sariskt

nu är jag i småland igen och tar det lugnt. jag inser att jag skriver om det ofta, att jag tar det lugnt alltså. jag fattar inte hur jag ska tolka det riktigt, kanske är jag helt enkelt en sån som tar det lugnt. isåfall gillar jag mig själv skitmycket.


jag är hursomhelst här nu och mår bra. jag håller nämligen på att vänja mig av med mina nya rutiner som jag alltid lyckas skaffa mig när jag är i herrljunga. vet inte om det är grupptryck eller hur det kommer sig. antagligen grupptryck jo. fjanttryck.

fatta vilken chock jag fick när jag insåg att när jag jobbade nu några veckor så behövde jag skita varje dag klockan tjugo över tio. varje dag, samma tid. precis innan fikat. där och då blev det för mycket för mig.

jag käkade svinnyttigt, sammansatt och så med rätt delar, som man ska. jag sov samma och jag gick upp samma och jag var glad på jobbet och sen kom jag hem och sprang en runda. som man ska. och så sket jag varje dag klockan tjugo över tio. haha!

så nu första dan i växjö började jag mitt nya gamla liv.  jag och mina vänner gick ut, käkade svingod svindyr mat och drack världens vin och blev väl lite full klockan tre en lördagseftermiddag. sen fortsatte vi så, stan ner och köpte härliga grejer och sippade fantastiska drinkar om vartannat. vi hade en tid när vi skulle hem, men insåg det bisarra i det och tog istället en ny vända. sen gick vi på fest och så kände jag igen mig själv igen.

nu går jag alltså till sängs när jag är trött och går upp när jag är pigg istället.  käkar pruciutto till frukost. dricker cola zero och får sen i mig nån ruta ljuvlig choklad.
 
"imorse" åkte jag till stan, köpte lite färg till en hylla jag ska göra om, kände lite på friheten igen. drog riktig luft in i lugnorna. andades ut.
skickade sen iväg min kille till jobbet och nu ska jag fördriva två veckor så här. sola. ta promenader. äta. fixa i min lägenhet framtiden. fint fint ska det bli. jag ska måla och jag ska göra tavlor och jag ska spika. spackla. skruva. allt det.
lite när jag känner för det.

nu känns livet gott igen. och min mage är som vanligt, den gör också som den vill och den har fan ingen aning om vad klockan är.