fem dagar och fem timmar
sedan, är det sen jag skrev nu, står det här. jag gillar det inte alls, men bloggen går på lågvarv, eftersom jag oxå gör det. lita på att den bli sig själv igen, snart.
som jag igen. snart.
mina armar och ben stiger upp strax efter sex och mina ögon gör det ungefär en morgon och en förmiddag senare. jag vet inte hur jag ska hantera det där. på mobitec frågar de mig hur det är fatt och jag anstränger mig till mitt yttersta för att de inte ska oroa sig. det är bra fatt med mig. jag är lycklig. jag är kanske större än någonsin. eller jag vet inget om det förresten.
jag vet att ni tänker sådär, att det är för att jag är kär, som jag mår så bra. och det är jag ju. kär till månen och tillbaka och jag sover med hans tshirt och jag vaknar i brist på honom, i hans lukt. jag ränkar minuterna tills vi ses och han är i småland och i mitt huvud och han påtar där inne och jag kan inte koncentrera mig på kablar och utstick och bussskyltar. men hur det än skulle ligga till med det där, så har jag betydligt fler gåvor att inte glömma att buga inför.
jag är sentimental, ser jag nu. i öronen spelar låt nummer två, ny efter demoinspelningen, på repeat. den är lugn nu. soft och känslig. som jag nu. den viskar om verklighet och djup nu äntligen. jag förbryllas återigen över ur han illustrerar mina känslokurvor så vackert och välartikulerat, patrik.
jag älskar att jag har honom. att han finns och är min vän och snurrar sitt skägg och låter mig göra det jag älskar
jag älskar att anna sa något så fint till inger på mitt jobb igår, något om mig, som gjorde henne alldeles rörd
jag älskar känslan av att komma hem efter jobbet. hem till att vara tio år och till nån som ropar att kaffet är klart
jag älskar det där i mig som pirrar. över framtiden som är halvt inredd nu. över växjö som för första gången känns som hemma nu
jag älskar känslan av att veta att det kommer hända så mycket nu. så väldigt mycket nu och här står jag och inte har en aning. så mycket som jag kommer att försöka kontrollera men misslyckas med, förmodligen kapitalt. som kommer kännas säkerligen åt helvete ibland men som kommer att bli bra.
och låten ja. arbetsnamn?
feel a little lost
som jag igen. snart.
mina armar och ben stiger upp strax efter sex och mina ögon gör det ungefär en morgon och en förmiddag senare. jag vet inte hur jag ska hantera det där. på mobitec frågar de mig hur det är fatt och jag anstränger mig till mitt yttersta för att de inte ska oroa sig. det är bra fatt med mig. jag är lycklig. jag är kanske större än någonsin. eller jag vet inget om det förresten.
jag vet att ni tänker sådär, att det är för att jag är kär, som jag mår så bra. och det är jag ju. kär till månen och tillbaka och jag sover med hans tshirt och jag vaknar i brist på honom, i hans lukt. jag ränkar minuterna tills vi ses och han är i småland och i mitt huvud och han påtar där inne och jag kan inte koncentrera mig på kablar och utstick och bussskyltar. men hur det än skulle ligga till med det där, så har jag betydligt fler gåvor att inte glömma att buga inför.
jag är sentimental, ser jag nu. i öronen spelar låt nummer två, ny efter demoinspelningen, på repeat. den är lugn nu. soft och känslig. som jag nu. den viskar om verklighet och djup nu äntligen. jag förbryllas återigen över ur han illustrerar mina känslokurvor så vackert och välartikulerat, patrik.
jag älskar att jag har honom. att han finns och är min vän och snurrar sitt skägg och låter mig göra det jag älskar
jag älskar att anna sa något så fint till inger på mitt jobb igår, något om mig, som gjorde henne alldeles rörd
jag älskar känslan av att komma hem efter jobbet. hem till att vara tio år och till nån som ropar att kaffet är klart
jag älskar det där i mig som pirrar. över framtiden som är halvt inredd nu. över växjö som för första gången känns som hemma nu
jag älskar känslan av att veta att det kommer hända så mycket nu. så väldigt mycket nu och här står jag och inte har en aning. så mycket som jag kommer att försöka kontrollera men misslyckas med, förmodligen kapitalt. som kommer kännas säkerligen åt helvete ibland men som kommer att bli bra.
och låten ja. arbetsnamn?
feel a little lost
Kommentarer
Trackback