skulle ha en rolig fest och så hade vi läst fel på vilken dag det var öppet och så fick vi ha en egen fest där själva. det var såklart görkul och idag fick jag se att en mycket intressant fotoserie från den kvällen finns. och som om jag skulle undanhålla den från er. nej nej
här är den:


nån bad mig att hoppa upp på bardisken och göra en snygg pose. fine. jag sträcker mig upp mot det som är ett stort tak i plast, precis över baren. av någon anledning lutar jag mig lite för långt och trycker alltså lite för tungt mot plastskynket. den mörka gestalten i bakgrunden verkar ana vad som komma skall och försöker fly.






men försent. nu brakar det lös. vattnet som låg där och lurade. kanske tjugo liter eller så.




så sen bestämde sig några tappra för att ta saken i egna händer
en aktion för den almänna trevnaden, sa man.

nu är jag i småland igen och tar det lugnt. jag inser att jag skriver om det ofta, att jag tar det lugnt alltså. jag fattar inte hur jag ska tolka det riktigt, kanske är jag helt enkelt en sån som tar det lugnt. isåfall gillar jag mig själv skitmycket.


jag är hursomhelst här nu och mår bra. jag håller nämligen på att vänja mig av med mina nya rutiner som jag alltid lyckas skaffa mig när jag är i herrljunga. vet inte om det är grupptryck eller hur det kommer sig. antagligen grupptryck jo. fjanttryck.

fatta vilken chock jag fick när jag insåg att när jag jobbade nu några veckor så behövde jag skita varje dag klockan tjugo över tio. varje dag, samma tid. precis innan fikat. där och då blev det för mycket för mig.

jag käkade svinnyttigt, sammansatt och så med rätt delar, som man ska. jag sov samma och jag gick upp samma och jag var glad på jobbet och sen kom jag hem och sprang en runda. som man ska. och så sket jag varje dag klockan tjugo över tio. haha!

så nu första dan i växjö började jag mitt nya gamla liv.  jag och mina vänner gick ut, käkade svingod svindyr mat och drack världens vin och blev väl lite full klockan tre en lördagseftermiddag. sen fortsatte vi så, stan ner och köpte härliga grejer och sippade fantastiska drinkar om vartannat. vi hade en tid när vi skulle hem, men insåg det bisarra i det och tog istället en ny vända. sen gick vi på fest och så kände jag igen mig själv igen.

nu går jag alltså till sängs när jag är trött och går upp när jag är pigg istället.  käkar pruciutto till frukost. dricker cola zero och får sen i mig nån ruta ljuvlig choklad.
 
"imorse" åkte jag till stan, köpte lite färg till en hylla jag ska göra om, kände lite på friheten igen. drog riktig luft in i lugnorna. andades ut.
skickade sen iväg min kille till jobbet och nu ska jag fördriva två veckor så här. sola. ta promenader. äta. fixa i min lägenhet framtiden. fint fint ska det bli. jag ska måla och jag ska göra tavlor och jag ska spika. spackla. skruva. allt det.
lite när jag känner för det.

nu känns livet gott igen. och min mage är som vanligt, den gör också som den vill och den har fan ingen aning om vad klockan är.

jobba är inte för mig. det medför en hel ny dimension till livet. åtta timmar bara säger ni. gudars, säger jag.


mobitec får mig att vilja

plugga
träna
resa runt jorden
klottra
bo i tält
äta kvistar och bark


jag åker till växjö nu igen. stannar i två veckor i framtiden och låser dörren. när jag kommer ut kanske jag har med mig några nya tankar om livet. kanske räddar det mig från att bli helt och fullt hjärndöd. kanske gör det det inte.

så brukar jag ha problem med det. vare sig det är tåg eller flyg eller bil eller båt eller kanot eller högklackat eller gud vet vad. alltid är det nåt.

det händer att det har att göra med min bristande förmåga att planera och/eller komma i tid. men idag hade jag packat och borstat tänderna och sminkat och allt det där man ska göra innan man hoppar på bussen till stan. i stan skulle vi äta en god måltid jag och herr björk innan mitt tåg gick hem. han var mäkta förvånad när allt var klart utan några som helst komplikationer och vi steg på bussen som planerat prick tre.

sen kom jag på att jag glömt biljetterna till tåget hem. då fick vi hoppa av bussen, vänta på en annan i motsatt riktning, springa tillbaka och hämta biljetterna jag lagt på mitt köksbord och sen vänta på en ny buss till stan. sagt och gjort.

resan till herrljunga från växjö inkluderar allt som oftast fyra tåg. de två första var en katastrof, fullt med folk och barnvagnar och hundar och helvete folk som ändå ska mopsa på att de har andras platser och ni vet hur det funkar. alltid nån som börjar grina i slutändan.

tåg tre hade tyvärr stött på förhinder och råkat meja ner fyra kor, som av någon anledning befunnit sig lite sådär avslappnat och nonchalant som bara kor gör, på rälsen. fel plats fel tid.

efter nån timmes total förvirring i nässjö, (vad händer? var är nån man kan fråga? vad gjorde korna där?) fick jag först stiga på en buss, sen gå av samma buss och sen stiga på den ytterligare en gång. den skulle nu lotsa arga och glada resenärer rätt. alla ville hem och alla räknade nu på fingrarna hur många timmar som skulle komma att stryka med eftersom bussen till råga på allt skulle ta en omväg via herrljunga, som ingen ens hört talas om tidigare. men där skulle tydligen någon av.

det var jag.

klar.

aa okej nu är jag och hälsar på min kille och min lägenhet och diverse annat löst folk här nere i småland. här händer det som vanligt, lite olika saker.

i fredags drack vi tillexempel absint, bröt oss in på utestället vi hade gått till eftersom vi trodde det var öppet och vaknade  sedan klockan fyra dan efter. då fick vi en svinsmart ide och släpade benen efter oss till affären och sen lagade vi köttfärsbiffar med ost, fetaost och persilja, hasselbackspotatis, brunsås och rårörda lingon. 

vad gör ni en sån där dag, när ni fortfarande är fulla när ni vaknar klockan fyra?

på jobbet har vi olika strategier för att få tiden att gå fortare. vi jobbbar och vi pratar. om nåns farmor. om raster. om sex. om helgen. om hur folk mår. tillexempel. idag snackade vi om sånt man skulle göra om man visste att man snart skulle dö. jag sa helt bombsäkert att jag skulle testa på hur det är att bli totalt svinhög. det blev ett jävla liv om det. nej för de andra skulle kasta sig från stup eller ligga med sin man, kanske åka jorden runt och så men ja jag vet inte med er? jag trodde att om man nu ändå inte har nån framtid att fucka up, så är det väl ändå tid för lite knark?

I cant sleep no more cant waist no time Ive got to many roads to take yeah I feel a little lost and the wheels are slowing down and yeah i know i gotta get used somehow

sedan, är det sen jag skrev nu, står det här. jag gillar det inte alls, men bloggen går på lågvarv, eftersom jag oxå gör det. lita på att den bli sig själv igen, snart.
som jag igen. snart.

mina armar och ben stiger upp strax efter sex och mina ögon gör det ungefär en morgon och en förmiddag senare. jag vet inte hur jag ska hantera det där. på  mobitec frågar de mig hur det är fatt och jag anstränger mig till mitt yttersta för att de inte ska oroa sig. det är bra fatt med mig. jag är lycklig. jag är kanske större än någonsin. eller jag vet inget om det förresten.


jag vet att ni tänker sådär, att det är för att jag är kär, som jag mår så bra. och det är jag ju. kär till månen och tillbaka och jag sover med hans tshirt och jag vaknar i brist på honom, i hans lukt. jag ränkar minuterna tills vi ses och han är i småland och i mitt huvud och han påtar där inne och jag kan inte koncentrera mig på kablar och utstick och bussskyltar. men hur det än skulle ligga till med det där, så har jag betydligt fler gåvor att inte glömma att buga inför.

jag är sentimental, ser jag nu. i öronen spelar låt nummer två, ny efter demoinspelningen, på repeat. den är lugn nu. soft och känslig. som jag nu. den viskar om verklighet och djup nu äntligen.  jag förbryllas återigen över ur han illustrerar mina känslokurvor så vackert och välartikulerat, patrik.
 
jag älskar att jag har honom. att han finns och är min vän och snurrar sitt skägg och låter mig göra det jag älskar
jag älskar att anna sa något så fint till inger på mitt jobb igår, något om mig, som gjorde henne alldeles rörd
jag älskar känslan av att komma hem efter jobbet. hem till att vara tio år och till nån som ropar att kaffet är klart
jag älskar det där i mig som pirrar. över framtiden som är halvt inredd nu. över växjö som för första gången känns som hemma nu

jag älskar känslan av att veta att det kommer hända så mycket nu. så väldigt mycket nu och här står jag och inte har en aning. så mycket som jag kommer att försöka kontrollera men misslyckas med, förmodligen kapitalt. som kommer kännas säkerligen åt helvete ibland men som kommer att bli bra.

och låten ja. arbetsnamn? 

feel a little lost

nu är vi här igen. jag jobbar och är svintrött. jag förstår fortfarande inte att det måste gå till på det här viset, och att ni gör det jämt eller att det verkar funka.

idag har jag fått en finne the size of mellanöstern, och det är väl sådär. men jag fick fatt i en gammal skiva med bo kaspers orkester som var så himla härlig va.. jag hoppas för er skull att ni lyssnar på dem och gillar det.

på tal om det så skulle jag dumpa in lite musik i min nya mp3 som han den långe från skåne fixat åt mig. jag lade in låtar och placerade varsamt dem i olika kategorier och skapade ett härligt litet mappsystem. när jag var klar med min egen samling satte jag siktet mot fars dator, för eventuella oväntade godbitar. där fann jag skivorna jag längtat efter i alla dessa år.  inflames, bruce willis och samlade mankörsfavoriter 3.

nu har jag börjat jobba vänner. det är inte klokt. jag går runt hela dagarna och ser fortfarande inte klok ut och funderar över vem jag är och sånt. det kan inte vara nyttigt för någon att jobba på det här viset.

jag satte mig ner för att skriva den här bloggen med ett blixtrande humör. jag var lite grinig över vissa saker. sånna som inte svara på mail, ni vet, det kan göra vem som helst tokig. men när jag tänker mer på den här dan får jag ändra mig. slå mig själv på fingrarna. ryta ifrån lite. helvete sara, det har varit en skitbra dag.

jag jobbade svinbra. fort. med snits. var rolig. gjorde glädjehoppet helt i sin ordning på vägen till lunchen.

cyklade som en liten gehu hem. var mycket trött. drack te. sprang i skogen och fick myggor i munnen. blev pigg.

marinerade svingod fläskfile. åkte till mina vänners grillgalej. åt den helt själv. blev aldeles till mig.

kom hem, tänkte på sånna som inte svara på mail, blev grinig.

emil ringde. de har fått lägenheten mitt i stan och alla är lyckliga.

herregud alla är lyckliga.